Borrowing Matchsticks (ryska: За спичками, romaniserad: Za spichkami, finska: Tulitikkuja lainaamassa) är en finsk rysk komedifilm från 1980 i regi av Leonid Gaidai baserad på en roman av Algot Untola. I huvudrollerna ses Jevgenij Leonov, Ritva Valkama, Vjatjeslav Nevinny, Georgij Vitsin, Rita Polster och Sergej Filippov.

 

Handling

Filmen bygger på en enkel, humoristisk berättelse om hur en till synes obetydlig händelse — att gå och låna tändstickor — utlöser en rad missförstånd, komiska komplikationer och bysamhällets spekulationer. Genom episodiska situationer skildras både personliga egenheter och de småsamhällets vanor, vilket ger upphov till både fysisk komik och finstämd humor.

Bakgrund och källmaterial

Berättelsen kommer från Algot Untola, en finländsk författare som skrev under flera pseudonymer, bland annat Maiju Lassila. Romanen är en del av tidig 1900-talslitteratur i Finland och kännetecknas av satiriska skildringar av landsbygdslivet och dess karaktärer. Gaidai tolkade materialet frihjärtat och gjorde en film som kombinerar finsk berättartradition med hans egen sovjetiska komedikänsla.

Produktion

  • Filmen är ett finsk–sovjetiskt samarbete och spelades in till stor del på plats i Finland. Detta gav produktionen möjlighet att använda autentiska miljöer och lokala skådespelare tillsammans med etablerade sovjetiska komiker.
  • Leonid Gaidai, känd för sina slapstick- och situationskomedier i Sovjetunionen, styrde regi och lade tonvikten på timing, karaktärsdriven humor och visuella gaggar.
  • Dialogen och framförandet anpassades för en tvåspråkig publik; filmen existerar i varianter och visningar för såväl finskt som sovjetiskt publik.

Rollista (urval)

  • Jevgenij Leonov
  • Ritva Valkama
  • Vjatjeslav Nevinny
  • Georgij Vitsin
  • Rita Polster
  • Sergej Filippov

Mottagande och betydelse

Vid sin utgivning väckte filmen intresse både i Finland och i Sovjetunionen, bland annat på grund av samarbetet över nationsgränsen och Gaidais inblandning. Den uppskattades för sina skådespelarinsatser och sin kombination av finländsk berättartradition med klassisk fysisk komik. Samtidigt kommenterades filmen som ett kulturellt utbyte som visade hur humor kan överskrida språk- och kulturgränser.

Övrigt

  • Filmens titel förekommer i både originalspråken — ryska (За спичками) och finska (Tulitikkuja lainaamassa) — och den har visats under båda dessa namn i respektive länder.
  • Eftersom filmen är baserad på en välkänd roman i Finland intresserar den även läsare och filmhistoriker som studerar anpassningar av litteratur till film och nordisk-sovjetiska samarbeten inom kultur.