Sill (geologi) – platt magmaintrusion: bildning, struktur och egenskaper
Sill (geologi): platt magmaintrusion som tränger in mellan berglager — utforska bildning, struktur, mineralogi och typiska egenskaper.
Inom geologin är en sill en platt, plåtliknande intrusion som bildats när smält magma trängt in mellan tidigare bildade lager av bergarter. De omgivande, äldre bergarterna kan vara sedimentära bergarter, lager av vulkanisk lava eller tuff, eller metamorfa bergarter. En sill ligger i allmänhet konkordant med de omgivande lagren, det vill säga parallellt med dem.
Sillar skär normalt inte igenom de redan existerande bergarterna på samma sätt som ett dike gör, utan lägger sig mellan lagren. Sillar matas ofta av diken eller smalare kanaler som fört magma från en djupare magmakälla. För att magma ska kunna tränga in måste befintliga bergarter splittras eller försvagas längs plana zoner; dessa försvagade plan möjliggör att en tunn, skivliknande magmakropp kan sprida sig parallellt med de befintliga lagren. När magman svalnar och kristalliserar bildas en fast bergartssill som ofta bildar en tydlig horisontell eller svagt bågformad intrusionszon.
Bildningsmekanismer
Bildningen av sillar påverkas av:
- Tryck och spänningsfält i sprickzonen som gör att magma kan sprida sig lateralt.
- Matningskanaler (diken) som förser sillen med magma från jaktade källor.
- Inflation och lateral propagation – magma kan successivt fylla och utvidga en befintlig klyfta, ibland i flera faser.
- Temperaturgradienter och kylhastighet som bestämmer textur och kornstorlek i den slutliga bergarten.
Struktur och textur
Sillens utseende och interna struktur kan variera mycket beroende på sammansättning och kylning:
- Chilled margins: Kalla, finkorniga kantzoner där magman mötte kallare omgivande berg och svalnade snabbt.
- Flow banding och orienterade mineraler: Spår av magmaflöde kan synas som band eller orienterade kristaller.
- Porfyrisk textur: Större fenokryster i en finkornig grundmassa om magman började kristallisera långsamt och sedan snabbt.
- Kolonala/sönderfallna zoner: Kolumnär sprickbildning kan utvecklas vid avkylning, särskilt i tjockare, basaltiska sillar.
- Xenoliter: Avslutna bitar av uppspruckna omgivande berg som inkorporerats i magman.
Sammansättning och typiska bergarter
Många sillar är mafiska (basaltiska/doleritiska/gabbroiska) men sillar kan också vara intermediära eller felsiska. Vanliga bergarter som bildas från sillar är:
- Dolerit (i yngre, vittrade sillar ofta kallad diabas)
- Gabbro (i tjockare, långsamt avkylda sillar)
- Basalt (i tunna, snabbt avkylda lager)
- Rhyolitisk eller granitisk sammansättning i sällsynta felsiska sillar
Storlek och utbredning
Sillar kan vara mycket tunt skivlika (några centimeter) eller flera hundra meter tjocka. De kan sträcka sig lateralt från några meter till flera hundra kilometer i utbredning. Stora, utbredda sillsystem kan ha betydande regional påverkan på landskapsbildning och bergartsfördelning.
Kontakter och påverkan på omgivande berg
Kontakt mellan sill och omgivande berg kan visa:
- Kontaktmetamorfos: Uppvärmning och omkristallisering av de närmast liggande bergarterna skapar en metamorf aureol.
- Mineralisering: Varma magmatiska vätskor kan orsaka utfällning av metallmineral i sprickor nära sillen.
- Mekanisk påverkan: Tryck och intrusionsdynamik kan skapa veckning och sprickbildning i de omgivande lagren.
Betydelse och användningsområden
- Geologisk tolkning: Sillar ger information om magmatiska processer, stressfält och stratigrafi i ett område.
- Byggnadsmaterial: Hårda, täta sillar av dolerit/gabbro används ibland som bro- och ballastmaterial.
- Malminrikeser: Mafiska sillsystem kan vara värdar för ekonomiskt intressanta koncentrationer av Ni–Cu–PGE i vissa fall.
- Landformsbildning: Motståndskraftiga sillar kan bilda topografiska höjder och klippor där de skyddar underliggande mjukare lager.
Exempel
Världsberömda exempel på stora sillar är bland annat Whin Sill i nordöstra England (känd i samband med Hadrianus mur) och Palisades Sill vid Hudsonfloden i USA. I fältstudier är sillar ofta tydliga horisontella eller svagt kupade intrusionszoner som spåras mellan sedimentära lager.
Sammanfattning: En sill är en konkordant magmatisk intrusion som bildas när magma tränger in mellan befintliga berglager. Dess egenskaper — från textur och kemisk sammansättning till påverkan på omkringliggande berg — speglar bildningssättet, kylhastigheten och den lokala geologiska kontexten.


Salisbury Crags i Edinburgh, en tröskel som delvis blottats under istiden.

En sill från mitten av karbonperioden mellan skiffrar och sandstenar från lägre karbonperioden: Horton Bluff, Nova Scotia
Frågor och svar
F: Vad är en sill inom geologi?
S: En sill är ett platt arkliknande intrång i geologin.
F: Hur bildas en sill?
S: En tröskel bildas genom att smält magma pressas mellan äldre lager av berg, efter plan eller försvagade områden i de befintliga bergarterna.
F: Skär en sill genom redan existerande bergarter?
S: Nej, en sill skär inte genom redan existerande bergarter, till skillnad från dykes.
F: Vilken typ av befintliga bergarter kan en sill finnas i?
S: En sill kan finnas i sedimentära bergarter, lager av vulkanisk lava eller tuff, eller metamorfa bergarter.
F: Hur matas sills?
S: Sills matas av dykes eftersom de bildas från en lägre magmakälla.
F: Vad betyder det när en sill svalnar och kristalliserar?
S: När en sill svalnar och kristalliserar blir den en fast bergformation.
F: Har en sill en liknande form som en dyke?
S: Nej, en sill har en platt arkliknande form, medan dyker är mer cylindriska.
Sök