Henry Frederick, prins av Wales (1594–1612) – liv, arv och död i tyfus

Henry Frederick, prins av Wales: lysande arvtagare vars liv, arv och tragiska död i tyfus 1612 formade tronföljden och hans bestående minne.

Henry Frederick, prins av Wales (19 februari 1594–6 november 1612) var äldsta son till kung Jakob I och VI och Anne av Danmark. Han föddes i Stirling Castle och fick sitt namn efter både farfars farfar Henry Stuart, Lord Darnley och den danske kungen Fredrik II av Danmark.

Tidiga år och uppväxt

Som äldste son och tronföljare uppfostrades prins Henry i en miljö präglad av kunglig plikt och hög utbildning. Han växte upp i Skottland under överinseende av lärare och hovmän som betonade både militär träning, språk och klassisk bildning. Hans uppfostran formades också av föräldrarnas politiska ambitioner: Jakob, som var kung av Skottland och senare även av England, ville ha en son som kunde ena och stärka unionen mellan länderna.

Personlighet, intressen och popularitet

Henry beskrevs i samtida källor som energisk, karismatisk och ovanligt populär bland folket. Han hade intresse för ridning, jakt och militär disciplin, och uppfattades som fysisk aktiv och krigisk i kontrast till sin fars mer intellektuella och diplomatiska framtoning. Han framstod som en hoppfull och ljus framtid för kronan och hyllades i dikter, pjäser och musik vid hovet. Många såg honom som en idealisk protestantisk prins — en egenskap som gjorde honom ännu mera omtyckt i ett politiskt och religiöst känsligt Europa.

Ställning som tronföljare

Prins Henrik ansågs allmänt som en lysande arvinge till sin fars tron. Han var föremål för diplomatiska äktenskapsplaner och rådgavs i frågor om statsangelägenheter. Hans popularitet och militära intresse gav upphov till förhoppningar om en handlingskraftig regent i framtiden. I samtida konst och propaganda framställdes han ofta som en ung hjälte och framtida försvarare av det protestantiska riket.

Sjukdom och död

Hösten 1612 drabbades Henry av en plötslig och allvarlig sjukdom. Samtida källor anger tyfus som dödsorsak; modern forskning noterar dock att begreppen för infektionssjukdomar då var flytande, och att det kan ha rört sig om tyfoidfeber eller en annan allvarlig bakteriell infektion. Trots vård och omsorg förvärrades hans tillstånd snabbt, och den 6 november 1612 avled han endast 18 år gammal. Han begravdes i Westminster Abbey.

Konsekvenser och arv

Prins Henrys död fick stora politiska följder. Eftersom han avled före sin far gick den engelska och skotska tronens arv istället till hans yngre bror Charles, som senare blev kung Charles I. Charles regim och hans politiska vägval bidrog med tiden till konflikter som ledde till engelska inbördeskriget.

Minne och namngivningar i Nya världen

Prins Henrys popularitet speglades också utanför Europa. Flera platser i Virginia Colony namngavs till prins Henrys ära, både under hans livstid och efter hans död. Exempel på detta är den tidiga bosättningen Henricus och andra geografiska namn som bar prinsens namn för att hedra en populär arvtagare till den engelska kronan.

Eftermäle

Henry Frederick har kvar en plats i historien som den omtalade, men kortvariga, tronföljaren vars tidiga död förändrade Englands framtid. I konst, litteratur och historieskrivning framställs han ofta som ett symboliskt "vad som kunde ha blivit" — en ung prins vars liv och löften blev föremål för både sorg och spekulation.

• Född: 19 februari 1594, Stirling Castle.
• Död: 6 november 1612; samtida källor: tyfus (modern osäkerhet kring exakt infektion).
• Begravd: Westminster Abbey.
• Efterträdare som tronföljare: yngre brodern Charles.

Sök med bokstav