Robert den magnifike (Robert I) – hertig av Normandie och far till Vilhelm I

Robert var den andra sonen till Richard II av Normandie och Judith. Han föddes troligen mellan 1005 och 1010. Deras far hade beslutat att den äldre sonen, Richard III, skulle efterträda honom som hertig. Robert skulle bli greve av Hiémois. I augusti 1026 dog deras far, Richard II, och Richard III blev den femte hertigen. Men när Richard III började regera var Robert inte nöjd med sin ställning. Han plundrade sin farbror Robert II, ärkebiskop av Rouen, i dennes stift. Han intog också sin brors fästningsstad Falaise. Roberts uppror pågick under slutet av 1026 och början av 1027. Till slut belägrade Richard III Falaise och rev murarna. Robert kapitulerade och lovade sin trohet.

Tidig regeringstid

När Richard III dog kort efter Roberts kapitulation fanns det misstankar om att Robert kunde ha orsakat sin brors död. Robert accepterades dock som sjätte hertig efter sin bror. Men det inbördeskrig som Robert I hade startat mot sin bror Richard III upphörde inte när de två slöt fred. Det fanns fortfarande många fejder som hade startat mellan grannbaroner. Dessa fortsatte i Normandie under en stor del av Roberts regeringstid. Det var också under denna tid som många av den mindre adeln lämnade Normandie för att söka sin lycka i Syditalien och på andra håll. Strax efter att han blivit hertig och möjligen som en hämnd för att han stödde sin bror, samlade Robert I en armé och började plundra sin farbror Robert II, ärkebiskop av Rouen, landområden. Endast en kort vapenvila gjorde att hans farbror kunde lämna Normandie i exil. Ärkebiskopen utfärdade sedan ett bannlysningsedikt mot Robert och hela Normandie. Ediktet upphävdes först när ärkebiskop Robert tilläts återvända och alla hans landområden återställdes. Robert attackerade också en annan mäktig kyrkoledare, sin kusin Hugo d'Ivry, biskop av Bayeux. Robert förvisade honom från Normandie. Robert lade också beslag på ett antal kyrkliga egendomar som tillhörde klostret Fécamp.

Utanför Normandie

Trots alla problem i Normandie bestämde sig Robert för att engagera sig i inbördeskriget i Flandern. Fejden stod mellan Baldwin V, greve av Flandern, och hans far Baldwin IV, som den yngre Baldwin hade drivit ut ur Flandern. Baldwin V, som fick stöd av kung Robert II av Frankrike, hans svärfar, övertalades att sluta fred med sin far år 1030. Detta skedde först efter att hertig Robert lovat den äldre Baldwin sitt militära stöd.

Robert gav skydd åt Henrik I av Frankrike mot hans mor, drottning Constance. Drottningen ville att hennes yngre son Robert skulle efterträda sin far Robert II som kung av Frankrike. Som tack för sin hjälp gav Henrik I Robert det franska Vexin. I början av 1030-talet började Alan III, hertig av Bretagne, expandera från området kring Rennes och verkade vilja ha området kring Mont Saint-Michel Efter att ha plundrat Dol och stoppat Alans försök att plundra Avranches, inledde Robert ett stort fälttåg mot sin kusin Alan III. Alan vädjade dock till ärkebiskop Robert av Rouen (de var båda hans brorsöner). Ärkebiskopen arrangerade en fred mellan hertig Robert och hans vasall Alan III.

Roberts kusiner, atleterna Edvard och Alfred, hade levt i exil vid det normandiska hovet. De var söner till hans moster Emma av Normandie och Athelred, kung av England. Vid något tillfälle försökte Robert göra en invasion av England för deras räkning men stoppades av ogynnsamma vindar. Englands kung Cnut den store skickade sändebud till hertig Robert och erbjöd honom att lägga halva Englands rike på Edvard och Alfred. Efter att ha skjutit upp invasionen valde han att också skjuta upp beslutet till efter att han återvänt från Jerusalem.

Kyrkan och hans pilgrimsfärd

Roberts inställning till kyrkan förändrades fullständigt sedan hans farbror återvände från exilen. För att gottgöra vad han tidigare hade gjort mot kyrkan återställde han all egendom som han eller hans vasaller hade tagit. Han bestämde sig också för att göra en pilgrimsresa till Jerusalem för att gottgöra sina synder. Efter att ha gjort sin oäkta son William till sin arvinge begav han sig ut på sin pilgrimsfärd. Han reste via Konstantinopel och nådde Jerusalem. Han blev allvarligt sjuk och dog på återresan i Nicéa den 2 juli 1035. Hans son William, som var omkring åtta år gammal, efterträdde honom.

Enligt historikern William of Malmesbury skickade Roberts son William årtionden senare ett uppdrag till Konstantinopel och Nicéa för att återföra sin fars kropp till Normandie för begravning. Tillstånd beviljades, men efter att ha rest så långt som till Apulien (Italien) på återresan fick sändebuden veta att William själv hade dött. De beslutade då att återbegrava Roberts kropp i Italien.

Genom sin konkubin Herleva av Falaise blev han far till:

• Vilhelm Erövraren (ca 1028-1087).
• Adelaide av Normandie, som först gifte sig med Enguerrand II, greve av Ponthieu. Hon gifte sig i andra hand med Lambert II, greve av Lens, och i tredje hand med Odo II av Champagne.