George Grenville (14 oktober 1712–13 november 1770) var Storbritanniens premiärminister och en framträdande politiker inom Whigpartiet. Han tillhörde den ovanliga skaran av premiärministrar som aldrig erhöll någon adelstitel, men hans politiska beslut och reformer fick betydande internationella följder.

Uppväxt, utbildning och inträde i parlamentet

Grenville var andra sonen till Richard Grenville och Hester Temple; hans äldre bror var Richard Grenville-Temple. Han utbildades vid Eton College och vid Christ Church, Oxford. Han kom in i parlamentet 1741 som ledamot för Buckingham och representerade detta distrikt fram till sin död 1770. Under sin långa tid i underhuset gjorde han sig känd för noggrannhet i procedurfrågor och för djup kännedom om förvaltningens detaljer.

Politisk karriär och regeringsposter

Grenville avancerade gradvis i regeringen. Som skattmästare för flottan (Treasurer of the Navy) 1758 drev han igenom reformer som syftade till ett rättvisare och mer tillförlitligt system för utbetalning av sjömännens löner. Han behöll viktiga ämbeten under olika ministärers omvälvningar: när Pitt avgick 1761 stannade Grenville kvar, och under Lord Butes regering fungerade han som ledare för underhuset.

I maj 1762 blev han statssekreterare för det nordliga departementet, i oktober samma år förste lord i amiralitetet, och i april 1763 utsågs han till förste lord i skattkammaren och finansminister — den post som gjorde honom till ledare för regeringen (premiärminister) under perioden april 1763–juli 1765.

Stämpellagen, kolonierna och rättsfallen mot John Wilkes

Under Grenvilles tid som regeringschef fattades flera beslut som påverkade relationen mellan Storbritannien och de amerikanska kolonierna. Hans regering lade fram och antog den så kallade stämpellagen (Stamp Act) 1765, en lag avsedd att öka statens intäkter efter sjuårskrigets höga kostnader genom att beskatta tryckta handlingar i Amerika. Beslutet mötte starkt motstånd i kolonierna och betraktas i efterhand som en av de viktiga utlösande faktorerna till de spänningar som ledde till det amerikanska revolutionskriget.

Samma regering övervakade också åtalet mot publicisten och parlamentariern John Wilkes, ett fall som väckte stor uppmärksamhet i Storbritannien och bidrog till debatten om yttrandefrihet, parlamentarisk immunitet och politisk repression. Grenvilles hårda linje i dessa frågor bidrog till att polarisera opinionen både hemma och utomlands.

Förhållandet till kungen och avgång

Under sin tid som ledare kom Grenville i konflikt med den unge kungen George III. Kungen började betrakta premiärministern som alltför dominerande och menade att han inte ville framstå som en marionett i händerna på ministrarna. I denna spända situation bidrog kungens vilja att byta ministerium till att Lord Rockingham återkallades som premiärminister 1765, och Grenville lämnade därefter politiken — han fick aldrig något mer ämbete i regeringen.

Personlighet, arbetsstil och anekdot

Grenville beskrevs gärna som en nitisk och byråkratisk parlamentariker: få överträffade honom i kunskap om kammarens regler eller i detaljbehärskning av administrativa frågor, men han saknade ofta politisk finess och förmåga att vinna människors förtroende. Under debatten om ciderförslaget 1763 fick han smeknamnet "den hedniska herden" eftersom hans upprepade och detaljrika förfrågningar sägs ha tråkat ut kammaren. När Pitt i ett ögonblick visslade melodin Gentle Shepherd, tell me where brast rummet i skratt — en episod som illustrerar hur Grenvilles stil kunde väcka både hån och trötthet snarare än entusiasm.

Familj och eftermäle

År 1749 gifte sig Grenville med Elizabeth Wyndham (före 1731–5 december 1769), dotter till Sir William Wyndham. Paret fick sju barn. En av sönerna, William Wyndham Grenville, skulle senare bli premiärminister (1806–1807) och är idag ett av George Grenvilles mest kända efterkommande.

Grenvilles politiska arv är blandat: han genomförde praktiska reformer i förvaltningen och arbetade för ordning i finanserna, men hans mest berömda beslut — särskilt stämpellagen — kom att få långtgående negativa konsekvenser för det brittiska imperiets relationer med Amerika. Hans karriär illustrerar hur administrativa meriter inte alltid räcker i politik där personliga relationer och public opinion spelar stor roll.