Raffaello Sanzio (Rafael) – Renässansens mästare av Madonnor och Vatikanmålningar
Upptäck Raffaello (Rafael) — renässansens mästare bakom ikoniska Madonnor och Vatikanmålningar. Biografi, konstverk och arv i Rom.
Raffaello Sanzio, vanligen känd som Rafael (6 april 1483-6 april 1520) var en renässansmålare och arkitekt. Tillsammans med Leonardo da Vinci och Michelangelo är han en av högrenässansens tre största målare.
Han är mest känd för sina målningar av Madonnan och Kristusbarnet och för sina målningar i Vatikanen i Rom, Italien.
Tidiga år och utbildning
Rafael föddes i Urbino, en kultiverad hertigstad som hade stort inflytande på hans estetiska uppfattning. Han blev tidigt föräldralös på faderns sida och kom i lära hos den flitige konstnären Pietro Perugino, vars klara kompositioner och milda färgtoner satte spår i Raphaels tidiga arbeten. Under sina unga år utvecklade han snabbt en egen stil som förenade harmonisk komposition, idealiserade figurer och en finkänslig känsla för färg.
Verk, motiv och stil
Raffaels konst kännetecknas av:
- klarhet i uppbyggnad och komposition, ofta med perfekt balanserade diagonaler och perspektiv,
- idealiserad skönhet och rofylldhet i ansiktsuttryck, särskilt i Madonnor,
- en skicklig hantering av ljus och färg som understryker form utan dramatiska kontraster,
- pedagogisk tydlighet i figurgrupper — varje gest och blick leder åskådarens uppmärksamhet.
Han målade många berömda madonnor, till exempel Madonna del Granduca, Madonna della Seggiola (Madonnan på stolen), Madonna del Prato och Madonna del Cardellino (Madonnan med gärdsmygen). Dessa verk blev förebilder för senare generationer tack vare deras harmoni och värme.
Vatikanens fresker och "Skolan i Aten"
I början av 1500-talet anlitades Rafael av påvarna Julius II och Leo X för att utföra omfattande dekorationer i Vatikanen. Hans mest kända fresker finns i de så kallade Stanze di Raffaello (Rafaels rum). I Stanza della Segnatura målade han bland annat Skolan i Aten (La Scuola di Atene), en koncis bild av antikens vetenskapliga och filosofiska tradition där figurer som Platon och Aristoteles framträder i ett mästerligt perspektiviskt rum. I många av sina figurer inkorporerade Rafael samtida porträtt — bland annat finns en självporträttliknande gestalt i fresken.
Utöver freskerna ritade han även kartonger för gobelänger och utförde kompositioner som skulle vävas i Flandern. Dessa arbeten bidrog till hans rykte i hela Europa.
Arkitektur och senare år
Rafael var inte bara målare utan också verksam som arkitekt. Efter Donato Bramantes död utsågs han till en av dem som arbetade med planerna för det nya Peterskyrkan i Rom. Han gjorde ritningar och förslag som visade hans klassiska känsla för proportioner, även om många av hans idéer inte fullföljdes under hans livstid.
Hans sista stora målning är Förklaringen (Transfigurationen), ett verk som visar både hans konstnärliga fulländning och känslomässiga intensitet. Rafael avled hastigt i Rom den 6 april 1520, samma dag som han fyllde 37 år. Han begravdes i Pantheon, och hans död sörjdes djupt av sin samtid.
Verkstad, elever och arv
Rafael ledde en välorganiserad verkstad där flera betydande konstnärer utbildades, bland andra Giulio Romano och Perin del Vaga. Verkstaden producerade bilder för beställningar och spred Raphaels stil över Europa. Hans arbete påverkade både den omedelbara efterföljande generationen och senare konstnärliga riktningar; hans ideal om harmonisk skönhet fortsatte att vara en modell för konstnärer under barocken och klassicismen.
Raffaels kombination av teknisk skicklighet, psykologisk värme i porträtten och klassisk balans gör honom till en av renässansens mest inflytelserika mästare, särskilt känd för sina madonnor och de monumentala kompositionerna i Vatikanen.
