Branch MRT Line var den tredje linjen i MRT-nätet (Mass Rapid Transit) i Singapore. Denna korta grenlinje byggdes för att förbinda västra förortsområden med det befintliga nätet vid Jurong East och förbättra lokal tillgänglighet.
Historia
Byggnationen av Branch MRT Line färdigställdes i slutet av 1980-talet och större delen av linjen öppnades i mars 1990. Linjen skapades som en grenlinje ut från den dåvarande East West Line för att ge direktförbindelse till nya bostadsområden i västra Singapore. Under de första åren kördes den som en separat driftgren med egna tidtabeller och tågset.
Sträcka och stationer
Linjen var cirka 6,5 km lång och hade fyra stationer totalt. Tre av dessa stationer öppnades i mars 1990; den fjärde var redan en del av det befintliga nätet vid öppningstidpunkten.
- Jurong East (koppling till East West Line, existerande station före grenlinjen)
- Bukit Batok
- Bukit Gombak
- Choa Chu Kang
Resan från den ena änden av linjen till den andra tog cirka tio minuter, vilket gjorde linjen till en snabb förbindelse för pendling inom området. Choa Chu Kang blev dessutom ett viktigt bytesläge mot lokala bussar och senare mot Bukit Panjang LRT.
Rullande materiel och drift
Som rullande materiel användes sexvagnars Kawasaki Heavy Industries C151- och Siemens C651-tåg. Tågen trafikerade grensträckan med relativt korta intervaller anpassade efter efterfrågan, och spår- och signalsystem var kompatibla med övriga delar av MRT-nätet.
Sammanläggning med North South Line
I februari 1996, i samband med att North South Line utökades norrut till Woodlands, gjordes en omstrukturering av banstrukturen. Branch MRT Line slogs då ihop med North South MRT Line för att skapa en mer sammanhängande norr–sydlig trafikström och förenkla driften. Efter sammanslagningen ingår den tidigare grenlinjen som en del av North South Line, vilket innebar förändrad skyltning och tidtabellsintegration men att själva stationerna och spåren i stort sett förblev desamma.
Betydelse och arv
Branch MRT Line spelade en viktig roll för utvecklingen av västra Singapore genom att binda samman nya bostadsområden med stadens centrala delar. Efter sammanslagningen med North South Line fortsatte sträckan att vara en vältrafikerad del av nätet och bidrog till att erbjuda fler direkta förbindelser för pendlare. Stationerna längs den tidigare grenlinjen används fortfarande flitigt och är viktiga bytespunkter i dagens kollektivtrafiksystem.