René Descartes | berömd fransk filosof och fysiker

Descartes och fysiken (studiet av världen)

I sina Regler för sinnets ledning (1628) och sin Diskurs om metoden (1637) skrev Descartes om den vetenskapliga metoden som handlar om vetenskapligt tillvägagångssätt, tänkande, en metod som han själv hade uppfunnit. Han skrev också om former (geometri), ljus (optik) och väder (meteorologi). Han uppfann sedan ett sätt att beskriva former som nu kallas det kartesiska koordinatsystemet och en teori om vad en regnbåge är. Descartes fysik var viktig för en senare berömd tänkare, Sir Isaac Newton, som sade om honom och det gjorde även James Hook: "Om jag har sett längre är det för att jag stod på jättars axlar!"

Descartes och filosofin (studiet av abstrakta idéer)

I sina Meditationer om den första filosofin (1641) använde Descartes sin vetenskapliga metod för att undersöka filosofiska frågor. Han argumenterade mot skepticismen (uppfattningen att världen inte är verklig och inte existerar).

Han kom fram till att han själv måste vara verklig (existera), eftersom han kände att han tänkte, och om han tänkte måste han vara verklig. Detta eftersom om han inte var verklig, hur skulle han då kunna ha denna känsla av att han tänkte. Han förkortade detta synsätt genom att på latin säga "Cogito ergo sum", vilket betyder "Jag tänker, därför är jag".

Han trodde också att han kunde visa att Gud existerar, på samma sätt som han kände att han tänkte. Descartes sade att Gud var detsamma som oändligheten och att han tydligt kunde se oändligheten eftersom han kunde tänka sig alla större föremål men inget större föremål. Descartes sade att om Gud existerar måste världen också existera, eftersom Gud var god och inte skulle låta oss tro att världen är verklig (existerar) om den inte var verklig.

Slutligen trodde Descartes att eftersom han visste att han tänkte, men att han bara kunde veta något annat om sig själv (t.ex. att han hade två armar och två ben) eftersom han visste att Gud existerar, så måste han bestå av två saker: sinnet som tänker och kroppen som är oberoende av tänkandet, men som ändå är förenade med varandra. Detta kallas "Cartesiansk dualism".

Descartes använde många idéer från Platon, medan de flesta på den tiden använde idéer från Aristoteles. Han kallas ofta för en rationalist, eftersom han sökte svar på sina frågor inom sig själv. Även om Descartes ville bekämpa skepticismen har hans beskrivning av den i meditationerna blivit mycket berömd och kallas ofta för Cartesiansk skepticism efter honom.