Exempel på viktiga verk
- Skolan i Aten (La Scuola di Atene) — Stanza della Segnatura, Vatikanen
- Förklaringen (Transfigurationen) — sista verk, nu i Vatikanens samlingar
- Sistina‑madonnan (Sistine Madonna)
- Madonna della Seggiola, Madonna del Prato, Madonna del Cardellino
- Tapejenterier och kartonger för gobelänger till Vatikanen
Genom sin konst och sina idéer gjorde Rafael ett bestående intryck på västerländsk konsthistoria — han förenade antikens ideal med renässansens humanism och skapade bilder som än idag uppfattas som uttryck för harmoni och skönhet.
porträtt av Rafael.
Perugia
Rafael föddes i Urbino i regionen Umbrien i Italien. Han var son till Giovanni Santi (död 1494), som också var målare, och Magia di Battista Ciarla (död 1491). Giovanni Santi var Rafaels första lärare, men han dog när Rafael bara var elva år gammal.
När han var omkring 15 år gammal blev Rafael lärling hos målaren Pietro Perugino, som kallades så eftersom han var den mest berömda målaren i staden Perugia. Perugino var berömd inte bara i Umbrien utan även i Rom och Florens, Leonardos och Michelangelos hemvist. Han hade varit en av de konstnärer som fått det viktiga uppdraget att måla påvens stora kapell i Vatikanen, Sixtinska kapellet.
Perugino var känd för att ha ett skickligt sätt att måla (teknik) och var bra på att få målningar färdiga i tid, vilket gjorde honom populär bland sina uppdragsgivare. Han målade några porträtt av människor som levde på sin tid, men de flesta av hans bilder är religiösa figurer från det förflutna. Några av hans målningar är små bilder av Madonnan och barnet som kunde användas i ett familjekapell för privat tillbedjan. Eftersom han var berömd fick Perugino också mycket arbete från rika mecenater och från kyrkor, så han målade många mycket stora verk som skulle placeras ovanför altaren i kyrkorna. För att göra detta behövde han hjälp av sina lärlingar.
Rafael kunde lära sig mycket av Perugino - teckning, den mänskliga figurens anatomi, färgkemi och tekniken att lägga färgen på bilden i jämna lager. Figurerna i Peruginos målningar har ofta mycket söta, milda ansikten. Många av Rafaels målningar är också söta och milda. Vissa målare, som Leonardo, var snabba på att ändra stil och låta sina målningar visa sin egen prägel. Men Rafael fortsatte att måla i den stil som Perugino lärde honom. Han lade till nya idéer som han lärde sig genom att titta på andra konstnärers verk. Till skillnad från Leonardo och Michelangelo gav Rafael inte världen något nytt inom målarkonsten. Han är berömd helt enkelt för att han var så skicklig på det han gjorde och för att folk älskade hans målningar så mycket.
De första verken
Den målning som anses vara hans tidigaste kända verk är en liten tavla som kallas Riddarens vision. I målningen ligger en riddare och sover. I hans dröm finns två vackra kvinnor. Den ena kvinnan, klädd i mjuka, flödande kläder, erbjuder honom blommor. Den andra kvinnan, klädd i mörka kläder, erbjuder riddaren ett svärd och en bok. Stigen bakom den vackra kvinnan löper intill en flod. Den andra stigen leder uppför ett brant berg. Rafael tänkte på valmöjligheter. Ska riddaren ta den enkla vägen eller ska han försöka förändra saker och ting?
Andra tidiga målningar av Rafael är Tre gracer och Sankt Mikael.
Rafaels första stora verk var Jungfrubröllopet, som målades 1504. Det påverkades av Peruginos målning till Sixtinska kapellet av Jesus som ger nycklarna till Sankt Petrus. Den finns nu i Brera-galleriet i Milano, Italien.
Perugino var Rafaels lärare. Detta är hans självporträtt.
En riddares vision, av Rafael
Florence
Omkring 1504 reste Rafael tillsammans med en annan målare, Pinturicchio, till Florens i Italien. Florens var känt för sina konstverk, sina konstnärsverkstäder, sina nya renässansbyggnader och sin enorma katedral. Rafael ville se Michelangelos, Leonardo da Vincis och andra viktiga målares och skulptörers verk.
Madonnorna
Florens hade en mycket stark tradition av att göra bilder av Madonnan och barnet eftersom staden var tillägnad Jungfru Maria. I nästan varje gathörn fanns det en målning eller en färgglad staty av Madonnan och barnet.
