Internationella brottmålsdomstolen (ICC) – fakta, uppdrag och jurisdiktion

Fakta om Internationella brottmålsdomstolen (ICC): uppdrag, jurisdiktion, historia och viktiga fall — en tydlig guide för studier och nyfikenhet.

Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) inrättades den 1 juli 2002. Den utreder och bestraffar personer som begått folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Den kallas ibland ICC eller ICCt.

ICC:s huvudkontor ligger i Haag i Nederländerna. Den har mindre kontor i New York City, Kampala, Kinshasa, Bunia, Abéché och Bangui.

ICC skiljer sig från Internationella domstolen (ICJ). Den viktigaste skillnaden är att ICJ löser tvister mellan länder, medan ICC bestraffar människor.

Uppdrag och grundläggande principer

ICC:s främsta uppdrag är att ställa till svars de som bär det största individuella ansvaret för de allvarligaste internationella brotten. Domstolen grundas på Romstadgan (adopterad 1998) och fungerar enligt flera centrala principer:

• Komplementaritetsprincipen: ICC ingriper endast om nationella domstolar är oförmögna eller ovilliga att utreda och åtala.
• Legalitet och individuellt ansvar: Endast individer kan ställas inför ICC, inte stater; brotten är definierade i Romstadgan.
• Ingen immunitet vid interna ansvarsfrågor: Stadgarna slår fast att statschefer och andra kan ställas inför domstolen trots tidigare anspråk på immunitet.

Vilka brott omfattas

Domstolen har mandat att pröva tre huvudkategorier av internationella brott:

• Folkmord — avsikten att förstöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk, raslig eller religiös grupp.
• Brott mot mänskligheten — omfattar systematiska eller omfattande attacker mot civilbefolkning såsom mord, utrotning, tortyr, tvångsförflyttning med mera.
• Krigsförbrytelser — allvarliga överträdelser av krigets lagar i internationella och icke-internationella väpnade konflikter.

Senare tillägg har också gjort det möjligt att åtala för aggressionsbrott under vissa förutsättningar (komplexa regler kring när ICC har jurisdiktion för brott mot freden).

Jurisdiktion — när och var domstolen kan ingripa

ICC kan inleda förfaranden när:

• Brott begåtts på territorium tillhörande en stat som är part i Romstadgan.
• Den anklagade är medborgare i en stat som är part i Romstadgan.
• En stat som inte är part överlämnar ett ärende frivilligt till domstolen.
• Säkerhetsrådet i FN hänvisar ett ärende till ICC enligt kapitel VII i FN-stadgan (det har skett för Darfur och Libyen).

Prosecutorn (åklagaren) kan inleda en preliminär undersökning proprio motu (på eget initiativ), men behöver därefter godkännande av en preliminärkammare för att öppna en fullskalig utredning.

Hur ett ärende går till — från preliminär undersökning till rättegång

• Preliminär undersökning: Prosecutorn bedömer om det finns en rimlig grund att tro att brott har begåtts och om kriterierna för åtal uppfylls (allvar, komplementaritet och nationell vilja/kapacitet).
• Undersökning: Om preliminärkammaren godkänner går fallet vidare till full utredning, där bevis samlas och eventuella arresteringsorder begärs.
• Åtal och bekräftelse: Åklagarna lämnar in åtal; en särskild bekräftelseförhandling hålls för att avgöra om det finns tillräckliga bevis för att pröva fallet i en huvudförhandling.
• Rättegång: Föregås av domstolens prövning av bevis, försvar och möjligheter för offren att delta. Vid fällande dom följer påföljdsbedömning och eventuella reparationsåtgärder.
• Överklagande: Både försvar och åklagare kan överklaga domar och beslut till appellationsavdelningen.

Offer, vittnesmål och ersättning

En särskild egenskap är att ICC erkänner offrets roll i rättsprocessen. Offer kan ges möjlighet att delta som parter i vissa skeden, lämna vittnesmål och begära reparativa åtgärder. Domstolen kan också besluta om ersättning via en särskild fond — Trust Fund for Victims — som finansierar rehabilitering och återuppbyggnadsprogram.

Medlemskap och internationellt samarbete

Romstadgan har ett antal stadsländer som är parter (runt 124 stater per 2024). Flera betydande länder är inte parter, bland dem USA, Kina, Indien och Ryssland, vilket påverkar domstolens räckvidd och möjligheter att få till stånd gripanden och överlämnanden. Domstolen är starkt beroende av staternas samarbete — för bevisinsamling, arresteringsorder, utlämningar och säkerhet.

Kritik och praktiska utmaningar

• Brister i efterlevnad: ICC saknar egen verkställighetsmakt och är beroende av stater för att verkställa arresteringsorder.
• Politisk kritik: Anklagelser om selektivitet och politicisering förekommer, särskilt riktade mot att många åtal gäller afrikanska länder.
• Resurs- och tidskrävande processer: Utredningar och rättegångar kan ta många år, vilket påverkar rättssäkerheten och offrens möjlighet till snabb upprättelse.
• Bevisproblem: Svårigheten att samla säkra bevis i konfliktzoner och skydda vittnen begränsar ibland möjligheten till fällande domar.

Betydelse och påverkan

Trots sina begränsningar har ICC haft stor betydelse för den internationella rättsordningen: den har bidragit till att utveckla doktriner om ansvar, ge ett forum för allvarliga brott och stärka normer mot straffrihet. Domstolen stimulerar också nationella rättssystem att själva hantera grova brott och erbjuder stöd till offer via reparationsprogram.

Sammanfattning: ICC är en permanent internationell domstol med uppdrag att åtala individer för vissa av de allvarligaste internationella brotten. Den kompletterar nationella rättssystem och är beroende av internationellt samarbete för att verkställa sina beslut. Domstolen spelar en viktig roll för rättvisa och ansvarsskyldighet, men möter praktiska och politiska utmaningar i sitt arbete.

Medlemmar

Den 1 januari 2008 var 105 länder medlemmar i ICC. Dessa länder är skyldiga att hjälpa ICC.

Nästan alla länder i Europa och Sydamerika är medlemmar och ungefär hälften av länderna i Afrika är medlemmar. Endast ett fåtal länder i Asien har anslutit sig.

En världskarta med de länder som är medlemmar i Internationella brottmålsdomstolen i grönt.

Vem gör vad?

ICC har 18 domare. De kommer alla från ICC:s medlemsländer. Två domare kan inte komma från samma land.

Åklagarens uppgift är att utreda brott. Om han hittar bevis för att en person har gjort något fel ber han domarna att inleda en rättegång.

ICC förvaltas av en "församling av konventionsstater". Församlingen väljer domare och åklagare. Varje medlemsland i ICC har en röst i församlingen.

Internationella brottmålsdomstolens huvudkontor i Haag

Frågor och svar

F: När skapades Internationella brottmålsdomstolen (ICC)?

F: Vilken typ av brott utreder och bestraffar ICC?

F: Vad kallas ICC ibland?

F: Var ligger ICC:s huvudkontor?

F: På vilka andra platser har ICC kontor?

F: Hur skiljer sig ICC från Internationella domstolen (ICJ)?

F: Vad utreder och straffar ICC människor för?

Sök med bokstav