Kejsare Meiji — Japans kejsare under Meijirestaurationen (1852–1912)

Kejsare Meiji (明治天皇, Meiji-tennō, 3 november 1852-30 juli 1912) var Japans 122:a kejsare enligt den traditionella successionsordningen. Hans regeringstid varade från 1867 till sin död.

Tidiga år

Kejsare Meiji föddes som prins Mutsuhito i Kyoto och var son till kejsar Kōmei. Han tillträdde tronen 1867 i en tid av politisk oro: Tokugawa-shogunatet hade styrt Japan under lång tid, men mötte ökade inre spänningar och utländskt tryck efter att landet öppnats mot omvärlden i mitten av 1800‑talet.

Meijirestaurationen och maktens omdaning

År 1868 inleddes det som brukar kallas Meijirestaurationen — en snabb process där den politiska makten centraliserades kring kejsaren och shogunatets makt upplöstes. Edo bytte namn till Tokyo (»Österns huvudstad») och blev landets nya huvudstad. Perioden innebar att aristokrati, provinser och samurajväsendet omorganiserades för att skapa en enhetlig, modern stat.

Viktiga reformer och modernisering

Under Meijiregimen genomfördes omfattande reformer som lade grunden till Japans snabba industrialisering och modernisering. Några centrala förändringar:

• Abolition av han-systemet och införlivandet av tidigare feodala domäner i en centralstat (haihan-chiken, 1871).
• Landreform och fast jordskatt (1873) som stabiliserade statens inkomster.
• Allmän värnplikt infördes 1873 och byggde upp ett modernt, nationellt försvar.
• Utbildningsreformer — ett nationellt skolsystem infördes för att sprida modern kunskap och teknisk kompetens.
• Infrastruktur: järnvägar (den första linjen öppnade 1872 mellan Tokyo och Yokohama), telegrafer, postväsen och modern industri byggdes upp.
• Rättsväsendet och byråkratin reformerades, och västerländska modeller studerades — bland annat genom den berömda Iwakura-missionen (1871–1873), som skickade delegater för att studera system i USA och Europa.
• Meiji‑konstitutionen promulgerades 1889, vilket skapade en konstitutionell ordning med kejsaren som statschef och en riksdag (Diet).

Intern politik och maktförhållanden

Trots att kejsaren stod i centrum av statsideologin var mycket av den praktiska makten under lång tid förlagd till en grupp statsledare och rådgivare, ofta kallade genrō (äldre statsledare), där personer som Itō Hirobumi och Yamagata Aritomo spelade stora roller. Statens politik betonade centralisering, industriell utveckling och stärkande av militär makt. Samtidigt infördes åtgärder för att skapa en gemensam nationell identitet, bland annat genom främjandet av statskulten kring kejsaren och former för statlig religion (State Shinto).

Inrikeskonflikter

Övergången bort från det gamla feodalsystemet var inte helt fredlig. Det utbröt flera uppror och konflikter, bland annat Boshin‑kriget (1868–1869) som rörde shogunatets fall, och senare Satsuma‑upproret 1877, lett av Saigō Takamori, vilket var ett avgörande samurajuppror mot centralregeringens reformer.

Utrikespolitik och krig

Under Meijiregeringen förvandlades Japan till en allt starkare regional makt:

• Förstärkt närvaro i Korea och Kina, och konfliktens klimax kom i och med det första sino‑japanska kriget (1894–1895), som avslutades med freden i Shimonoseki och gav Japan större inflytande i regionen.
• Russo‑japanska kriget (1904–1905) var en avgörande seger som för första gången i modern tid såg en asiatisk makt besegra en europeisk stormakt. Segern gav Japan erkännande som en stormakt och stärker dess ställning i Manchuriet och Korea.
• År 1910 slutfördes annekteringen av Korea, vilket markerade en ny fas i Japans expansiva utrikespolitik.

Ekonomi och samhälle

Den ekonomiska utvecklingen kännetecknades av snabb industrialisering, framväxten av stora företagskonglomerat (tidiga zaibatsu), banker som Bank of Japan (grundad 1882) och ökade investeringar i infrastruktur. Socialt innebar moderniseringen stora förändringar: rörlighet mellan klasser ökade, samurajklassens privilegier avskaffades gradvis och nya medelklasser växte fram.

Personligt liv och arv

Kejsare Meiji var gift och hade flera barn; hans efterträdare blev sonen som uppträdde under kejsarnamnet Taishō (Yoshihito). Meijis regeringstid räknas som en av de mest omdanande i japansk historia: under hans era förvandlades Japan från ett feodalt, isolerat rike till en industrialiserad, centraliserad och militärt stark nation som kunde konkurrera med västmakterna. Epoken bär hans postuma namn Meiji, vilket betyder ungefär »upplyst/upplyst styre».

Död och eftermäle

Kejsare Meiji avled den 30 juli 1912. Hans död markerade slutet på Meiji‑eran och början på Taishō‑eran. Historiskt ses han som den symboliske ledaren för Japans snabba modernisering, även om mycket av reformarbetet utfördes av hans rådgivare och regeringstjänstemän.

Händelser i Meijis liv

Meijis regeringstid präglades av många förändringar, bland annat flyttades det kejserliga hovet från Kyoto till Tokyo.

Tidslinje

En tidslinje över de viktigaste händelserna omfattar:

• 1852 (Kaei 5): Kejsar Kōmei får en son vid namn Sachinomiya.
• 1860 (Ansei 7): Sachinomiya blir officiell arvtagare och hans personliga namn (imina) blir Mutsuhito.
• 1867 (Keiō 3): Kōmei dör och ansvaret för tronen övergår till kronprins Mutsuhito.
• 1868 (Meiji 1): Den japanska eran börjar officiellt med kejsarens regeringstid och namnet på den japanska eran blir Meijis första år.
• 1869 (meiji 2): Gifter sig med Ichijo Haruko, som blir kejsarinna Shoken.
• 1879 (meiji 12): Prins Yoshihito (den framtida Taisho Tenno) föds.

• 1889 (Meiji 22): Meiji-konstitutionen proklameras.
• 1894 (Meiji 27): Kinesiskt-japanska kriget
• 1904-1905 (Meiji 37-38):: Rysk-japanska kriget
• 1912 (Meiji 45): Kejsaren dör

Efter döden

Han dog i Tokyo. En detaljerad redogörelse för statsbegravningen i New York Times avslutades med en kommentar: "Kontrasten mellan det som föregick begravningsbilen och det som följde den var verkligen slående. Före den gick det gamla Japan, efter den kom det nya Japan."

Kejsar Meijis och hans hustrus andar hedras vid Meiji-helgedomen (明治神宮, Meiji Jingū) i Tokyo.

 
Proklamation av Meiji-konstitutionen  


Kejsaren vid ett högtidligt sammanträde i riksdagen.  

Sök med bokstav