Påve Paulus II (Pietro Barbo) – liv och pontifikat 1464–1471

Påve Paulus II (Pietro Barbo) – levnadsöde och pontifikat 1464–1471: politik, kyrkliga reformer och intriger i renässansens Rom.

Påven Paulus II (latin: Paulus Secundus; 23 februari 1417 – 26 juli 1471), född Pietro Barbo, var en italiensk präst och kardinal i den romersk-katolska kyrkan och den 212:e påven från 1464 till sin död 1471. Han föddes i Venedig i den adliga Barbo‑familjen och steg under sitt liv i kyrkans hierarki tills han valdes till påve 1464.

Tidigt liv och kyrklig karriär

Pietro Barbo kom från en inflytelserik venetiansk släkt och fick en utbildning som var vanlig för samtida kyrkliga ämbetsmän. Han tjänstgjorde i olika uppdrag för den påvliga kurian och hade erfarenhet som diplomat och administratör innan han utnämndes till kardinal. Hans bakgrund i både den venetianska aristokratin och i Rom gjorde honom väl insatt i såväl italiensk politik som i kyrkans inre förvaltning.

Pontifikatet 1464–1471

Som påve arbetade Paulus II för att stärka den påvliga centralmakten och reformera den romerska kurian. Han försökte förbättra administrationen och stärka kyrkans auktoritet gentemot både konkurrenter inom kyrkan och sekulära furstar. Samtidigt var hans pontifikat förknippat med både beröm och kritik: han var en synlig beskyddare av konst och hantverk, men anklagades också för nepotism och för att ha fört en prålig stil som stod i kontrast till vissa kyrkliga reformönskemål.

Under hans pontifikat uppstod konflikter med reforminriktade lärda och humanister. En känd händelse var ingripandet mot den s.k. romerska akademin, där några framstående humanister misstänktes för illojalitet eller konspiration och utsattes för gripanden och rättegångar. Detta bidrog till att färga hans eftermäle bland lärda kretsar.

Externpolitik och försvar mot det osmanska hotet var också angelägna frågor under Paulus II:s tid på Peters stol. Han sökte stöd hos europeiska furstar för gemensamma insatser mot Osmanska riket, samtidigt som han navigerade de komplicerade italienska maktförhållandena och relationerna till stater som Venedig, Neapel och det Tysk-romerska riket.

Död och eftermäle

Paulus II avled i Rom den 26 juli 1471. Han efterträddes av Sixtus IV. Hans pontifikat lämnar ett blandat eftermäle: han försvarade och förstärkte påvens världsliga makt och bidrog till kurans administration, samtidigt som hans konflikter med humanister och anklagelser om nepotism har gett upphov till kritik i historieskrivningen. Han återfinns ofta i historieskildringar som en påve vars handlingar speglar övergångstiden mellan medeltida kyrkopolitik och renässansens nya intellektuella och kulturella strömningar.

Sök med bokstav