Romersk armé | den militära av det antika Rom
Den romerska armén är det antika Roms militär, de styrkor som användes av det romerska riket, den romerska republiken och senare det romerska kejsardömet. Dess infanteri var under en stor del av dess historia den romerska legionen. Rom hade också en flotta. Arméns storlek i det sena romarriket var cirka 128 000 - 179 200 man. Den var mycket välorganiserad. De viktigaste romerska soldaterna i imperiet var legionärerna. Legionerna var indelade i sekel, som bestod av 80 soldater och 20 andra män som stannade kvar i lägret för att laga mat och utföra andra sysslor.
Andra soldater i armén kallades auxilia. Auxilia var icke-medborgare som huvudsakligen kom från de romerska provinserna. De fick mindre betalt än legionärerna och bar vanligtvis inte rustning, men i slutet av sin tjänstgöring, som var minst 25 år, fick de romerskt medborgarskap.
Armén hade kavallerienheter som kallades Equites. Deras män var tillräckligt rika för att ha hästar och dyrare vapen. Eftersom de var få var de mindre viktiga i strid än infanteriet.
Fragment som visar pretorianergardet, ca 50 e.Kr. Under alla skeden av republiken och kejsardömet bar fotsoldater i strid en sköld.
Vapen och utrustning
Soldaterna i den romerska armén bar hjälm och kroppsskydd. I början och mitten av den republikanska eran köpte legionärerna vanligtvis sin egen utrustning. Hastati, den första linjen av soldater, hade vanligtvis bröstplattor, som kallas cuirass, och vissa bar lorica hamata, eller kedjepost. De rikare principes, den andra linjen av soldater, hade råd med lorica hamata men de sågs ibland bära billigare cuirasses. Både hastati och principes var beväpnade med varsin gladius - ett kort, 60 centimeter (två fot) långt svärd, och var och en hade två pila - korta spjut.
Den tredje soldatgruppen, triarierna, hade en hasta, ett två meter långt spjut. De var också beväpnade med gladius och hade en tidig form av lorica segmenta eller järnbandsrustning. Alla legionärer hade en stor rektangulär sköld, scutum, som hade rundade hörn. I slutet av den republikanska perioden bar alla legionärer en gladius, två pila, ett nytt, större scutum och bar kedjepost. Lorica segmentata var vanligt förekommande först mellan det andra och tredje århundradet.
Större vapen som ballista (stort armborst) och Onager (katapult) användes i större slag.
Från och med det andra puniska kriget hade de romerska arméerna enheter med icke-italienska legosoldater, t.ex. numidiskt lätt kavalleri, kretensiska bågskyttar och baleariska slingers. Romerska arméer hade tidigare saknat dessa typer av trupper.
Modern kopia av en rustning av typen lorica segmentata
Romerska soldater i sköldpaddsformation
- Trajanuskolonnen
- (gipsavgjutning)
Marcus Aurelius kolonn
Ristningar från monument från 200-talet e.Kr. i Rom
Utbildning
Det viktigaste för en medlem av den romerska armén var idrottslig förmåga. Soldater förväntades marschera cirka 36 km på fem timmar. De var också tvungna att vara vältränade för att kunna slåss väl och klara av eventuella skador.
Nya soldater skulle genomgå två sessioner av militärövningar och avlägga en ed om lojalitet till sin befälhavare och kejsare. Varje dag tränade hela legionen på att springa, hoppa, slåss med svärd och kasta spjut.
Frågor och svar
F: Vad hette den militära styrka som användes av det antika Rom?
S: Den romerska armén.
F: Hur många män fanns i det sena romerska rikets armé?
S: Ungefär 128 000 till 179 200 män.
Fråga: Vilka utgjorde de viktigaste soldaterna i imperiet?
S: Legionärerna.
F: Hur var legionerna indelade?
S: I sekel, som bestod av 80 soldater och 20 andra män som stannade kvar i lägret för sysslor.
F: Vilka andra var en del av den romerska armén förutom legionärerna?
S: Auxilia, som var icke-medborgare från de romerska provinserna som fick mindre betalt än legionärerna och vanligtvis inte bar rustning.
Fråga: Vilken typ av enheter hade Rom för kavalleri? S: Equites-enheter vars män hade hästar och dyrare vapen men de var färre i antal och därför mindre viktiga i strid än infanteriet.