Under sin vistelse i Florens målade Rafael många av sina berömda madonnamålningar. De mest kända av dessa målningar är:
- Madonnan med guldfink (ca 1505), som nu finns i Uffiziegalleriet i Florens, Italien.
- Madonna del Prato (ca 1505), som finns i Kunsthistorisches Museum i Wien, Österrike.
- Esterházy Madonna (ca 1505 - 07), som finns i Museum of Fine Arts, Budapest, Ungern.
- La Belle Jardinière (Madonnan i den vackra trädgården) (ca 1507), som finns i Louvren i Paris, Frankrike.
Storhertigens madonna .
Rafaels porträtt av påven Julius II
Rom
År 1508 kallades Rafael till Rom av påven Julius II. Han blev så populär när han var i Rom att han blev känd som "målarnas prins". Han tillbringade de sista 12 åren av sitt liv i Rom och skapade många av sina mest kända målningar.
När han var i Rom fick han i uppdrag att måla en freskomålning av profeten Jesaja i Sant'Agostino-kyrkan. Medan han arbetade med målningen besökte han sin vän, arkitekten Donato Bramante. Bramante befann sig i Vatikanen medan Michelangelo målade taket till Sixtinska kapellet. Rafael ville naturligtvis se vad den berömde mästaren höll på med. Medan Michelangelo var borta tog Bramante med Rafael in i kapellet. När Rafael såg hur Michelangelo hade målat profeterna blev han så upphetsad att han gick tillbaka till Sant'Agostinos kyrka, skrapade bort sin målning från väggen och började om på nytt. Det är lätt att se att Rafaels målning är i Michelangelos stil. Rafael skämdes inte för detta. Han gjorde det för att hedra den store mästaren.
Stanze
Bland Rafaels mest kända målningar finns de fresker som är målade på väggarna i Julius II:s egna rum i Vatikanpalatset, de så kallade Stanze. Målningarna i Stanza della Segnatura och Stanza d'Eliodoro skapades av Rafael själv, medan Stanza dell'Incendio ritades av Rafael och målades av hans assistenter.
En av freskerna i Stanza della Segnatura är av största betydelse. Denna målning kallas Atens skola. Den visar en grupp lärda människor från det antika Grekland, filosofer, poeter, dramatiker, matematiker och andra. De lyssnar på den centrala figuren, som är filosofen Platon. Målningen är tänkt att visa att det vid den tiden, i början av 1500-talet, fanns en ny födelse av idéer och lärdom bland folket i Rom som var likvärdig med lärdomen i det antika Aten.
För att göra detta budskap tydligt använde Rafael ansikten på människor som han kände. Michelangelo, med sin brutna näsa, sitter med hakan på handen. Platons långa figur med långt hår och flödande skägg är ett porträtt av Leonardo da Vinci.
En av de utmärkta sakerna med den här målningen är det sätt på vilket Rafael har målat byggnaden där figurerna står. Arkitekturen ser ut som om den öppnar sig från det verkliga rummet.
Arkitektur
På 1500-talet fick målare ofta i uppdrag att utforma arkitektur. Rafaels första arbete som arkitekt var begravningskapellet i kyrkan Santa Maria del Popolo. Påven Leo X valde också Rafael för att hjälpa till att utforma Peterskyrkan tillsammans med Donato Bramante. Efter Bramantes död tog Rafael över designen av basilikan och ändrade dess grundplan från ett grekiskt kors till ett latinskt kors. Michelangelo återgick till Bramantes plan men gjorde den enklare. Sedan gjorde en annan arkitekt, Maderna, byggnaden längre, som Rafael hade planerat.
Förvandlingen
Rafaels sista konstverk var en målning av Förvandlingen. Detta var en altaruppsats, men Rafael dog innan han hann slutföra den. Den färdigställdes istället av Giulio Romano, som var en av Rafaels assistenter.
Död
Raphael dog på sin 37:e födelsedag. Han begravdes i Pantheon i Rom. Hans begravning var en massförstörelse i Vatikanen. Hans altartavla Transfiguration sattes i spetsen för Rafaels begravningsvagn.
Detalj från Skolan i Aten.
Rafaels sista målning, Transfigurationen.
Sök