Centralatlantiska magmatiska provinsen (CAMP) – geologi, utbrott och utdöende

Upptäck Centralatlantiska magmatiska provinsen (CAMP) – dess geologi, enorma triassiska utbrott och möjliga samband med massutdöendet i slutet av trias.

Författare: Leandro Alegsa

Central Atlantic Magmatic Province (CAMP) är en av jordens största magmatiska provins­er och resultatet av mycket omfattande vulkanism som startade i slutet av triasperioden. Utbrotten skedde i flera pulser och sträckte sig över stora delar av den då sammanhängande superkontinenten Pangaea. Den omfattande magmatismen sammanfaller tidvis med gränsen mellan trias och jura, för omkring 201 miljoner år sedan, och har föreslagits ha bidragit till det stora utdöendet i slutet av trias.

Storlek, sammansättning och struktur

Det är jordens största kontinentala vulkaniska provins, med en utsträckt yta på cirka 11 miljoner km2. CAMP domineras av mörka, järn- och magnesiumrika bergarter som till stor del består av basalt. Magmatismen manifesteras både som omfattande lavaströmmar (flood basalts) och som omfattande nätverk av diker, skikt och sill-intrusioner som tränger genom sedimentära lager.

Tidsram och mekanismer

De flesta geokronologiska studier placerar huvudfasen av magmatismen i slutet av trias och tidig jura (ungefär 201–200 miljoner år sedan). CAMP uppstod i samband med de tektoniska krafter som så småningom ledde till att Pangaea bröts sönder. Den magmatiska aktiviteten betraktas ofta som kopplad till riftsystem och eventuellt till en mantelplume eller till kraftig uppströmning i manteln i samband med rifting—ett dragspel av möjligheter som hjälpte till att påskynda sprickbildning och öppningen av havsområden.

Utbredning och bevarade områden

Den efterföljande upplösningen av Pangaea skapade Atlanten och gav ett arv av basaltiska diken, skikt och lavas över ett stort område runt den nuvarande centrala delen av Nordatlanten. CAMP:s lava- och intrusionsbergarter finns bevarade på flera kontinenter som nu ligger åtskilda:

  • Östra Nordamerika (bland annat delar av USA och Kanada)
  • Nordvästra Afrika (särskilt Marocko och Mauretania)
  • Sydamerika (t.ex. nordöstra Brasilien)
  • Västra Europa (fragment i Iberiska halvön och delar av Storbritannien/Portugal)

Volym, utbrott och miljöpåverkan

CAMP representerar en mycket stor manteluppstigning och utsläpp av lava över relativt kort geologisk tid. Totala volymer uppskattas till flera miljoner kubikkilometer magmatiskt material, även om exakt siffra varierar mellan studier. Snabba och stora utsläpp av CO2, SO2 och andra gaser från både lavaplumpar och intrusiva förgasningsprocesser kan ha orsakat kraftiga klimatförändringar — global uppvärmning, syrebrist i haven (anoxi) och oceanisk försurning — vilket i sin tur kan förklara den stora biotiska störningen i slutet av trias.

Samband med massutdöendet i slutet av trias

Många forskare ser en stark korrelation mellan tidpunkten för CAMP-utbrotten och det utdöendet i slutet av trias. Den snabba ökningen av växthusgaser och aerosoler kan ha lett till drastiska miljöförändringar på land och i hav, som utarmade livsmiljöer och påverkade näringskedjor. Samtidigt finns forskning som betonar komplexiteten i orsakssambanden—andra faktorer kan också ha bidragit—men CAMP betraktas idag som en trolig huvudaktör eller viktig bidragande orsak.

Betydelse för geologin

CAMP är av stor betydelse för förståelsen av hur stora magmatiska händelser kan påverka jordens klimat, biota och tektonik. Dess ålder och koppling till öppningen av Atlanten gör provinsen viktig för studier om kontinenternas separation och om hur stora lavaströmmar och intrusionssystem utvecklas i samband med riftning.

Bevarande och fältexempel

I fält kan CAMP-bildningar uppträda som flera hundra meter tjocka lavakluster, sammanhängande diker sträckande sig över hundratals kilometer, samt omfattande sill- och gångsystem inträngda i äldre sedimentära och metamorfa bergarter. Exponeringar i till exempel Nova Scotia, delar av Connecticut River Valley, Marocko och nordöstra Brasilien ger viktiga prov för geokronologi, geokemi och paleomagnetiska studier som bidrar till att kartlägga provinsens utbredning och tidiga historia.

Sammanfattningsvis är Central Atlantic Magmatic Province ett nyckelfönster in i hur stora magmatiska händelser kan forma planetens miljö och geologi—från lokal bergartsbildning till globala klimat- och biologiska konsekvenser.

Området som det såg ut dåZoom
Området som det såg ut då

Frågor och svar

F: Vad är den magmatiska provinsen Central Atlantic magmatic province (CAMP)?


S: Den magmatiska provinsen Central Atlantic Magmatic Province (CAMP) är jordens största kontinentala stora magmatiska provins, som är resultatet av ett massivt vulkanutbrott som inträffade i slutet av triasperioden.

F: Vilket område täcks av CAMP?


S: CAMP har en yta på cirka 11 miljoner km2.

F: Vilken typ av bergarter består CAMP av?


S: CAMP består till största delen av basalt.

F: När bildades CAMP?


S: CAMP bildades innan Pangaea bröts sönder under mesozoisk tid.

F: Vad är arvet från CAMP?


Svar: Arvet från CAMP är ett stort område med basaltiska dikes-, sills- och lavaströmmar runt den nuvarande centrala delen av Nordatlanten, som skapades som ett resultat av Pangaea:s senare upplösning.

F: Vilken händelse kan ha orsakats av CAMP?


S: CAMP kan ha orsakat utdöendet i slutet av trias.

F: Vilken betydelse har CAMP?


S: CAMP är viktig på grund av sin storlek och inverkan på jordens historia, eftersom den bidrog till bildandet av Atlanten och ett arv av basaltiska drag i den centrala delen av Nordatlanten.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3