Dualism
Dualism är idén eller teorin att något (ett objekt, en idé eller hela världen) är uppdelat i två delar. Dessa delar är åtskilda från varandra och tinget kan inte delas upp på något annat sätt. Idén eller teorin att något inte kan delas upp i några delar kallas monism. Idén att något kan delas upp i många delar kallas pluralism.
Inom filosofin finns det många olika typer av dualism.
- Inom sinnesfilosofin innebär dualism att sinnet och kroppen är två mycket olika saker. Ingenting som är en del av kroppen kan vara en del av sinnet och ingenting som är en del av sinnet kan vara en del av kroppen. Människor gillar denna typ av dualism eftersom de anser att sinnet är för viktigt eller för konstigt för att vara en del av kroppen. En motsatt idé är att sinnet och kroppen är samma sak eller att sinnet bara är ett annat ord för hjärnan. (Se även RenéDescartes)
- Inom epistemologin innebär dualism att det finns en barriär mellan en person och omvärlden. Denna barriär delar världen i två delar för personen, i "mig själv" och "världen". Varje person kan se, höra, smaka, lukta och röra vid världen men kan inte känna den direkt. En person kan till exempel inte bara genom att se på saker och ting veta att de består av många atomer. Detta innebär att det kan hända något i världen som vi inte vet om eftersom vi inte kan se, höra, smaka, lukta eller röra vid det. En icke-dualistisk idé är att en person bara är en annan del av världen och att det inte finns någon barriär. Man kan till exempel säga att om någon inte kan se, höra, smaka, känna eller lukta på något så påverkar det inte honom eller henne.
Dualism är också en idé som är förnuftig. Det är till exempel en form av dualism att säga att en sak är antingen varm eller kall, bra eller dålig, min eller någon annans, utan att ta hänsyn till möjliga tillstånd däremellan.
René Descartes beskrev dualismen på följande sätt: Sinnena fångar upp stimuli som sedan når tallkottkörteln i hjärnan. Därifrån verkar de på sinnet.
Ditheism
Inom teologin kan dualism också referera till duoteism, bitheism eller ditheism. Detta är läran eller tron att det finns två oberoende gudomliga varelser eller eviga principer, den ena god och den andra ond. Exempel på ditheism är zoroastrism, wicca och marcionism. Även om Satan nämns i Bibeln är detta inte ditheism eftersom han inte är lika med Gud utan bara en ängel. (Se Judas brev, vers 6). Ditheism är inte samma sak som dualism, men de är likartade. Ditheism innebär (minst) två gudar, medan moralisk dualism inte innebär någon som helst -teism (tro på en gud).
Frågor och svar
F: Vad är dualism?
S: Dualism är idén eller teorin att något (ett objekt, en idé eller hela världen) är uppdelat i två delar. Dessa delar är skilda från varandra och kan inte delas upp på något annat sätt.
F: Vad är monism?
S: Monism är idén eller teorin att något inte kan delas upp i några delar.
F: Vad är pluralism?
Svar: Pluralism är idén att något kan delas upp i många delar.
F: Hur förhåller sig dualismen till sinnesfilosofi?
S: Inom sinnesfilosofin innebär dualism att sinnet och kroppen är två mycket olika saker; ingen del av kroppen kan vara en del av sinnet och vice versa. Människor gillar denna typ av dualism eftersom de anser att sinnet är för viktigt eller för konstigt för att vara en del av kroppen.
F: Hur förhåller sig dualismen till epistemologin?
S: Inom epistemologin innebär dualism att det finns en barriär mellan en person och dennes omgivning. Denna barriär delar upp verkligheten i "mig själv" och "världen". Varje person kan se, höra, smaka, lukta och röra vid sin omgivning men kan inte känna den direkt.
F: Vad föreslår icke-dualistiskt tänkande om vårt förhållande till vår omgivning?
S: Icke-dualistiskt tänkande tyder på att en person bara är en annan del av sin omgivning och att det inte finns någon barriär mellan dem; om någon inte kan se, höra, smaka, känna eller lukta på något så påverkar det inte honom eller henne.
F: Hur kan vi använda dualistiskt tänkande i vardagen?
S: Vi kan använda dualistiskt tänkande i vardagen genom att säga saker som "den här saken är antingen varm eller kall", "den här saken är antingen bra eller dålig" etc., utan att tillåta möjliga tillstånd däremellan.
