Kanotracing
Kanotracing är en vattensport. Sporten äger normalt rum på vatten som rör sig mycket långsamt eller inte rör sig alls. Målet med sporten är att förflytta kanoten en viss sträcka på kortast möjliga tid. Denna sport är en olympisk tävling. En gång i tiden användes träbåtar för kapplöpning. Med tiden började man använda båtar som var tillverkade av kolfiber. Dessa båtar är lättare och tåligare än träbåtar.
Klasser
Det finns två huvudtyper av tävlingar. Dessa är kanot (C1, C2, C4) och kajak (K1, K2, K4). Siffran talar om hur många personer som finns i båten. I en kajak sitter en person. I en kanot knäböjer en person på ett knä. En kajak har ett roder. Det används för att styra båten. En kanotist (person som använder en kanot) använder paddeln för att flytta båten. Detta görs genom att flytta paddeln från fören till aktern (fram till bak). Efter varje tävling undersöks båtarna för att se till att de är lagliga. Om en båt inte har tillräcklig vikt diskvalificeras den tävlande och kan inte vinna loppet.
Raser
Loppen delas in i flera grupper beroende på hur långa de är.
Kort avstånd
I kortdistanslopp är loppen antingen 200 m, 500 m eller 1000 m långa. Banan för loppet är utstakad med hjälp av bojar. Varje person har en egen väg att följa från startlinjen till målet. Vid längre lopp kan det finnas en punkt där banorna korsar varandra för att låta personen vända sin båt.
Långdistans och maraton
Långdistanslopp är 5000 meter långa. Maratonlopp är minst 15 km långa. Herrarnas maratonlopp är minst 20 km långt. Kvinnornas maratonlopp är minst 15 km långt. De flesta stora lopp är 30 km eller längre. Det finns ingen maximal distans för maratonlopp. Det finns ett maratonlopp som är ca 1000 km långt på i Yukon. De längre loppen brukar delas upp i flera delar och kan köras under flera dagar. I långdistans- och maratonlopp startar alla tävlande samtidigt. Man använder inte intervaller där löparna startar vid olika tidpunkter.
