Louise Élisabeth av Frankrike (1727–1759) — hertiginna av Parma
Louise Élisabeth av Frankrike (1727–1759) — kungadotter som blev hertiginna av Parma. Läs om hennes äktenskap, maktspel och liv vid Europas hov.
Louise Élisabeth de France (Marie Louise Élisabeth; 14 augusti 1727–6 december 1759) var äldsta dotter till kung Ludvig XV av Frankrike och Maria Leszczyńska. Hon gifte sig 1739 med Infante Philip, yngre son till Filip V av Spanien, och blev senare hertiginna av Parma.
Barndom och uppväxt
Som äldsta dotter i den franska kungafamiljen växte Louise Élisabeth upp i Versailles under det tidiga 1700-talets hovliv. Hon fick en uppfostran som var typisk för en prinsessa: utbildning i språk, etikett, religion och konst, men också i hovets ceremoniella regler. Hon beskrevs i samtida källor som livlig, viljestark och ofta framåt i sättet, vilket både imponerade och oroade vid hovet.
Äktenskap och flytt till Spanien och Italien
Äktenskapet med Infante Philip var en del av de dynastiska allianser som formades mellan de europeiska Bourbon-husen. Paret vigdes 1739 och Louise Élisabeth följde efter äktenskapet sin make till det spanska hovet, där hon försökte hävda fransk inflytande. Efter de diplomatiska förändringar som följde av krig och fredsavtal (bland annat freden i Aix-la-Chapelle 1748) tillträdde paret som hertigpar av Parma. Som hertiginna flyttade hon till den lilla men konst- och kulturintresserade staten i norra Italien.
Roll som hertiginna av Parma
Som hertiginna av Parma var Louise Élisabeth en aktiv och synlig hertiginna. Hon arbetade för att forma hovet i fransk stil, stödde konst och musik och deltog i det politiska livet i den mån hennes ställning och relationer till större makter tillät. Hennes ambitioner och viljekraft gjorde henne till en betydande representation av Bourbonernas närvaro i Italien, även om Parma var en liten stat i jämförelse med de större europeiska monarkierna.
Familj och barn
Louise Élisabeth och Infante Philip fick flera barn. Bland dem märks särskilt:
- Isabella av Parma (1741–1763), som kom att gifta sig med ärkehertig Josef (senare kejsar Josef II) och fick teckenbar betydelse i de europeiska dynastiska förbindelserna.
- Ferdinand I av Parma (1751–1802), som senare efterträdde fadern som hertig av Parma.
Personlighet och omdömen
Contemporaries beskrev Louise Élisabeth som energisk, ofta excentrisk och med stark vilja. Hon älskade hovlivets glitter och var inte rädd för att markera sin position. Samtidigt bedrev hon diplomati och nätverkande för att främja sin familjs intressen i en komplex tid av europeisk maktpolitik.
Död och eftermäle
Louise Élisabeth avled 6 december 1759 i Parma, 32 år gammal. Hennes insatser i Parma — både som kulturbärare av franska influenser och som mor till barn som kom att spela roller i Europas dynastiska nätverk — gav henne en bestående plats i den borgerliga och kungliga historien från 1700-talet. Hennes liv speglar många av de stora dragen i 1700-talets kungliga politik: allianser genom giftermål, kulturellt utbyte och strävan efter inflytande i en tid av förändring.
Prinsessa av Frankrike
Hon döptes till Marie Louise Élisabeth och var tvilling till Henriette av Frankrike. Vid hovet var hon känd som Madame Royale, Madame Première eller Madame Élisabeth. Inom familjen kallades hon Babette. Hon var faderns favoritdotter.
Äktenskap
Den 26 augusti 1739 tvingades hon gifta sig med Infant Philip av Spanien genom ombud utan att ha träffat sin framtida make i förväg. Därefter var hon känd som Madame Infante vid Ludvig XV:s hov. Bröllopsceremonin ägde rum den 25 oktober 1739. Efter giftermålet var hon känd som Madame Infante i Versailles.
Louise Élisabeth reste till Madrid till Filip V av Spaniens hov, som i själva verket var hennes farbror. Den strikta hovettiketten förvärrades av hennes svärmor Elisabeth Farnese, som inte gillade Louise Élisabeth.
Hertiginnan av Parma
Louise Élisabeth kunde lämna Spanien 1748 när hennes make blev hertig av Parma tack vare fördraget i Aix-la-Chapelle (1748) som avslutade det österrikiska tronföljdskriget. På Ludvig XV:s uppmaning fick Filip Parma eftersom Louise Élisabeth ofta hade bett honom att skänka territorier till sin make. På väg till Parma åkte Louise Élisabeth till Versailles där hon anlände i december 1748. Under sin vistelse blev hon bekant med Madame de Pompadour. Hon anlände till Parma i oktober 1749 där hon importerade franska hovseder och maträtter. Hon renoverade också hertigpalatset i Colorno i fransk stil.
När hennes tvillingsyster dog 1752 återvände Louise Élisabeth till Frankrike i september för att besöka hennes grav i Saint-Denis. Hon förväntades bara stanna några veckor, men stannade i Versailles i nästan ett år.
Louise Élisabeth var uttråkad när hon återvände till Parma och sökte ett större område att styra över. Hon allierade sig med kejsarinnan Maria Theresia, som lovade Louise Élisabeth tronen i södra Nederländerna, som hade återgått till österrikiskt styre enligt Aix-la-Chapelle-fördraget. Denna allians skulle cementeras genom att hennes dotter prinsessan Isabella gifte sig med ärkehertig Josef av Österrike. Äktenskapet ägde rum 1760.
I Versailles dog Louise Élisabeth i smittkoppor. Hon begravdes den 27 mars 1760 i basilikan Saint-Denis bredvid sin syster Henriette. Deras gravar förstördes under den franska revolutionen.
Nummer
- Isabel av Parma (31 december 1741 - 27 november 1763) gifte sig med ärkehertig Josef av Österrike och fick barn.
- Ferdinand, hertig av Parma (20 januari 1751 - 9 oktober 1802) gifte sig med Maria Amalia av Österrike och fick barn.
- Maria Luisa av Parma (9 december 1751 - 2 januari 1819) gifte sig med sin kusin Karl IV av Spanien och fick barn.
Titlar, stilar, hedersbetygelser och vapen
Titlar och stilar
- 14 augusti 1727 - 25 oktober 1739 Hennes kungliga höghet Madame Royale
- 25 oktober 1739 - 18 oktober 1748 Hennes kungliga höghet Doña Luisa Isabel, infanta av Spanien
- 18 oktober 1748 - 6 december 1759 Hennes kungliga höghet hertiginnan av Parma, Piacenza och Guastalla, infanta av Spanien
- I Frankrike kallades prinsessan informellt för Madame Infante.
Sök