Karl III (17 september 879–7 oktober 929), kallad den enkle eller den rätlinige (från latinets Carolus Simplex), var frankernas kung från 898 till 922 och kung av Lothringen ungefär 911–919/923. Han var medlem av den karolingiska dynastin och son till Ludvig II "den stammige".
Tidigt liv och uppstigning
Karl föddes i slutet av 879 och växte upp i en tid då det karolingiska väldet höll på att fragmenteras. Efter kung Odo av Frankrikes död 898 kallades Karl – som representant för den karolingiska ätten – av flera stormän för att efterträda honom. Hans tidiga regering präglades av försök att stärka kungamakten gentemot de mäktiga lokala stormännen.
Regering och inrikespolitik
Karl III försökte konsolidera den kungliga auktoriteten genom att stödja kyrkan, utnämna trogna hovmän och upprätthålla lag och ordning. Han stod ofta i konflikt med stora adelsfamiljer som ville utöka sitt självstyre. Hans stil och beslut ledde till att han fick öknamnet "den enkle" – vilket i samtida och senare tolkning snarare kan betyda rak, enkel eller uppriktig än dum.
Normandiet och vikingarna
Ett av Karls viktigaste beslut var förhandlingarna med vikingahövdingen Rollo. Genom fördraget i Saint‑Clair‑sur‑Epte 911 gav Karl land i området kring Rouen till Rollo och hans män i utbyte mot att de konverterade till kristendomen, svor trohetseden och försvarade kusten mot andra vikingar. Detta ledde så småningom till grundandet av hertigdömet Normandie och blev en av de mest långvariga följderna av Karls regeringstid.
Familj
- Karl var gift flera gånger; hans första hustru hette Frederuna. Efter hennes död gifte han om sig med Eadgifu av Wessex, dotter till den engelske kungen Edward den äldre.
- Med Eadgifu fick han sonen Ludvig IV (kallad Ludvig d'Outremer), som senare kom att bli kung av Västra Frankrike (936–954) efter att ha vuxit upp i exil i England.
Avsättning, fängslande och död
Karl III:s maktbas försvagades under början av 900‑talet. Missnöje bland storfurstar och rivaliserande släkter ledde till uppror: 922 revolterade flera stormän och valde Robert av Neustrien (Robert I) till kung. Efter flera militära sammanstötningar fångades Karl 923 och hölls fången av Herbert II av Vermandois, som kontrollerade fästningen Péronne. Trots Roberts död i slaget vid Soissons 923 lyckades Karl aldrig återta tronen; Rudolph (Raoul) valdes till kung istället. Karl avled i fångenskap i Péronne den 7 oktober 929.
Betydelse och arv
Karl III lämnar efter sig ett komplex arv. Politisk misslyckades han med att permanent hindra adelns ökade självständighet, men hans beslut att erkänna och organisera vikingarna i Normandie fick långtgående konsekvenser – Normandie skulle under kommande århundraden spela en central roll i västeuropeisk historia. Genom sin son Ludvig IV fortsatte den karolingiska linjen att ha inflytande, om än försvagat, i Frankrike under 900‑talet.
