Karthago är en gammal stadsstat i det nuvarande Tunisien. Enligt traditionen grundades den av feniciska sjöfarare från Tyros omkring 814 f.Kr. och började som en fenicisk koloni. Genom handel, sjömanskap och militärt inflytande växte Karthago till en av de mest betydande makterna i västra Medelhavet. På sin höjdpunkt kontrollerade Karthago stora delar av Spanien, Sicilien, Nordafrika, Sardinien och Balearerna.
Ekonomi, samhälle och religion
Karthagos rikedom byggde främst på handel och sjödominans. Staden hade ett välutvecklat hamnsystem med inre och yttre hamnar, verkstäder och lagerhus. Karthagiska handelsmän förde varor mellan Medelhavets kuster och bortom — bland annat metaller, textilier, olja och vin. Jordbruk i den karthaginska hinterlanden, ofta organiserat som stora gods, bidrog också. Militariseringen skedde delvis genom användning av legoknekter och allierade folk.
Det karthaginska samhället hade en aristokratisk stormannaklass men också en stark handelsbourgeoisie. I religiöst avseende dyrkades bland annat Baal Hammon och Tanit. Arkeologiska fynd som så kallade topheter (offerritualplatser) har gett upphov till debatt bland forskare om huruvida barnoffer förekom i större omfattning eller om platsen främst rymde gravmonument.
De puniska krigen
Konflikten mellan Karthago och den framväxande romerska republiken ledde till tre stora konflikter, de så kallade puniska krigen:
- Första puniska kriget (264–241 f.Kr.) — huvudsakligen en sjökonflikt om kontrollen över Sicilien. Rom utvecklade en stark flotta och vann slutligen.
- Andra puniska kriget (218–201 f.Kr.) — det mest berömda kriget, då karthagiske befälhavaren Hannibal korsade Alperna och besegrade romarna i flera slag, bland annat vid Cannae (216 f.Kr.). Trots Hannibals framgångar lyckades Rom slutligen vända kriget under Scipio Africanus, som besegrade Hannibal vid Zama 202 f.Kr.
- Tredje puniska kriget (149–146 f.Kr.) — en kortare och slutgiltig konflikt som avslutades med att romarna belägrade och förstörde Karthago 146 f.Kr. Stadens ruiner brändes och många invånare dödades eller förslavades.
Efter förstörelsen — romersk koloni och senare historia
Efter den totala förstörelsen anlade Rom så småningom en koloni på samma plats. Under det sena republiken och det tidiga kejsardömet återuppstod staden som en viktig centrum i den afrikanska provinsen. Romerska Carthago blev en av de rikaste städerna i Nordafrika och ett nav för handel och jordbruk.
På 400-talet e.Kr. erövrades staden av vandalerna, som använde den som bas för sin stormakt i Nordafrika och för attacker mot romerska besittningar. Under 500-talet återtog Bysantinska riket området under generalen Belisarius och Carthago ingick åter i östromerska riket.
Arkeologi och arv
De arkeologiska lämningarna efter Karthago ligger nära dagens Tunis och är mycket rika: ruiner av hamnar, amfiteatrar, tempel, fossila bostäder och gravplatser. Området är upptaget på UNESCO:s världsarvslista och är viktigt för studiet av kontakterna mellan feniciska, puniska och romerska kulturer.
Karthago lever kvar i historien som symbol för handelsmakt, sjömilitär skicklighet och för den dramatiska konflikten med Rom som formade hela västra Medelhavet. Namn och berättelser om personer som Elissa/Dido (stadens mytiska grundare), Hamilcar och Hannibal Barca samt Scipio Africanus har blivit centrala i studiet av antiken.


.jpg)