Sir Isaac Newton FRS PRS (25 december 1643–20 mars 1726/27) var en engelsk fysiker, matematiker och astronom. Han är känd för sitt banbrytande arbete med rörelselagar, optik, gravitation och utvecklingen av kalkyl. År 1687 publicerade Newton den inflytelserika boken Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica, där han presenterade sin teori om universell gravitation och sina tre rörelselagar.

Tidigt liv och utbildning

Newton föddes i Woolsthorpe-by-Colsterworth i Lincolnshire. Han började studera vid Trinity College, Cambridge, där han så småningom blev Lucasian Professor i matematik. Under pesten 1665–1666, då universitetet stängdes, tillbringade han tid i hemstaden och gjorde många av sina tidiga upptäckter — bland annat arbete inom optik, binomialteorin och den grundläggande idén bakom kalkyl.

Vetenskapliga huvudbidrag

Newtons arbete spänner över flera fält och hade djupgående påverkan på naturvetenskapen. De viktigaste delarna kan sammanfattas så här:

  • Rörelselagar och gravitation: I Principia formulerade han de tre klassiska rörelselagarna som beskriver hur krafter påverkar rörelse. Den andra lagen brukar skrivas F = ma (kraft = massa × acceleration). Han beskrev också den universella gravitationslagen: två kroppar attraherar varandra med en kraft som är proportionell mot produkten av deras massor och omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet mellan dem (F = G m1 m2 / r^2). Dessa lagar förklarade planeters banor och många andra fysikaliska fenomen.
  • Optik: Newton visade med prismauppställningar att vitt ljus består av spektrums olika färger och föreslog en partikelteori för ljus (korpuskulär teori). Han byggde också det första praktiska reflekterande teleskopet 1668, vilket minskade kromatisk aberration jämfört med refraktorteleskop.
  • Kalkyl och matematik: Newton utvecklade en metod för infinitesimala förändringar — den så kallade "fluxionsmetoden" — som motsvarar det vi i dag kallar differential- och integralkalkyl. Han gjorde även viktiga bidrag till algebra och analys, bland annat utveckling av kraftserier och generaliseringar av binomialteoremet. Han delar äran med Gottfried Leibniz för kalkylens utveckling, en upptäckt som ledde till en lång och hetsig prioriteringsstrid mellan deras anhängare.
  • Praktiska och administrativa roller: Newton blev senare aktiv i praktiska frågor och förvaltning. Han tjänstgjorde som chef för det kungliga myntverket och drev därifrån arbete mot förfalskning, vilket ledde till att han 1705 adlades — därav titeln "Sir". Han var också länge ordförande i Royal Society och hade betydande inflytande på brittisk vetenskapspolitik.

Publikationer och samarbeten

Principia publicerades med hjälp av bland andra Edmond Halley som finansierade utgivningen. Verket sammanför matematik och observationer för att förklara rörelser i himlakroppar och på jorden. Newtons experimentella och teoretiska arbete i optik dokumenterades i avhandlingar där han bland annat presenterade sina prismauppgifter och resultaten från optiska experiment.

Personlighet, intressen och senare år

Newton beskrivs ofta som envis, koncentrerad och socialt tillbakadragen. Utöver rena naturvetenskapliga studier ägnade han sig också åt teologi, bibelstudier och alkemi. Hans religiösa skrifter var omfattande, och han intresserade sig för att finna dolda samband i naturen.

Han var ledande inom det vetenskapliga livet i England under slutet av 1600‑talet och början av 1700‑talet. Newton avled 1727 och begravdes i Westminster Abbey — en hedersbegravning som visar den höga status han fått under sin levnad.

Betydelse och eftermäle

Newtons teorier om ljus, rörelse och gravitation dominerade fysiken i mer än tvåhundra år tills de kompletterades och delvis omformades av Albert Einsteins relativitetsteori. Hans metod att kombinera matematik och observation blev modell för modern naturvetenskap. Många av hans idéer och metoder är fortfarande centrala i dagens forskning och undervisning.

Efter att ha blivit adlad 1705 för sin insats som chef för det kungliga myntverket blev han känd som "Sir" Isaac Newton.