Pierre-Auguste Renoir — fransk impressionistisk målare (1841–1919)

Upptäck Pierre-Auguste Renoir (1841–1919) — fransk impressionistisk mästare av ljus, färg och livfulla sociala scener. Biografi, verk och arv.

Författare: Leandro Alegsa

21-10-2025 13:41

Pierre-Auguste Renoir (25 februari 1841–3 december 1919) var en fransk konstnär och en av de ledande figurerna i den impressionistiska rörelsen. Han arbetade med porträtt, stilleben och landskap, men är mest känd för sina livfulla skildringar av sociala scener — kaféer, dansbanor, picknickar och vardagslivets intima ögonblick — ofta med fokus på ljus, färg och rörelse.

Tidiga år och utbildning

Renoir föddes i Limoges 1841 och växte upp i en arbetarklassmiljö. Som ung lärde han sig dekorationsmåleri på porslinsfabriker i Paris, vilket gav honom tidig träning i noggrann färghantering och detaljarbete. Han studerade senare vid ateljén för Charles Gleyre i Paris, där han mötte och arbetade tillsammans med unga konstnärer som Claude Monet, Alfred Sisley och Frédéric Bazille. Dessa kontakter blev viktiga för hans utveckling och för hans medverkan i de tidiga impressionistiska utställningarna (från 1874 och framåt).

Impressionismen och konstnärlig utveckling

Renoirs stil kännetecknas av en varm, sensuell färgpalett, mjuka konturer och ett intresse för ljusets effekter på färger. Han arbetade ofta utomhus för att fånga naturens skiftande ljus, samtidigt som han lade stor vikt vid människors gestik och sociala samspel. Under 1880-talet genomgick han en period då han sökte en mer klassisk, linjeorienterad stil — inspirerad av äldre mästare — men han återvände senare till en friare penselföring och ett fylligare färgbruk.

Motiv och några av de mest kända verken

Renoir återkom ofta till motiv som kvinnor och barn, dansscener och badande figurer. Bland hans mest berömda målningar finns:

Bal du moulin de la Galette (1876)
Le Déjeuner des canotiers (Luncheon of the Boating Party, 1881)
Dance at Bougival (Danse à Bougival, 1883)
Two Sisters (On the Terrace) (1881)
Les Grandes Baigneuses (De stora badarna, 1884–1887)

Dessa verk visar hans förmåga att förena ögonblickets ljus med en varm människoskildring och en nästan musikalisk rytm i kompositionen.

Senare liv, hälsa och arbete med skulptur

Renoir flyttade senare i livet till Cagnes-sur-Mer vid Franska rivieran där han hade ett varmt klimat som underlättade hans arbete. Mot slutet av sitt liv plågades han av svår ledgångsreumatism, vilket förvrängde hans händer. Trots detta fortsatte han att måla — ibland med penseln fäst vid handen — och att arbeta intensivt till sin död 1919. Under sina sista år började han också experimentera med skulptur i samarbete med den katalanske skulptören Richard Guino, där han formulerade modeller som Guino hjälpte till att förverkliga i brons.

Arv och betydelse

Renoir har en central plats i konsthistorien tack vare sitt bidrag till impressionismens syn på färg och ljus samt sin ämnesmässiga närhet till samtida samhällsliv. Hans målningar finns i stora samlingar världen över, bland annat i Musée d'Orsay i Paris och flera andra ledande museer. Hans hem i Cagnes-sur-Mer är idag museum och minnesplats för hans liv och verk. Som konstnär har det sagts att "Renoir är den sista representanten för en tradition som går direkt från Rubens till Watteau" — en beskrivning som understryker hans fokus på skönhet, sensualitet och färgarnas uttryckskraft.

Pierre-Auguste Renoir, ca.1910

La Grenouillère 1869. Den här tidiga målningens impressionistiska karaktär är tydlig.

