Baldwin II av Flandern (ca 865–918) – 'den skallige', Flanderns andra greve
Baldwin II av Flandern (c.865–918) – "den skallige", Flanderns andra greve 879–918. Stark maktbyggare och framträdande tidig medeltida ledare.
Baldwin II (ca 865-918), kallad Baldwin "den skallige" (franska: le Chauve), var en fransk adelsman och den andra greven av Flandern. Han regerade från 879 till sin död.
Liv och bakgrund
Baldwin II föddes omkring år 865 och var son till Baldwin I, den förste greven av Flandern. Hans mor var Judith, en medlem av den karolingiska dynastin. Genom sin härstamning stod Baldwin II i gränslandet mellan den lokala adeln och den frankiska kungamakten, vilket präglade hans politik och möjliggjorde en relativt självständig regional styrelse.
Regering och politik
Han efterträdde sin far 879 och styrde Flandern i nästan fyrtio år. Under Baldwin II:s regeringstid stärktes grevskapets ställning genom en kombination av militärt försvar, diplomati och ekonomisk utveckling. Han arbetade för att konsolidera kontrollen över kustbygderna och floddalarna och understödde utvecklingen av handelsplatser som växte till viktiga marknads- och sjöfartsorter.
Vikingarna och försvaret
En av de största utmaningarna under hans tid var de återkommande vikingatågen. Baldwin II ägnade resurser åt att försvara kusten och flodmynningarna, stärkte befästningar och organiserade lokalt försvar. Genom att hålla en stabil ordning i sina områden bidrog han till att bevara och främja handel och jordbruk trots den osäkra tid som präglades av plundringar.
Familj och efterträdare
Enligt samtida och senare källor var Baldwin II gift och fick flera barn. Bland hans söner fanns Arnulf I, som efterträdde honom som greve av Flandern, och Adelolf (Adalolf), som fick betydelse i de intilliggande områdena. Hans ätt kom att dominera Flandern under kommande generationer och lägga grunden för ett mer stabilt och ärftligt grevskap.
Betydelse och arv
Baldwin II ses i historien som en av de grundläggande byggmästarna för det medeltida Flandern. Genom att skapa en relativt stabil och självständig regional makt bidrog han till de senare flamländska städernas framväxt och till att grevskapet successivt kunde agera som en viktig aktör i Västeuropas politik och handel. Hans långa regeringstid lade grunden för att hans efterkommande, inte minst Arnulf I, kunde stärka Flanderns ställning ytterligare.
Källor och forskning
Kunskapen om Baldwin II bygger på medeltida krönikor, diplomatiska dokument och arkeologiska fynd samt senare historisk forskning. Många detaljer kring hans personliga liv och vissa händelser är sparsamt belagda, och historiker använder ofta jämförande källkritik för att tolka hans roll i en föränderlig karolingisk värld.
Baldwin II Le Chauve greve av Flandern
Karriär
Han föddes omkring 865 och var son till Baldwin I, greve av Flandern, och Judith, en dotter till Karl den Skallige. Genom sin mor var han ättling till Karl den store. Baldwin ville upprätthålla goda handelsförbindelser med England. Därför gifte sig Baldwin 884 med Ælfthryth, en dotter till kung Alfred den store av England. Detta uppmärksammade äktenskap höjde Baldwin II:s status. Hans barn hade den utmärkelsen att tillhöra två av de viktigaste kungahusen i Västeuropa. Detta och senare markerade huset Flandern som ett av Europas stora furstehus.
När han först började regera i Flandern förekom ett antal mycket skadliga vikingatåg. De plundrade överallt utom i området norr om floden Somme. År 883 tvingades Baldwin norrut till Flanderns platta träskmarker, som från och med då blev det område som var närmast förknippat med grevarna av Flandern. Baldwin hade byggt en rad träfästningar i Saint-Omer, Brygge, Gent och Courtrai. Han lade också beslag på de landområden och fästningar som övergivits av kungliga och kyrkliga tjänstemän. Baldwin lät många av dessa samma citadeller användas av sin regering, milis och lokala domstolar.
År 888 avsattes den västfrankiske kungen Karl den fete. Det fanns flera kandidater som ville bli kung i hans ställe. Eftersom han var sonson till Karl den Kalle, tysk-romersk kejsare och kung av Västfranken, var Baldwin berättigad att bli kung. Men han tävlade inte om Västfrankrikes krona. Istället anslöt sig Baldwin till andra för att försöka övertyga den östfrankiske kungen Arnulf att också ta den västfrankiska kronan. Men Arnulf var inte intresserad. Odo, greve av Paris, valdes till kung Men Odo ville inte att Baldwin skulle få kontroll över klostret St Bertin. Detta var ett rikt pris och fick Baldwin att inte stödja Odo. Den nye kungen attackerade Baldwin vid Brygge men kunde inte besegra honom. Baldwin fortsatte att flytta sina gränser söderut och fick kontroll över Artois. Han fick också kontroll över det viktiga klostret St Vaast. När kontrollen över klostret gavs till ärkebiskop Fulk av Reims år 900 lät Baldwin döda honom. När hans försök att expandera ytterligare i övre Somme-flodens dalgång motarbetades av Herbert I, greve av Vermandois, lät Baldwin också döda honom.
Baldwin II dog den 10 september 918 i Blandinberg (nära Gent) och efterträddes av sin äldste son Arnulf I av Flandern. Hans yngre son Adalulf var (den förste) greve av Boulogne.
Familj
Han gifte sig med Elftryth, en dotter till Alfred den store, kung av England. De fick följande barn:
- Arnulf I (ca 890-964) efterträdde sin far som greve av Flandern.
- Adalulf (ca 890-933), greve av Boulogne.
- Ealswid.
- Ermentrud.
Sök