AlegsaOnline.com

Den gröna boken – Muammar al-Gaddafis politiska och sociala ideologi

Den gröna boken: Muammar al‑Gaddafis politiska och sociala ideologi — idéer, historisk kontext och kontroverser i en faktabaserad översikt.

Författare: Leandro Alegsa

25-10-2025

Den gröna boken (arabiska: الكتاب الأخضر al-Kitāb al-Aḫḍar) är en bok skriven av Muammar al-Gaddafi, som var Libyens ledare fram till 2011. Den förklarar hans sociala och politiska filosofi. Han ville att alla skulle läsa boken eftersom han trodde att hans filosofi kunde göra världen till en bättre plats. Den publicerades första gången 1975.

Innehåll och uppdelning

Boken är uppdelad i tre huvuddelar som behandlar olika områden av Gaddafis ideologi:

Politik – kritik av representativ demokrati och förespråkande av direkt folkstyre genom lokala folkmöten.
Ekonomi – synpunkter på egendom, arbete och fördelning av välfärd med betoning på att förhindra både kapitalistisk exploatering och statlig byråkratisering.
Sociala frågor – familjens roll, kvinnors ställning, kultur och moral samt en grund för vad Gaddafi kallade den "tredje universella teorin".

Huvudidéer

Den gröna boken presenterar en rad centrala tankegångar som kan sammanfattas kort:

Direktdemokrati: Gaddafi avvisade representativt styre och förespråkade styrelseformer där folket styr direkt genom lokala kommittéer och kongresser.
Egendom och arbete: Han ifrågasatte både kapitalismens marknadsmekanismer och statens övergripande kontroll, och betonade att arbete ska belönas rättvist utan att exploatering uppstår.
Social etik: Boken tar upp familjens betydelse, kvinnors rättigheter (inom ramen för hans tolkning) och behovet av att upprätthålla vissa traditioner kombinerat med social rättvisa.
Antiimperialism och självbestämmande: Den gröna boken innehåller också stark kritik mot kolonialism, yttre inblandning och stormakters inflytande i mindre länders angelägenheter.

Inflytande och användning i Libyen

Efter publiceringen användes Den gröna boken som ideologisk grund för Libyens statliga politik under Gaddafis tid vid makten. 1977 utropades Libyens Jamahiriya (ofta översatt som "folkets stat") som en statsform inspirerad av bokens idéer. I praktiken infördes institutioner som grundläggande folkkongresser och folkkommittéer som skulle ge medborgarna direkt inflytande över beslutsfattandet.

Boken spreds omfattande i Libyen: den delades ut i skolor, på arbetsplatser och i offentliga bibliotek och betraktades av regimen som ett obligatoriskt referensverk för medborgare och tjänstemän. Den finns översatt till många språk och trycktes i stora upplagor för att sprida Gaddafis budskap internationellt.

Kritik och bedömningar

Den gröna boken har mött omfattande kritik från både akademiker, aktivister och politiska motståndare. Några vanliga invändningar är:

Att idéerna ofta är motsägelsefulla eller vaga och svåra att omsätta i praktiken.
Att bokens förespråkade direktdemokrati i många fall användes i Libyen för att rättfärdiga ett auktoritärt styre där opposition tystades ned och politiskt pluralism begränsades.
Att bokens syn på ekonomi och samhälle inte ledde till varaktiga förbättringar för stora delar av befolkningen, och att systemet i praktiken ofta dominerades av regimens lojalitetsstrukturer.

Samtidigt har vissa skribenter och anhängare framhållit att boken stimulerade diskussion om alternativa statsskick och ifrågasatte dominerande politiska modeller i världen.

Utgivning, översättningar och eftermäle

Den gröna boken publicerades först på arabiska 1975 och översattes senare till många språk för att nå en internationell publik. Den blev en symbol för Gaddafis styre och formade i hög grad den officiella retoriken i Libyen fram till hans fall 2011.

Efter Gaddafis fall förlorade boken sin officiella status i Libyen. Under och efter inbördeskriget 2011 minskade dess betydelse kraftigt och dess roll som styrande ideologi avskaffades i praktiken. Trots detta finns Den gröna boken kvar som historiskt dokument över en period i Libyens moderna historia och studeras som exempel på hur politisk idélära kan användas både som inspirationskälla och som legitimationsredskap för maktutövning.

