Steven Chu (född 28 februari 1948 i St. Louis, Missouri) är en amerikansk fysiker och forskare, mest känd för sina banbrytande experiment för kylning och fångst av atomer med laserljus. För detta arbete fick han tillsammans med Claude Cohen-Tannoudji och William Daniel Phillips Nobelpriset i fysik 1997. Han tjänstgjorde som USA:s tolfte energiminister i president Barack Obamas kabinett från 2009 till 2013.

Utbildning och tidiga år

Chu föddes i en kinesisk-amerikansk familj och växte upp i St. Louis. Han tog sin grundutbildning i matematik och fysik vid University of Rochester (kandidatexamen 1970) och doktorerade i fysik vid University of California, Berkeley 1976. Tidigt i sin karriär arbetade han vid forskningslaboratorier där han utvecklade tekniker för att kyla atomer till mycket låga temperaturer med hjälp av laserljus.

Forskning och Nobelpris

Chus viktigaste vetenskapliga bidrag ligger inom området laserkylnings- och fångsttekniker. Genom att utnyttja ljusets växelverkan med atomer kunde hans grupp bromsa och lokalisera atomers rörelse – en metod som öppnade vägar för studier av kvantfenomen vid extremt låga temperaturer. Resultaten ledde till nya experimentella möjligheter inom atomfysik, atomklockor och kvantinformation. För detta tilldelades han Nobelpriset i fysik 1997 (delat med Claude Cohen-Tannoudji och William Daniel Phillips).

Akademisk karriär och ledarskap

Efter sin tid vid forskningsinstitut blev Chu professor i fysik vid bland annat Stanford University och senare vid University of California, Berkeley, där han också kombinerade fysik med tvärvetenskapliga frågor inom molekylär- och cellbiologi. Från 2004 till 2009 var han chef för Lawrence Berkeley National Laboratory, där han arbetade för att stärka kopplingen mellan grundforskning och tillämpad energiteknik.

Som USA:s energiminister (2009–2013)

Som energiminister prioriterade Chu att öka forskningsinvesteringar inom ren energi, energieffektivisering och avancerad teknik. Under hans ledning stödde departementet program för demonstrationsprojekt, batteriforskning och nya initiativ för att kommersialisera energiteknik. Han var också en stark förespråkare för ökad finansiering av grundforskning inom energiområdet och stödde skapandet och expansionen av innovationsprogram för att stimulera avancerad energiteknik.

Syn på energi och klimat

Chu har länge sett klimatförändringarna som ett av de största globala hoten och argumenterat för att världen måste minska beroendet av fossila bränslen för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Han har förespråkat en mix av åtgärder:

  • större satsningar på forskning och utveckling av förnybar energi och energilagring,
  • ökad energieffektivitet inom industri, transport och byggnader,
  • teknologiska lösningar som koldioxidavskiljning och nya kärntekniker, och
  • policyinstrument såsom pris på koldioxid för att styra ekonomin mot låga utsläpp.

Han har även diskuterat alternativa idéer för hållbara energisystem, bland annat det ibland citerade konceptet om en global "glukosekonomi" — en idé där organiska energibärare som glukos från tropiska växter skulle produceras och transporteras för att ersätta vissa användningsområden för olja. Förslaget syftade till att utforska möjliga biomassa-baserade lösningar, men har också mött kritik och praktiska invändningar kring markanvändning och kostnadseffektivitet.

Utmärkelser och medlemskap

Förutom Nobelpriset har Chu mottagit flera andra utmärkelser och hedersbetygelser för sina vetenskapliga insatser och sitt ledarskap inom energi och klimatpolitik. Han är medlem i flera vetenskapliga akademier och föreningar och har bidragit aktivt i råd och kommittéer som berör forskningspolitik och energifrågor.

Senare verksamhet och inflytande

Efter sin tid i kabinetten fortsatte Chu att delta i vetenskapliga och politiska diskussioner om energiomställning och klimat. Han har varit engagerad i att främja samarbete mellan akademi, industri och regering för att snabbare utveckla och införa ren energiteknik. Hans kombination av grundforskningsbakgrund och policyerfarenhet gör honom till en ofta anlitad röst i debatten om hur teknisk innovation kan bidra till att lösa klimatkrisen.

Sammanfattning: Steven Chu är en framstående fysiker och forskningsledare som kombinerat Nobelprisbelönad grundforskning med nationellt energipolitiskt ledarskap. Han har haft stort inflytande på både atomfysikens utveckling och utformningen av amerikansk energiforskning och -politik under 2000-talet.