Filip V av Spanien (19 december 1683–9 juli 1746) var den andra sonen till Louis, storfurstendöme och Maria Anna Victoria av Bayern. Han var sonson till Ludvig XIV och Marie Therese av Österrike och blev kung av Spanien 1700 efter Karl II, som dog utan arvinge. Filip V var Spaniens första bourboniska monark och inledde en ny era i spansk politisk och administrativ historia.

Bakgrund och tronbestigning

Filip föddes på slottet i Versailles i Frankrike. Hans anspråk på den spanska tronen grundade sig på hans härstamning från Ludvig XIV, vilket ledde till att en europeisk stormaktstvist bröt ut när Karl II saknade arvingar. Filip utropades till kung av ett flertal spanska rådgivande kretsar och stöd från Frankrike gjorde honom till huvudkandidat.

Kriget om spanska tronföljden och fredsavtal

Filips tronföljd utlöste det långvariga Kriget om spanska tronföljden (1701–1714), där flera europeiska makter motsatte sig ett Bourbonstyre i Spanien av rädsla för en union mellan Frankrike och Spanien. Kriget slutade i stor utsträckning med fredsfördraget i Utrecht (1713) och efterföljande överenskommelser som fastslog att Filip fick sitta kvar på den spanska tronen men att han och hans efterkommande avsade sig arvsrätten till den franska kronan. Som följd av fredsavtalen och krigets utfall förlorade Spanien flera europeiska besittningar: bland annat gick delar av Italienska territorier och andra områden till Habsburgmonarkin och Savojen — Filip förlorade bland annat kungariket Neapel till Karl VI, tysk romersk kejsare och kungariket Sicilien till Viktor Amadeus II.

Regering, reformer och politik

Filip V genomförde omfattande centraliseringsåtgärder och administrativa reformer, ofta kallade början på de spanska bourbonreformerna. Efter kriget infördes bland annat starkare central kontroll över de tidigare särskilda rättigheterna i de aragonska kronregionerna, genom så kallade Nueva Planta-dekreten, vilket innebar en kraftig minskning av regionala privilegier och en övergång mot en mer enhetlig, centraliserad statsapparat. Reformerna omfattade också modernisering av förvaltning, armé och flotta och ett ökat fokus på effektiv skatteuppbörd för att täcka krigsskulder och stärka statens finanser.

Under hans regeringstid stödde kungamakten kulturella och vetenskapliga institutioner och uppmuntrade byggnadsprojekt i Madrid, där han kom att bo och styra från det kungliga residenset. Filip lät bland annat bygga och omgestalta flera officiella byggnader efter den brand som förstörde delar av de äldre kungliga byggnaderna i Madrid, och hans hov bidrog till att sprida franska seder och administration i Spanien.

Avsägelse, återkomst och senare år

1724 abdikerade Filip till förmån för sin son Ludvig I, men när Ludvig avled samma år återvände Filip till tronen och fortsatte regera fram till sin död. Hans sammanlagda regeringstid uppgår till omkring 45 år och 21 dagar, en av de längsta i modern spansk historia.

Familj och eftermäle

Filip V var gift två gånger. Hans första äktenskap var med Maria Luisa av Savojen (gift 1701), och efter hennes tidiga död gifte han om sig med Elisabet Farnese 1714. Genom sina äktenskap blev han far till flera barn, varav tre senare blev kungar av Spanien:

  • Ludvig I (1707–1724) – var kung av Spanien under 1724.
  • Ferdinand VI (1713–1759) – efterträdde Filip och regerade 1746–1759.
  • Karl III (1716–1788) – fick senare den spanska kronan 1759 efter Ferdinands död och blev en av de mest framstående upplysta reformkungarna i Spanien.

Filip avled i sitt kungliga palats i Madrid den 9 juli 1746 och begravdes enligt tidens sed i de kungliga gravkapellen. Han efterlämnade ett Spanien som övergått från Habsburgisk till Bourbonisk dynasti, med en centraliserad administration och en ny geopolitisk verklighet i Europa och dess kolonier. Han dog i Madrid, Spanien.