Dike (geologi) – vertikala gångar och magmatiska intrusioner
Dike (geologi): vertikala magmatiska gångar och intrusioner — bildning, typer (dykes, sills), dyke swarms och deras betydelse för berglager och landskapsbildning.
En dyke (eller dike) är en typ av senare vertikal sten mellan äldre lager av sten. Tekniskt sett är det en geologisk kropp som skär igenom:
a) Plattväggiga bergsstrukturer, som t.ex. bäddning.
b) massiva bergsformationer, vanligen av magmatiskt ursprung.
Diken (på engelska ofta kallade "dykes" eller "dikes") kan därför vara antingen inskjutna (intrusiva) eller lagda (sedimentära).
Bildning och mekanismer
Det vanligaste som händer är att senare vulkanisk aktivitet driver lava eller magma upp genom sprickor och svagheter i den omgivande berggrunden. Magman tränger in i vertikala eller brant lutande sprickzoner och stelnar där, vilket bildar en magmatisk gång (dyke). Emplacementmekanismer kan innefatta kraftfull intrusion där magman trycker isär bergarterna, samt stoping där block av omgivande berg faller ner i magman.
Alternativt kan sedimentära bergarter läggas ner i vertikala luckor mellan skikt. Efter jordbävningar under vatten kan de luckor som orsakats av jordbävningen fyllas med breccia, det vill säga krossade stenar. Sådana clastiska eller sedimentära diken (även kallade clastic dykes eller sandsträngar) uppstår ofta genom fluidtryck och sedimentinjektion under korta, ofta katastrofala händelser.
Typiska egenskaper
- Form: Diken är vanligen smala, platta och ofta vertikala eller brant lutande. De kan sträcka sig från decimeter till flera meter i tjocklek och från några meter till flera hundra kilometer i längd (i fall av dyke swarms).
- Kontakter: Magmatiska diken uppvisar ofta chilled margins – finkorniga kanter där magma snabbt kyldes mot kallare omgivande berg. Kontaktzoner kan även visa kontaktmetamorfa förändringar i värmeexponerade bergarter.
- Struktur: Kolonnär sprickbildning kan förekomma i tjockare basaltiska diken. Också fragmentering och s.k. brecciazoner kan bildas vid våldsam inträngning.
- Mineralogi: Magmatiska diken kan bestå av basalt, diabas, gabbro, porfyr eller andra magmatiska bergarter beroende på magmans sammansättning och kylhastighet.
Samband med andra intrusiva former
En annan typ av intrusion är sill, där senare bergarter bildas mellan äldre lager, inte genom dem. Till skillnad från dyker som skär tvärs över lager, är siller tabulära intrusions som löper parallellt med lagren. I fält skiljer man ofta dyker från siller genom att studera kontaktvinkeln mot bäddningen.
Tolkning och betydelse
Diken är viktiga för geologisk tolkning av jordens historiska rörelser. Stora nätverk av parallella diken (s.k. dyke swarms) kan indikera spridningszoner eller områden av kraftig extension i jordskorpan. På Isle of Arran finns det till exempel hundratals magmatiska diken som gett upphov till termen dyke swarm.
Eftersom diken korsar äldre strukturer används de ofta i fält för att bestämma relativa åldrar enligt principen om korsande förhållanden: ett dyke är yngre än de bergarter det skär igenom. Geokemisk analys och geokronologi (t.ex. radiometrisk datering) på ett dyke kan därför ge åldersinformation om magmatiska händelser i ett område.
Praktiska aspekter
- Gruvdrift och prospektering: Diken kan lokalisera malmföringar eller fungera som pathways för hydrotermala vätskor som deponera mineraliseringar.
- Byggnadsteknik: I bergbyggnadsprojekt påverkar diken bergmassans stabilitet och kan vara zoner med försvagning och ökad permeabilitet.
- Fältmetoder: Kartläggning av dyker, beskrivning av kontaktzoner och provtagning för petrografi och geokemi är vanliga metoder för att förstå deras ursprung och roll i regional geologi.
Sammanfattning
Diken är vertikala eller brant lutande gångar som ofta bildas genom att magma intränger och stelnar i sprickor i den omgivande berggrunden, men de kan också vara sedimentärt fyllda sprickor. De är vanliga i många bergarter, särskilt i äldre paleozoiska bildningar, och har stor betydelse för tolkning av geologiska processer, ekonomisk prospektering och ingenjörsgeologi.
Bandad gnejs med dyke av granit ortognejs.
Diken på sydkusten av Isle of Arran (Skottland)
Ett diabasdike som korsar horisontella kalkstenslager i Arizona.
Ett litet dike på Baranof Cross-Island Trail, Alaska.
Diken i nationalparken Black Canyon of the Gunnison, Colorado, USA
Frågor och svar
Fråga: Vad är en damm?
A: En dike är en geologisk kropp som bildas när senare smält lava trycks upp mellan äldre berglager och skapar vertikala bergarter mellan äldre berglager.
F: Vilka typer av bergarter kan diken skära igenom?
S: Diken kan skära sig genom bergsstrukturer med platta väggar, t.ex. lager, och massiva bergsformationer, vanligen av magmatiskt ursprung.
F: Hur bildas diken?
Svar: Diken kan antingen vara av intrusivt ursprung eller sedimentärt ursprung. Det vanligaste som händer är att senare vulkanisk aktivitet trycker lava genom lager som tidigare lagts ner på ett sedimentärt sätt, eller genom tidigare magmatiska bergarter.
F: Var kan man hitta dyksvärmar?
S: Dyke swarms kan hittas på Isle of Arran och på andra planeter.
F: Vad är breccia?
S: Breccia är bruten sten som kan fylla ut luckor som orsakats av jordbävningar under vatten.
F: Vad är skillnaden mellan ett dike och en sill?
Svar: Ett dike är ett vertikalt intrång, medan en tröskel är ett horisontellt intrång. Sills bildas när senare bergarter bildas mellan äldre lager, inte genom dem.
F: Vilken betydelse har diken inom geologin?
S: Dykningar är vanliga och nästan allmängiltiga i de äldre paleozoiska bergarterna, och de kan ge viktiga ledtrådar om ett visst områdes geologiska historia.
Sök