Karl den Ensamme

Tidigt liv

Karl var den tredje och postuma sonen till Ludvig den Stammerer med sin andra hustru Adelaide av Paris. Som barn fick Karl inte bli kung 884 när hans halvbror Carloman dog. De frankiska adelsmännen bad i stället hans kusin, Karl den tjocke, att regera över dem. Kung Karl den fete var inte en bra kung så han avsattes (avsattes) i november 887. Han dog kort därefter i januari 888. Adeln valde Odo, hjälten från belägringen av Paris, till kung. Charles Simplex ställdes under beskydd av Ranulf II av Akvitanien som själv använde kungatiteln tills han slöt fred med Odo.

 

Kung av Västfranken

År 893 kröntes Karl slutligen av en del av den adel som var emot Odo. Han kröntes i katedralen i Reims, men accepterades inte fullt ut som kung förrän Odo dog 898.

År 911 belägrade en grupp vikingar under ledning av Rollo Paris och Chartres. Efter en seger nära Chartres den 26 augusti beslutade Karl att förhandla med Rollo. Förhandlingarna leddes av Hervé, ärkebiskop av Reims. Detta resulterade i fördraget i Saint-Clair-sur-Epte, som gav Rollo och hans soldater allt land mellan floden Epte och havet. Han fick också rätt till Bretagne "för sitt uppehälle". Vid den här tiden var Bretagne ett självständigt land som Frankrike inte hade lyckats erövra. I utbyte lovade Rollo kungen sin lojalitet och militär hjälp vid behov. Rollo gick också med på att låta döpa sig och gifta sig med Gisela, kungens dotter. Det territorium som Rollo fick är ungefär lika stort som Övre Normandie. Detta skulle växa till Normandie under Rollo's ättlingar.

År 911 dog också Ludvig barnet, Tysklands kung. Adelsmännen i Lothringen gjorde Karl till sin nya kung trots att vissa hade valt Conrad av Franken till kung. Karl hade försökt vinna deras stöd i flera år. I april 907 gifte han sig med en lotharingisk adelsdam vid namn Frederuna. Han försvarade också Lotharingien två gånger mot attacker från Conrad, tyskarnas kung. Drottning Frederuna dog den 10 februari 917 och lämnade sex döttrar och inga söner efter sig. Karl hade alltså ingen arvinge. Den 7 oktober 919 gifte sig Karl på nytt med Eadgifu av Wessex (England). Hon var dotter till Edvard den äldre, kung av England. Hon födde hans enda son, den blivande kung Ludvig IV av Frankrike.

Karl hade en favorit vid hovet, en man som hette Hagano. Detta vände hans adelsmän mot Karl. Han gav Hagano flera kloster som redan tillhörde andra baroner, vilket gjorde dem arga. Karl vände också den nya hertigen Gilbert mot sig. Han vände sitt stöd till den tyske kungen Henrik Fowler år 919. Alla i Lotharingien var inte emot Karl; han behöll Wigerics stöd.

 
De riken som styrdes av Karl den Ensamme år 915 (röd)  

Adelns revolt

Till slut grep adeln Karl år 920. De var trötta på Karls politik och hans favorisering av greve Hagano. Men efter förhandlingar av ärkebiskop Herveus av Reims släpptes kungen. År 922 gjorde de frankiska adelsmännen återigen uppror under ledning av Robert av Neustria. Robert var Odos bror och valdes till kung av rebellerna. Karl var tvungen att fly till Lotharingien. Den 2 juli 922 förlorade Karl sin trognaste anhängare, Herveus av Reims. Karl återvände med en normandisk armé 923 men besegrades den 15 juni nära Soissons av Robert, som dog i slaget. Karl tillfångatogs och fängslades i ett slott i Péronne under Herbert II av Vermandois' beskydd. Karls engelska hustru Eadgifu och deras son Ludvig flydde till England. Roberts svärson Rudolph av Burgund valdes till hans efterträdare. År 925 blev Lothringen en del av det tyska kungadömet. Karl dog i fängelse den 7 oktober 929 och begravdes i det närliggande klostret Saint-Fursy. Hans enda son till Eadgifu skulle senare krönas 936 som Ludvig IV av Frankrike.

 

Familjen

Karl gifte sig först, i maj 907, med Frederuna, dotter till Dietrich, greve i Hamaland. Tillsammans fick de sex döttrar:

• Ermentrude
• Frederuna
• Adelaide
• Gisela, hustru till Rollo av Normandie
• Rotrude
• Hildegarde

 År 919 gifte sig Karl i andra hand med Eadgifu av Wessex. Tillsammans fick de:

• Ludvig IV av Frankrike (10 september 920-10 september 954), som till slut tog över Västfrankrikes tron år 936.

Charles hade också flera oäkta barn:

• Arnulf
• Drogo
• Rorice († 976), biskop av Laon
• Alpais, som gifte sig med Erlebold, greve av Lommegau.