Millard Fillmore – USA:s 13:e president och sista whig-president (1800–1874)
Millard Fillmore – USA:s 13:e president (1850–1853), sista whig-presidenten. Lär dig om hans liv (1800–1874), presidentskap, politiska karriär och historiska arv.
Millard Fillmore (7 januari 1800–8 mars 1874) var USA:s trettonde president och tjänstgjorde från 1850 till 1853. Han var den sista whig-presidenten och också den sista presidenten som inte var antingen demokrat eller republikan.
Tidig bakgrund
Fillmore föddes i en jordbrukarfamilj i delstaten New York och växte upp under enkla förhållanden. Han fick begränsad formell skolgång men var flitig och självlärd. Efter en tid som lärling och lärare utbildade han sig till jurist och etablerade en advokatpraktik. Hans bakgrund som självförsörjande och praktisk politiker gjorde att han snabbt vann förtroende i hemstaten.
Politisk karriär fram till presidentskapet
Fillmore var verksam i delstatspolitiken och tjänstgjorde senare i USA:s representanthus. Han valdes 1848 till vicepresident på whigpartiets biljett tillsammans med presidentkandidaten Zachary Taylor. När Zachary Taylor dog plötsligt i juli 1850 tillträdde Fillmore presidentskapet.
Presidentskapet (1850–1853)
Under sina nästan tre år i Vita huset arbetade Fillmore för att bevara unionen genom politiska kompromisser. Mest känd blev han för sin roll i samband med Kompromisset 1850, en serie lagar som syftade till att minska spänningar mellan slavsydstater och fristater. Kompromisset rörde bland annat Kaliforniens inträde i unionen och fastläggande av delstatsgränser.
Ett särskilt omstritt inslag i kompromisset var den kraftigt förstärkta lagen om flyende slavar (Fugitive Slave Act), som Fillmore stödde och undertecknade. Lagens stränga bestämmelser och dess tillämpning väckte stark kritik i nordstaterna och skadade hans rykte bland abolitionister och många i hans eget partistöd.
Inom utrikespolitiken tog Fillmore initiativ som senare blev betydelsefulla: han gav sitt stöd åt den expedition som sändes under kommendör Matthew Perry, vilken ledde till att Japan började öppna sina hamnar för amerikansk handel. Detta ses i efterhand som ett av hans mest bestående bidrag.
Partipolitik och valen
Whigpartiet började sönderfalla under början av 1850-talet, delvis på grund av de skarpa konflikterna kring slaverifrågan. Whigarna nominerade inte Fillmore till omval 1852. I presidentvalet 1856 ställde han upp som kandidat för det så kallade amerikanska partiet (”Know Nothing”-rörelsen), men förlorade mot demokraten James Buchanan.
Efter presidentskapet
Efter tiden i Vita huset återvände Fillmore till Buffalo, New York, där han fortsatte arbeta som advokat och delta i samhällslivet. Han höll sig politiskt aktiv men valde inte att gå med i det nya republikanska partiet som framväxte på 1850-talet. Under inbördeskriget tog han avstånd från självständighetsrörelserna i södern och stödde bevarandet av unionen.
Död och eftermäle
Millard Fillmore avled 8 mars 1874 i Buffalo. Han begravdes i New York, och hans eftermäle är blandat: han hyllas ofta för sina insatser inom utrikespolitiken, i synnerhet öppnandet av Japan, men kritiseras starkt för sin roll i och stöd för den hårdare tillämpningen av Fugitive Slave Act. Hans stöd för kompromisser för att bevara unionen gjorde att han förlorade stöd hos många i norr och bidrog till whigpartiets upplösning.
Viktiga punkter
- Presidenttid: 1850–1853, tillträdde efter Zachary Taylors död.
- Partitillhörighet: Whig; senare kandidat för det amerikanska partiet 1856.
- Största inrikespolitiska gärning: Deltog i genomförandet av Kompromisset 1850, inklusive undertecknandet av Fugitive Slave Act.
- Största utrikespolitiska gärning: Stöd för Perry-expeditionen som inledde Japans öppning mot väst.
Tidigt liv
Millard Fillmore växte upp i en fattig familj. Han arbetade hårt för att klara sig bra i skolan och gick på college. Han fick jobb som advokat 1823. År 1828 röstades han in i kongressen i New York och fick vänner i whigpartiet. Detta bidrog till att han blev vald till vicepresidentkandidat 1848.
Ordförandeskap
När Millard Fillmore var vicepresident ledde han den amerikanska senaten när den kämpade om ett beslut om slaveri i Texas och New Mexico.
När han blev president var slaverifrågan mycket intensiv (till den grad att sydstaterna var nära att välja att inte längre vara en del av USA).
Fillmore undertecknade 1850 års kompromiss (fem lagar som skulle lugna slavfrågan genom att tillfredsställa både nordstaterna och sydstaterna). Även om 1850 års kompromiss fick nordstaterna och sydstaterna att komma överens varade freden inte för evigt. I slutet av 1850-talet slutade norr och söder att komma överens.
Kalifornien blev en del av USA den 9 september 1850. Det blev den 31:a staten.
Hans beslut att underteckna 1850 års kompromiss gjorde många i hans whigparti upprörda över honom. De hindrade honom från att kandidera till presidentposten 1852.
Han startade det första biblioteket i Vita huset.
Efter att ha varit president
|
| Detta avsnitt har inga . (december 2020) |
Efter Fillmore blev Franklin Pierce den 14:e presidenten. Fillmore fick ett jobb som ansvarig för universitetet i Buffalo. Fillmore gick med i Know-Nothing Party och försökte kandidera till presidentposten igen, men Know-Nothing Party var inte särskilt framgångsrikt.
Det finns en staty av Millard Fillmore vid stadshuset i Buffalo, New York.
Frågor och svar
Fråga: Vem var den 13:e presidenten i Förenta staterna?
Svar: Millard Fillmore var den 13:e presidenten i Förenta staterna.
Fråga: När tjänstgjorde han som president?
S: Han tjänstgjorde som president från 1850 till 1853.
Fråga: Vilket parti tillhörde han?
S: Han tillhörde Whig-partiet.
Fråga: Hur blev han president?
S: Han blev president 1850 när den föregående presidenten, Zachary Taylor, dog.
Fråga: Valde hans parti honom för att ställa upp för omval 1852?
Svar: Nej, hans parti valde inte ut honom för att ställa upp för omval 1852.
Fråga: Ställde han upp för omval 1856? Svar: Ja, han ställde upp för omval 1856 med det amerikanska partiet men förlorade.
Sök