Sammanfattning

Den gröna boken är både ett ideologiskt program och ett historiskt dokument. Den presenterar Muammar al-Gaddafis försök att formulera ett alternativ till både västerländsk liberal demokrati och östblockets statssocialism. Boken har haft stort inflytande i Libyen under Gaddafis tid vid makten, men har också kritiserats för praktiska brister och för att ha använts för att rättfärdiga auktoritärt styre.

Importans

Libyen

Grönboken var mycket viktig i Libyen. Skolbarn ägnade två timmar i veckan åt att lära sig om den.

Annanstans

År 1993 hade högskolor runt om i världen föreläsningar och seminarier om Gröna boken.

Innehåll

Böckerna har 110 sidor. Den är indelad i tre delar:

Lösningen på problemet med demokrati: Folkets auktoritet (publicerad i slutet av 1975).
Lösningen på det ekonomiska problemet: socialismen (publicerad i början av 1977)
The Social Basis of the Third International Theory (publicerad i september 1981)

Boken vänder sig mot både kapitalism och kommunism. Gaddafi var emot kommunismen eftersom han ansåg att den inte respekterade religionen. I stället förespråkade han islamisk socialism.

Den förkastar också den representativa demokratin.

Sammanfattning

Tabellen nedan ger en sammanfattning av boken kapitel för kapitel:

