Muammar al-Gaddafi

Tidigt liv

Muammar al-Gaddafi föddes i ett tält nära Qasr Abu Hadi. Hans familj kom från en liten stamgrupp som kallades Qadhadhfa. Hans familj var arabiserade berberfolk i arv. Han anslöt sig till den libyska militären 1961; militären var ett av de få sätt för libyer av lägre klass som han att höja sin sociala status. Han blev överste.

Libyens härskare

Gaddafi blev Libyens statschef efter att ha avsatt kung Idris från makten i en oblodig kupp 1969. Han styrde Libyen från den 1 september 1969 till den 23 augusti 2011. Efter kuppen inrättade Gaddafi den Libyska arabiska republiken. Han var en av de icke-kungliga regenter som suttit längst i historien, eftersom han hade regerat i över 41 år. Gaddafi använde sig av arabiska socialistiska och arabiska nationalistiska idéer. Han publicerade en bok om sina filosofiska åsikter 1975. Denna bok är allmänt känd som Gröna boken. År 1977 lämnade han makten i Libyen och fortsatte att spela rollen som revolutionär. Folk kallade honom för "revolutionens broderledare och guide".

Libyens arabiska republik döptes om till Socialistiska folkets libyska arabiska Jamahiriya 1977 och senare döptes den om igen till Stora socialistiska folkets libyska arabiska Jamahiriya av Gaddafi 1986.

På 1980-talet utvecklade han kemiska vapen, vilket ledde till att kritiker kallade Libyen för en pariastat. En nederländsk utredning visade att Gaddafi hade byggt upp ett "miljardimperium" från tillgångar i ett internationellt företag inom oljeindustrin. Det hävdas också att hans tillgångar är utspridda över stora delar av Europa, trots att inga spår eller bevis för ens 1 miljard har hittats. Gaddafi hade ett starkt intresse för geopolitisk kontroll, var en stark anhängare av OAPEC och ledde en panafrikansk kampanj för Afrikas förenta stater. År 1986 bombades Libyen av USA, Gaddafis hem var måltavla men han överlevde. Bombningen fördömdes av många länder och även av FN.

1988 införde FN ekonomiska sanktioner mot Libyen. Gaddafi började ha närmare ekonomiska och säkerhetsmässiga förbindelser med västvärlden. Han samarbetade med utredningar om Libyens påstådda västfientliga handlingar och 1999 erbjöd han sig att avveckla Libyens massförstörelsevapen, som skulle inspekteras 2003. Som ett resultat av detta upphävdes FN-sanktionerna samma år.

Gaddafi valdes till ordförande förAfrikanska unionen 2009.

2011 Libyska protester

I februari 2011 ägde stora våldsamma protester rum mot den libyska regeringen. Dessa kom samtidigt med andra demonstrationer i Tunisien, Egypten och andra delar av arabvärlden. Protesterna förvandlades snabbt till ett inbördeskrig. Gaddafi lovade att "dö som martyr" om det skulle behövas i sin kamp mot rebeller och externa krafter; han sade också att "fredliga protester är en sak, men väpnat uppror är en annan".

Anklagelse för brott

Den 17 maj 2011 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen en begäran om en arresteringsorder mot Khadaffi för påstådda brott mot mänskligheten, vilket godkändes den 27 juni och en arresteringsorder utfärdades av domstolen. I juni 2011 konstaterades det enligt en undersökning som Amnesty International gjort att det inte fanns några bevis för många av de påstådda brotten och att rebellerna felaktigt hade skyllt på såväl Gaddafi som regeringen. Han anklagades för att ha beställt Lockerbiebombningen i Skottland som dödade över 200 personer. Bombningen var riktad mot ett civilt plan och det sköts ned.

Död

Det libyska inbördeskriget (2011) bröt ut i februari. Syftet var att få bort Gaddafi från makten. Gaddafi tillfångatogs levande och dödades av Nato-stödda rebeller i Sirte, Libyen, den 20 oktober 2011. Sirte var Gaddafiregimens sista fäste.