Ungdom

Pierre-Auguste Renoir föddes i Limoges i Haute-Vienne i Frankrike som barn till en arbetarklassfamilj. Som pojke arbetade han i en porslinsfabrik där hans teckningstalang ledde till att han blev utvald att måla mönster på fint porslin. Han målade också hängningar för missionärer i utlandet och dekorationer på fläktar innan han började på konstskola. Under dessa tidiga år besökte han ofta Louvren för att studera de franska mästarmålarna.

Mognad

I slutet av 1860-talet upptäckte han och hans vän Claude Monet, genom att måla ljus och vatten en plein air (utomhus), att skuggornas färg inte är brun eller svart, utan den reflekterade färgen på de föremål som omger dem, en effekt som idag kallas diffus reflektion. Det finns flera par målningar där Renoir och Monet, som arbetade sida vid sida, avbildade samma scener (La Grenouillère, 1869).

Renoir fick sin första hyllning när sex av hans målningar hängde med på den första impressionistiska utställningen 1874. Samma år visades två av hans verk tillsammans med Paul Durand-Ruel i London.

Ett av de mest kända impressionistiska verken är Renoirs Bal du moulin de la Galette (Bal du moulin de la Galette) från 1876. Målningen skildrar en friluftsscen, full av människor, i en populär dansträdgård på Butte Montmartre, nära hans bostad. Verken från hans tidiga mognad var typiskt impressionistiska ögonblicksbilder av det verkliga livet, fulla av gnistrande färg och ljus.

En resa till Italien 1881, då han såg verk av Rafael och andra renässansmästare, övertygade honom om att han var på fel väg. Under de följande åren målade han i en mer allvarlig, klassisk stil. Efter 1890 ändrade han dock riktning igen och återgick till tunn penselfärg för att lösa upp konturerna som i hans tidigare verk. Från och med den här perioden koncentrerade han sig på nakenbilder och hushållsscener.

Han var en produktiv konstnär och gjorde flera tusen målningar. Den varma sensualiteten i Renoirs stil gjorde hans målningar till några av de mest kända och reproducerade verken i konsthistorien. Den enskilt största samlingen av hans verk - 181 målningar totalt - finns på Barnes Foundation i närheten av Philadelphia i Pennsylvania.

1890 gifte han sig med Aline Victorine Charigot. Hon hade tillsammans med ett antal av konstnärens vänner stått modell för Le Déjeuner des canotiers (1881). De hade redan 1885 fått ett barn, Pierre. Efter äktenskapet målade Renoir många scener av sin fru och det dagliga familjelivet, inklusive deras barn och deras sjuksköterska, Alines kusin. Renoirparet fick tre söner, varav en, Jean, blev en känd filmregissör och en annan, Pierre, blev scen- och filmskådespelare.

På terrassen, olja på duk, 1881, Art Institute of Chicago.

La baineuse endormie ( 1897: Badhus som sover)

Ålderdom

Runt 1892 fick Renoir reumatoid artrit. År 1907 flyttade han till det varmare klimatet på "Les Collettes", en gård i Cagnes-sur-Mer, nära Medelhavskusten. Renoir målade under de sista tjugo åren av sitt liv, även när artrit kraftigt begränsade hans rörelseförmåga och han var rullstolsbunden. Han utvecklade progressiva deformationer i händerna och ankylos i höger axel, vilket gjorde att han var tvungen att anpassa sin målningsteknik. Det har ofta rapporterats att han i de avancerade stadierna av sin artrit målade genom att ha en pensel fastspänd på sina förlamade fingrar, men detta är felaktigt; Renoir kunde fortfarande ta tag i en pensel, även om han behövde en assistent för att placera den i sin hand. Att han lindade sina händer med bandage, vilket syns på sena fotografier av konstnären, tjänade till att förhindra hudirritation.

Under denna period skapade han skulpturer i samarbete med en ung konstnär, Richard Guino, som bearbetade leran. Renoir använde sig också av en rörlig duk, eller bildrulle, som hjälp för att måla stora verk.

1919 besökte Renoir Louvren för att se sina målningar hängande bland de gamla mästarna. Han dog i byn Cagnes-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d'Azur den 3 december.