Del	Kapitel	Titel	Sammanfattning
I	1	Regeringsinstrumentet	I det här kapitlet ställs frågan "Vilken regeringsform bör inrättas?". En sådan regering bör vara en direktdemokrati, men vad som vanligtvis förekommer är representativa demokratier, som inte representerar viljan hos de befolkningar som inte röstade för de befintliga regeringarna. Gaddafi fördömer valsystem där kandidaten med flest röster vinner.
	2	Parlamenten	Det grundläggande kännetecknet för en representativ demokrati är dess parlament eller församling. När ledamöterna väl är valda missbrukar de sina väljares auktoritet under sin mandatperiod.
	3	Partiet	De politiska partierna själva missbrukar den makt som folket har gett dem, eftersom de fokuserar på att behålla makten i stället för att förbättra samhället för alla. Ännu värre är att politiska partier är känsliga för korruption.
	4	Klass	Samhället är uppdelat i klasser: vissa av dem är politiska, sociala och stammar. En klass som får politisk makt ärver också det samhälle i vilket denna makt har förvärvats. En tidigare arbetarklass blir så småningom den nya härskande klassen. Problemet med att en mångfald eller minoritet styr hela samhället kvarstår.
	5	Folkomröstningar	Folkomröstningar och folkomröstningar är inte lämpliga lösningar på det politiska problemet. En politisk åsikt kan inte reduceras till en ja- eller nej-röstning.
	6	Folkkonferenser och folkkommittéer	Lösningen på demokratiproblemet är att inrätta en rad folkkonferenser (eller kongresser) och folkkommittéer som består av hela samhället och alla dess sektorer. Genom att arbeta tillsammans förvaltar dessa grupper regeringen med allas deltagande. Dessa grupper är inte heller parlament där befogenheter delegeras.
	7	Samhällsrätten	Lagens grund ligger i sedvänja och religion, den verkliga källan till sociala regler, och inte i skrivna författningar. Själva det faktum att författningar regelbundet ändras är ett bevis på att de är svaga och inte permanenta, och därför inte är bra verktyg för regeringen.
	8	Vem övervakar samhällets verksamhet?	På samma sätt som den politiska makten inte bör delegeras till representanter, bör inte heller polismakten delegeras bort från samhället. Återigen är konferenser och kommittéer lösningen. Hela gruppen är hela gruppens lagstiftare och hela gruppen är hela gruppens brottsbekämpare.
	9	Hur kan samhället styra om sin kurs när avvikelser från dess lagar uppstår?	När en minoritet styr en regering kan en annan minoritet med initiativförmåga ta makten genom revolution, med samma slutresultat: minoritetsstyre. Lösningen på denna cykel är återigen systemet med konferenser och kommittéer: hela samhället styr sig självt. När detta sker finns det bara en helhet och därmed ingen yttre fiende att bekämpa.
	10	Pressen	Medan enskilda personer och företag har rätt att uttrycka sig privat måste "pressen" som ett uttrycksmedel för samhället kontrolleras av konferenser och kommittéer. Annars skulle enskilda individer återigen ta makten från andra på idéernas område.
II	11	Den ekonomiska grunden för den tredje universella teorin	Fackföreningar och minimilöner är inte tillräckligt långtgående för att uppnå jämlikhet för alla arbetstagare. Det som behövs är att avskaffa lönearbetet till förmån för en "partnering"-process mellan en enskild arbetstagare och en viss bransch. Vinsterna måste delas lika, inte bara mellan individer utan mellan alla delar av en produktionsprocess.
	12	Behöver	Behovet är ett centralt ekonomiskt problem. Vissa människors behov kan utnyttjas av dem som har möjlighet att tillgodose dem och därmed exploatera dem. Regeringen bör undanröja sådan exploatering.
	13	Bostäder	Att hyra ut bostäder är exploatering och kränker hyresgästens frihet. Idealiskt sett borde alla bara ha ett hus, för om någon har mer än en fastighet kommer de att vara benägna att hyra ut den och därmed utnyttja sina hyresgäster.
	14	Inkomst	Individuella inkomster är viktiga för en ekonomi. Återigen bör sådana inkomster inte vara löner som betalas av en ägare, utan som ett resultat av ett partnerskap i en industri.
	15	Transportmedel	Alla bör ha tillgång till transporter. Det bör inte ägas av några för att sedan hyras ut till andra, som i fallet med taxitjänster.
	16	Land	Mark bör vara lika tillgänglig för alla. I allmänhet är ekonomin ett nollsummespel, och ekonomins komponenter bör därför fördelas lika mellan alla för att åstadkomma lika resultat. Ingen har rätt att spara till sig själv utöver sina egna behov.
	17	Hushållsanställda	Hushållsanställda är i princip slavar. Den ekonomiska modell som redan diskuterats i denna del av boken kan tillämpas på dem.
III	18	Den sociala grunden för den tredje universella teorin	Individer, familjer, stammar och nationer är sociala enheter, och deras sociala band styr historiens process. Av dessa är nationen en central enhet som hålls samman av nationalismen. Precis som solen skulle försvinna utan gravitation, försvinner nationer utan nationell enhet.
	19	Familjen	Familjer, individer och nationer (särskilt etniska nationalstater) är naturliga mänskliga sociala kategorier. Den moderna staten är motsatsen till vad en nation är.
	20	Stammen	Den näst största sociala enheten efter familjen är stammen. De mänskliga sociala enheterna blir mindre viktiga för människor ju större de blir.
	21	Stammens förtjänster	Stammar har sina rötter i blodet och ger social sammanhållning. De kan övervaka sig själva på grund av sitt antal. De säkerställer också socialiseringen av sina individer, en utbildning som är mer användbar än skolan.
	22	Nationen	Återigen är nationalismen en central social kategori, som är nära besläktad med men som skiljer sig från andra storskaliga sociala kategorier: religioner, stater och imperier. Anledningen till att stater och imperier förändras och faller är att de inte kan mäta sig med riktiga nationers makt.
	23	Kvinna	Kvinnor och män är lika som människor. De fysiska skillnaderna ger dock upphov till könsroller som är naturliga och anpassade till skillnaderna mellan könen. Friheten består i att följa naturen, särskilt i att kvinnor har möjlighet att bilda familj utan att tvingas av samhället att söka arbete.
	24	Minoriteter	Det finns två typer av minoriteter: de som redan har en nation och de som inte har någon och som vill skapa en egen nation. I båda fallen måste deras rättigheter skyddas.
	25	Svarta människor kommer att segra i världen	Svarta människor kommer att bli majoriteten eftersom deras kultur innefattar polygami och undviker preventivmedel, och eftersom de lever i ett klimat som är "ständigt varmt", vilket gör att arbete är mindre viktigt för dem än i andra kulturer.
	26	Utbildning	Skolutbildning är en form av tyranni. Utbildning bör göras tillgänglig på de sätt som människor vill lära sig.
	27	Musik och konst	Människor bör så småningom tala ett enda språk. Konstnärlig och kulturell smak påverkas av skillnader i språk, som påverkar människors "gener".
	28	Idrott, ridning och scenen	Att titta på sport och andra former av underhållning är dumt. Människor bör utöva idrott direkt för att själva kunna dra nytta av idrottsliga fördelar, i stället för att stå och titta på andra.

Mottagning

Många tyckte att Gadaffi inte gjorde ett bra jobb när han skrev boken. De tyckte att boken var en massa ordspråk snarare än något med nya och unika idéer eller ett starkt argument.