Blåmesen, Cyanistes caeruleus, är en sångfågel i familjen Paridae. Den är 10,5–12 cm lång och en av de minsta fåglarna i våra trädgårdar och skogar.

Blåmesen är en utbredd och vanlig häckare. Den lever i hela det tempererade och subarktiska Europa och västra Asien i löv- eller blandskogsområden, parker och trädgårdar. Den är i huvudsak en bofast fågel; de flesta flyttar inte, men populationer i de allra nordligaste delarna kan göra kortare förflyttningar vintertid.

Utseende

Blåmesen är karaktäristisk med sin blå och gula fjäderdräkt. Huvudet är blått med en svart ögonrand och en tydlig vit kind. Rygg och vingar är blågråa, medan undersidan är klar gul. Hanen och honan är snarlika, men hanen kan ha något klarare färger. Ungfåglar har ofta mattare färgtoner och svagare blått i huvudpartiet.

Läte och sång

Blåmesen har ett rikt och varierat läte: skarpa “ti-ti-ti” och mer melodiska toner förekommer. Sången används främst under häckningssäsongen för att markera revir och locka partner. De har också olika kontakt- och varningsläten inom flocken.

Föda

Blåmesens huvudföda består av insekter och spindlar under häckningssäsongen, vilket gör dem viktiga som skadedjursbekämpare. På höst och vinter äter de frön, nötter och talgbollar från fågelmatningar. De är skickliga på att plocka små byten från bladens undersida och barkspringor, och kan även hänga upp och ned vid matningen.

Häckning

Blåmesen häckar i håligheter — naturliga trädhåligheter eller holkar. Den kan även bygga bo i byggnader eller utnyttja fågelholkar som människor sätter upp. Boet byggs av mossa, gräs och fjädrar. Honan lägger normalt 7–13 ägg per kull (varierar med födotillgång och geografi). Äggen är vita med röda prickar och ruvas av honan i cirka 14–16 dygn.

Efter kläckning matar bägge föräldrarna ungarna. Ungarna lämnar boet (utflyttningsålder) efter ungefär 16–22 dagar, men fortsätter få föda av föräldrarna under en tid. Vanligtvis blir blåmesen könsmogen redan första året, och kan få flera kullar under en god häckningssäsong.

Beteende och socialt liv

Utanför häckningstiden går blåmesar ofta i små flockar, ibland tillsammans med andra mesarter. De är aktiva och nyfikna fåglar som snabbt lär sig hitta källor till föda, som till exempel fågelbord. De kan vara territoriella under häckningsperioden.

Hot, rovdjur och skydd

Vanliga hot mot blåmesen är predation från hackspettar, ekorrar, katter och rovfåglar samt konkurrens om boplatser från större arter som starar och talgoxar. Förlust av lämpliga häckningshål vid hyggesbruk och död ved är en negativ faktor. Trots dessa hot är blåmesen idag inte hotad globalt.

Status och åtgärder

Blåmesen klassas generellt som livskraftig (LC) i många bedömningar, men lokala bestånd kan påverkas av förändringar i skogsskötsel och klimat. Du kan hjälpa blåmesen genom att:

  • Sätta upp en fågelholk med öppningsdiameter på cirka 26–28 mm på 2–4 meters höjd.
  • Erbjuda vintermatningar med frön och fettrika tillbehör för att öka överlevnaden under kalla perioder.
  • Låta död ved och gamla träd stå kvar i viss mån för naturliga häckningsplatser.

Fakta i korthet

  • Vetenskapligt namn: Cyanistes caeruleus
  • Längd: 10,5–12 cm
  • Utbredning: Europa och västra Asien i löv- och blandskogsområden
  • Häckning: Hålor/holkar, 7–13 ägg, ruvning 14–16 dagar
  • Föda: Insekter på sommaren, frön och fett på vintern