Påve Anastasius II — påven 496–498: liv, pontifikat och arv

Upptäck Påve Anastasius II:s liv, korta pontifikat 496–498, politiska utmaningar och arv som formade tidig kyrkohistoria

Påve Anastasius II (latin: Anastasius Secondus; död 16 november 498) var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 50:e påven från 496 till sin död 498.

Bakgrund och val

Detaljer om Anastasius II:s födelse, tidiga liv och prästliga verksamhet är sparsamma i bevarade källor. Han valdes till biskop av Rom kort efter påve Gelasius I:s död 496. Valet skedde i en tid då kyrkan i väst och öst stod i spänd relation till varandra efter den så kallade akaciska schismen, som hade sin grund i teologiska och kyrkopolitiska motsättningar mellan Rom och Konstantinopel.

Pontifikat och politik

Anastasius II var på många sätt en kort och diskret pontifikatstid. Hans främsta prägel blev en mer försonlig och conciliatorisk hållning gentemot den östliga kyrkan. Enligt samtida och senare källor sökte han öppna dörrarna för försoning med Konstantinopel genom att visa villighet att återuppta kontakter med företrädare för den östromerska kyrkan som stått i konflikt med Rom under akaciska schismen. Exakta detaljer om vilka konkreta initiativ han tog är dock sparsamma och historieskrivningen varierar.

Interna reaktioner och följder

Den mer eftergivna linjen mot östkyrkan väckte motstånd hos delar av den västliga kyrkoledningen som ansåg att Rom inte borde göra eftergifter mot dem man ansåg varit ansvariga för schismen. Anastasius II:s korta tid som påve innebar att han inte hann genomföra några varaktiga lösningar, och schismen fortsatte fram till början av 500-talet och slutligen formellt avslutades först år 519 under påve Hormisdas.

Död, efterspel och historiskt arv

Anastasius II avled den 16 november 498. Efter hans död följde en period av konflikt om påvestolen: valet av hans efterträdare 498 ledde till rivaliteten mellan Symmachus och Laurentius, en schism i Rom som präglade den följande perioden.

Senare medeltida skildringar angrep ibland Anastasius II och anklagade honom för kätteri eller för att ha handlat illojalt mot Rom; dessa anklagelser bygger i stor utsträckning på missförstånd och sammanblandningar med andra samtida personer (särskilt den bysantinske kejsaren Anastasius I Dicorus). Modern forskning framhåller att Anastasius i första hand framstår som en påve som försökte söka försoning i en svår tid, men att få dokument bevarats som klart kan belysa hans avsikter och handlingar.

Viktiga punkter

• Tid som påve: 496–498.
• Huvudfråga under pontifikatet: akaciska schismen och relationen till Bysans/Konstantinopel.
• Eftermäle: ofta beskrivet som försök till försoning; senare anklagelser om kätteri bedöms idag som historiska missförstånd.

På grund av det korta pontifikatet och bristen på bevarade handlingar är Anastasius II:s liv och gärning föremål för tolkning och osäkerhet i historieskrivningen. Hans roll betraktas i dag oftast som en tillfällig, men intressant, episod i den långa konflikten mellan väst- och östkyrkan.

Sök med bokstav