Ungefär två månader efter det att Montgomery Bus Boycott inleddes, tog medborgarrättsaktivister upp Claudette Colvins fall på nytt. Hon var en 15-årig flicka som hade varit den första personen som arresterades 1955 för att ha vägrat lämna sin plats på en buss i Montgomery, Alabama. Svarta ledare hade letat efter ett testfall för att pröva om segregationslagarna i delstaten Alabama och staden Montgomery var författningsenliga. En av advokaterna, Clifford Durr, var orolig för att ett överklagande av Rosa Parks fall skulle fastna i de statliga domstolarna i Alabama. De behövde ett sätt att komma direkt till de federala domstolarna. Colvin och flera andra som diskriminerats i Montgomerys bussar gick med på att bli målsägande i en federal civilrättslig stämning, och på så sätt kringgå Alabamas domstolssystem. Bussbolaget hävdade att segregationen var giltig på "privatägda bussar" som kördes enligt stadens och delstatens lagar.
Beslut
Den 1 februari 1956 inlämnades målet Browder mot Gayle till den amerikanska distriktsdomstolen. Browder var hemmafru i Montgomery och W. A. Gayle var borgmästare i Montgomery.
Den 13 juni 1956 beslutade distriktsdomstolen att "den påtvingade segregeringen av svarta och vita passagerare på bussar i Montgomery bryter mot Förenta staternas konstitution och lagar", eftersom förhållandena berövade människor lika skydd enligt det fjortonde tillägget. Domstolen förbjöd vidare delstaten Alabama och staden Montgomery att fortsätta att köra segregerade bussar.
Fallet avslutades inte förrän det hördes senare samma år av USA:s högsta domstol, eftersom delstaten och staden överklagade beslutet. Den 13 november 1956 bekräftade Högsta domstolen distriktsdomstolens beslut och beordrade delstaten Alabama (och Montgomery) att avregistrera sina bussar. En månad senare, den 20 december, efter att borgmästare Gayle fått ett officiellt skriftligt meddelande från federala marskalkar, avregistrerades Montgomerys bussar.
