Henry van de Velde
Henry Clemens Van de Velde (3 april 1863, Antwerpen - 15 oktober 1957, Zürich) var en belgisk målare, arkitekt och inredningsarkitekt. Tillsammans med Victor Horta och Paul Hankar är han en av de främsta grundarna av jugendstilen i Belgien. Van de Velde tillbringade den viktigaste delen av sin karriär i Tyskland.
Chemnitz, Tyskland: Villa Esche
Karriär
Van de Velde studerade måleri i Antwerpen för Charles Verlat och i Paris för Carolus-Duran. Som ung målare påverkades han av Paul Signac och Georges Seurat. Han använde sig av en nyimpressionistisk stil. År 1889 blev han medlem av den Brysselbaserade konstnärsgruppen "Les XX". Under denna period knöt han en varaktig vänskap med målaren Théo van Rysselberghe och skulptören Constantin Meunier.
År 1892 slutade han att måla. Istället arbetade han med dekoration och inredningsdesign. Hans eget hus, Bloemenwerf i Ukkel, var hans första försök till arkitektur. Han gjorde också inredningar och möbler för Samuel Bings konstgalleri "L'Art Nouveau" i Paris 1895. Detta gav rörelsen sitt första namn som Art Nouveau.
Vid sekelskiftet 1900 ritade han Villa Leuring i Nederländerna och Villa Esche i Chemnitz, två verk som visar hans jugendstil i arkitekturen. Han ritade också inredningen i Folkwang-museet i Hagen. År 1905 blev han ombedd av storhertigen av Weimar att göra den storhertigiska skolan för konst och hantverk i Weimar.
Trots att han var belgare skulle Van de Velde spela en viktig roll i det tyska Werkbund. Denna grupp skapades för att hjälpa till att förbättra och främja tysk design genom att skapa nära relationer mellan industrin och formgivare. Han gick emot Hermann Muthesius vid Werkbund-mötet 1914. Deras debatt präglade den moderna arkitekturens historia. Van de Velde ville ha konstnärernas individualitet medan Hermann Muthesius ville ha standardisering.
Under första världskriget tvingades Van de Velde som utländsk medborgare att lämna Weimar. Under denna period var han mentor för den store belgiske arkitekten Victor Bourgeois.
Under första världskriget bodde han i Schweiz och Nederländerna. Han ritade Kröller-Müller-museet i Otterlo. Mellan 1926 och 1936 var Van de Velde professor vid universitetet i Gent.
