Suleiman den magnifika (Suleiman I) – osmansk sultan och lagstiftare

Suleiman var den ende sonen till Selim I och Ayşe Hafsa Sultan. Suleiman tillbringade sin barndom i staden Trabzon, där han fick en grundläggande utbildning av sina personliga lärare. En av hans första kända lärare var Hayreddin Efendi. Suleiman talade åtta språk flytande. Han skrev också persisk poesi och hans hobby var att komponera lutmusik. Förutom strid tyckte han också om filosofiska debatter.

Under sin barndom blev Suleiman vän med Damat Ibrahim Pasha, som var sultanens slav. Senare under Suleimans regeringstid blev Pasha en viktig rådgivare och storvisir.

När Suleiman var tio år gammal förväntades han ta över en administrativ position (sancak) i den osmanska regeringen, men Beyazid II:s söner höll honom tillbaka. Suleiman följde sin far Selim I och blev kejsare av det osmanska riket i september 1520.

Suleiman försökte erövra Wien, huvudstaden i det Habsburgska Österrikiska riket, två gånger. En gång 1529 efter att han förstört och erövrat kungariket Ungern i slaget vid Mohács 1526, och en annan gång 1532. Båda gångerna misslyckades Suleiman. Belägringen av Wien blev slutet på det osmanska rikets tillväxt i Europa. Efter dessa misslyckade försök började Suleiman fokusera på att utvidga sitt imperium till Asien och Medelhavet i stället för Centraleuropa.

Det imperium som Suleiman styrde hade turkiska som huvudspråk. Religionen islam spelade en central roll under hans regeringstid. En mängd olika folk styrdes av det osmanska riket. De skiljdes åt av skillnader i ras, språk, religion och seder. Denna mångfald av människor inkluderade de som gynnades eftersom de hade statsreligionen, som var islam. Andra hade kanske en sämre ställning men fick ändå ha sin egen religion, till exempel judar och kristna. Under hela Suleimans regeringstid bestod regeringen av den styrande institutionen. Denna institution omfattade sultanens familj, sultanens ministrar och armén. Under Suleimans regeringstid kan man säga att den styrande institutionen hade mer makt och inflytande än den muslimska institutionen. Den muslimska institutionen strävade dock efter att komma ikapp den styrande institutionen.

• Suleiman anställde människor som var mycket begåvade och smarta för att hjälpa honom att regera.
• Suleiman erövrade ett mycket stort territorium och det osmanska rikets storlek fördubblades under hans regeringstid. Hans flotta var framgångsrik i Medelhavet och han erövrade nästan hela Nordafrika utom Tunis.
• Suleiman intog Belgrad 1521 och Rhodos 1522. Han erövrade Ungern efter att ha förstört det ungerska kungariket 1526 och han erövrade även vissa delar av södra Slovakien och belägrade den österrikiska huvudstaden Wien 1529 och återigen 1532, även om han misslyckades. Suleyman gjorde detta för att visa hur mäktig han var.
• En av Suleimans första åtgärder som sultan var att ge rörelsefrihet åt 600 viktiga familjer. Dessa familjer hade deporterats av Selim I till Kairo 1517. Vad Suleiman gjorde var att ge dessa familjer chansen att flytta tillbaka till det osmanska riket om de ville. Suleiman spelade också en roll i skyddet av det judiska folket och andra icke-muslimer under hans imperium.
• I början av sin regeringstid beslutade Suleiman att stärka den osmanska militärmakten mot det osmanska rikets kristna fiender.

Suleiman ville behålla makten för sig själv. För att förhindra att hans son Mustafa skulle ta makten genom en kupp lät Suleiman strypa Mustafa 1553. Flera andra söner dog också. Suleimans efterträdare blev hans son Selim II. Han kom till tronen under inbördes konflikter med sina överlevande bröder. Selim II hade en önskan att leva ett liv i nöjen i stället för att fokusera på den svåra uppgiften att regera. Han gav statsangelägenheterna till sin storvesir (chefsminister) och svärson Mehmed Sokullu.

Efter att Selim II kom till makten som efterträdare till Suleiman gick det osmanska rikets styre stadigt neråt, eftersom Selim II var mer fokuserad på sitt personliga nöje.

Suleiman avled den 7 september 1566. Han dog under kriget mot Österrike. Efter sin död flyttades han tillbaka till Istanbul. Han begravdes i Mimar Sinans största mausoleum.