Anne av Danmark (12 december 1574–2 mars 1619) var drottning och maka till Skottland, England och Irland. Hon var hustru till kung Jakob VI och I och fyllde under sina år som drottning både ceremoniella, familjära och kulturella roller vid hovet.

Barndom och äktenskap

Anne var andra dotter till kung Fredrik II av Danmark och hans drottning. Hon gifte sig med Jakob 1589 vid 15 års ålder, ett äktenskap som knöt samman de skotska och danska kungahusen och som fick stora politiska följder när Jakob 1603 ärvde den engelska kronan. Förbindelsen inleddes under dramatiska omständigheter: paret skiljdes initialt åt av geografisk distans och stormiga sjöresor, men deras tidiga år präglades av både politiska förväntningar och personliga band.

Familj

Anne födde sju barn, men endast tre av dem nådde vuxen ålder: Henry Frederick, prins av Wales, Elizabeth (senare känd som Elizabeth Stuart, Electress Palatine) och Karl I. Dödsfall i barn- och ungdomsåren var vanliga vid tiden och bidrog till familjens oro. Förlusten av den äldste sonen Henry 1612 påverkade Anne djupt och markerade ett skifte i hennes ställning och humör vid hovet.

Relationen till Jakob och politisk roll

Anne och Jakob hade inledningsvis en nära relation, men giftermålet kom att präglas av långa skilsmässor, royal rivalitet och periodvis kyla. Anne engagerade sig ibland i skotsk och engelskt politiskt spel genom sina kontakter och sitt nätverk av förtrogna. Hon använde ibland skotska allianser i sina gräl med Jakob, bland annat i frågor som gällde sonen prins Henrik och i försvar av vänner som Beatrix Ruthven. Anne kunde därför både påverka och provocera hovpolitiken, även om hennes makt ofta var indirekt och förmedlad genom patronage och personliga kontakter.

Konst, hovkultur och mecenatskap

I England kom Anne i högre grad att betraktas som en mecenat snarare än en politisk aktör. Hennes intresse för konst och skön kultur var framträdande: hon stödde dramatik, musik och dans, beställde storslagna hovmasker och var känd för sina kostymer och scenuppsättningar. Under hennes beskydd blomstrade ett rikt kulturellt hovliv som engagerade poeter, kompositörer, scenografer och arkitekter. Anne samlade konst och juveler, främjade mode- och scenkonst och bidrog därigenom starkt till den så kallade jakobinska kulturens utveckling.

Religion och hälsa

Religiöst sett uppfattades Anne officiellt som protestant och det sägs att hon dog som protestant. Samtidigt finns indikationer på att hon under perioder visade sympatier för katolska kontakter och personlig tro, och historiker har diskuterat hennes religiösa hållning som mer komplex än vad den officiella etiketten visar. Efter 1612 drabbades hon av sjukdom och återkommande hälsoproblem, vilket gjorde att hon steg tillbaka från hovlivets centrum under sina sista år. Anne avled 2 mars 1619 och begravdes kort därefter; hennes död markerade slutet på en era av aktivt kulturellt mecenatskap vid det jakobinska hovet.

Eftermäle och modern forskning

Historiker har länge framställt Anne som lättsinnig eller marginell i politiken, men nyare forskning har nyanserat bilden. Man lyfter fram hennes självständighet, förmåga att bygga nätverk och hennes betydelse som kulturens och konstens främjare under Jacobi-tiden. Genom sina beställningar och sitt stöd till konstnärer och aktörer bidrog hon till att forma ett hovklimat som påverkade både konstnärlig smak och sociala ritualer i Storbritannien under början av 1600-talet.

Anne av Danmark framstår i dag som en komplex gestalt: en drottning som rörde sig mellan familj, politik och kultur, och som lämnat bestående spår i den litterära och konstnärliga historien från sin tid.