Millard Fillmore (7 januari 1800–8 mars 1874) var USA:s trettonde president och tjänstgjorde från 1850 till 1853. Han var den sista whig-presidenten och också den sista presidenten som inte var antingen demokrat eller republikan.

Tidig bakgrund

Fillmore föddes i en jordbrukarfamilj i delstaten New York och växte upp under enkla förhållanden. Han fick begränsad formell skolgång men var flitig och självlärd. Efter en tid som lärling och lärare utbildade han sig till jurist och etablerade en advokatpraktik. Hans bakgrund som självförsörjande och praktisk politiker gjorde att han snabbt vann förtroende i hemstaten.

Politisk karriär fram till presidentskapet

Fillmore var verksam i delstatspolitiken och tjänstgjorde senare i USA:s representanthus. Han valdes 1848 till vicepresident på whigpartiets biljett tillsammans med presidentkandidaten Zachary Taylor. När Zachary Taylor dog plötsligt i juli 1850 tillträdde Fillmore presidentskapet.

Presidentskapet (1850–1853)

Under sina nästan tre år i Vita huset arbetade Fillmore för att bevara unionen genom politiska kompromisser. Mest känd blev han för sin roll i samband med Kompro­misset 1850, en serie lagar som syftade till att minska spänningar mellan slavsydstater och fristater. Kompromisset rörde bland annat Kaliforniens inträde i unionen och fastläggande av delstatsgränser.

Ett särskilt omstritt inslag i komp­romisset var den kraftigt förstärkta lagen om flyende slavar (Fugitive Slave Act), som Fillmore stödde och undertecknade. Lagens stränga bestämmelser och dess tillämpning väckte stark kritik i nordstaterna och skadade hans rykte bland abolitionister och många i hans eget partistöd.

Inom utrikespolitiken tog Fillmore initiativ som senare blev betydelsefulla: han gav sitt stöd åt den expedition som sändes under kommendör Matthew Perry, vilken ledde till att Japan började öppna sina hamnar för amerikansk handel. Detta ses i efterhand som ett av hans mest bestående bidrag.

Partipolitik och valen

Whigpartiet började sönderfalla under början av 1850-talet, delvis på grund av de skarpa konflikterna kring slaverifrågan. Whigarna nominerade inte Fillmore till omval 1852. I presidentvalet 1856 ställde han upp som kandidat för det så kallade amerikanska partiet (”Know Nothing”-rörelsen), men förlorade mot demokraten James Buchanan.

Efter presidentskapet

Efter tiden i Vita huset återvände Fillmore till Buffalo, New York, där han fortsatte arbeta som advokat och delta i samhällslivet. Han höll sig politiskt aktiv men valde inte att gå med i det nya republikanska partiet som framväxte på 1850-talet. Under inbördeskriget tog han avstånd från självständighetsrörelserna i södern och stödde bevarandet av unionen.

Död och eftermäle

Millard Fillmore avled 8 mars 1874 i Buffalo. Han begravdes i New York, och hans eftermäle är blandat: han hyllas ofta för sina insatser inom utrikespolitiken, i synnerhet öppnandet av Japan, men kritiseras starkt för sin roll i och stöd för den hårdare tillämpningen av Fugitive Slave Act. Hans stöd för kompromisser för att bevara unionen gjorde att han förlorade stöd hos många i norr och bidrog till whigpartiets upplösning.

Viktiga punkter

  • Presidenttid: 1850–1853, tillträdde efter Zachary Taylors död.
  • Partitillhörighet: Whig; senare kandidat för det amerikanska partiet 1856.
  • Största inrikespolitiska gärning: Deltog i genomförandet av Kompromisset 1850, inklusive undertecknandet av Fugitive Slave Act.
  • Största utrikespolitiska gärning: Stöd för Perry-expeditionen som inledde Japans öppning mot väst.