Franker
Frankerna eller frankerna var en av flera västgermanska stamförbund. Det bildades ur germanska stammar: Salianer, Sicambri, Chamavi, Tencteri, Chattuarii, Bructeri, Usipetes, Ampsivarii, Chatti. De flesta av dem bodde vid Rhenens norra gränser.
De kom in i det sena romarriket från Rhenens norra och östra flodbank till dagens norra Belgien och södra Nederländerna. Senare invasioner erövrade och etablerade ett bestående rike i ett område som så småningom omfattade större delen av dagens Frankrike, Belgien, Nederländerna och västra Tyskland. När den hedniska frankiska kungen Klodvig blev kristen i slutet av 500-talet var det en viktig händelse i Europas historia.
Moderna forskare som studerar folkvandringstiden är överens om att det frankiska förbundet uppstod i början av 300-talet. En region i nordöstra delen av dagens Nederländerna - norr om den forna romerska gränsen - bär fortfarande namnet Salland, och kan ha fått det namnet från salierna, som utgjorde kärnan i de frankiska sjöplundrarna.
Frankerriket
Från sitt kärnland erövrade frankerna gradvis större delen av romerska Gallien norr om Loiredalen och öster om västgotiska Aquitanien. Till en början hjälpte de till att försvara gränsen som allierade; till exempel när en stor invasion av mestadels östgermanska stammar korsade Rhen 406 kämpade frankerna mot dessa inkräktare. I Parisregionen kvarstod den romerska kontrollen fram till 486, ett decennium efter kejsarnas fall i Ravenna, delvis på grund av allianser med frankerna.
Merovingianer
År 451 kallade Aëtius sina germanska allierade på romersk mark för att hjälpa till att slå tillbaka en invasion av Attila hunnen. De salianska frankerna svarade på uppmaningen; de ripuarianska frankerna kämpade på båda sidor eftersom en del av dem bodde utanför riket. Merovingerna hade guvernörer som ledde frankerna i krig och hade många styrande ansvarsområden.
Karolinger
Det karolingiska kungadömet börjar med att den sista merovingiska kungen avsätts och att Pippin den lille, Karl den stores far, tillträder år 751.
Pippin regerade som vald kung. I det senare Frankrike blev kungadömet ärftligt, men kungarna i det senare Heliga romerska riket visade sig inte kunna avskaffa valtraditionen och fortsatte att vara valda härskare fram till rikets formella slut 1806.
År 768 blev Karl den store, en mäktig, intelligent och blygsamt läskunnig person som blev en legend för både Frankrikes och Tysklands senare historia. Karl återställde en jämn balans mellan kejsare och påve.
Från och med 772 erövrade Karl saxarna och besegrade dem så småningom för att införliva deras rike i det frankiska kungadömet. Därefter (773-774) erövrade han langobarderna och kunde på så sätt inkludera norra Italien i sin inflytelsesfär. Han förnyade Vatikanens donation och löftet till påvedömet om fortsatt frankiskt skydd.
Karl skapade ett rike som sträckte sig från Pyrenéerna i sydväst (som faktiskt omfattade ett område i norra Spanien (Marca Hispanica) efter 795) över nästan hela dagens Frankrike (utom Bretagne, som frankerna aldrig erövrade) österut till större delen av dagens Tyskland, inklusive norra Italien och dagens Österrike. På juldagen 800 krönte påven Leo III Karl till "romarnas kejsare" i Rom. Även om Karl föredrog titeln "kejsare, kung av frankerna och langobarderna", eftersom han inte ville hamna i konflikt med det bysantinska riket, blev Frankerriket efterföljare till det (västromerska) romarriket. Karl dog den 28 januari 814 i Aachen, där han begravdes.
Charles hade flera söner, men bara en överlevde honom. Denna son, Ludvig den fromme, följde sin far som härskare över ett enat kejsardöme. När Ludvig dog år 840 delade fördraget i Verdun år 843 riket i tre delar:
- Ludvigs äldsta överlevande son Lothar I blev kejsare och härskare över centralfrankerna. Hans tre söner delade i sin tur upp detta rike mellan sig i Lotharingen, Burgund och (Nord)Italien. Dessa områden skulle senare försvinna som separata kungadömen.
- Ludvigs andra son, Ludvig den tyske, blev kung av östfrankerna. Detta område utgjorde kärnan i det senare Heliga romerska riket, Tysklands vagga.
- Hans tredje son Karl den Skallige blev kung av Västfrankrike, och detta område blev grunden för det senare Frankrike.
Karls kungadöme överlevde sin grundare och omfattade stora delar av Västeuropa från 795 till 843, då ett fördrag delade upp det mellan hans sonsöner: Centralfrankerna styrdes av Lothar I (grönt), östfrankerna styrdes av Ludvig den tyske (gult) och Karl den skallige ledde västfrankerna (lila).
Relaterade sidor
Frågor och svar
Fråga: Vilka var frankerna?
S: Frankerna var en germansk federation av stammar som bildades av flera germanska stammar, inklusive salierna, sicambri, chamavi, tencteri, chattuarii, bructeri, usipetes, ampsivarii och chatti.
F: Var bodde de flesta frankerna?
S: De flesta frankerna bodde vid Rhens norra gräns.
F: Vilka områden erövrade frankerna och etablerade ett kungarike i?
S: Frankerna erövrade och etablerade ett varaktigt rike i ett område som så småningom kom att omfatta större delen av dagens Frankrike, Belgien, Nederländerna och de västra delarna av Tyskland.
F: När uppstod den frankiska konfederationen?
S: Moderna forskare som studerat folkvandringstiden är överens om att den frankiska konfederationen uppstod i början av 300-talet.
F: Vilken var betydelsen av att den hedniske frankiske kungen Klodvig blev kristen?
S: När den hedniske frankiske kungen Klodvig blev kristen i slutet av 500-talet var det en viktig händelse i Europas historia.
F: Vad är Salland och varför är det viktigt för frankerna?
S: Salland är en region i nordöstra delen av dagens Nederländerna som kan ha fått sitt namn från salierna, som utgjorde kärnan i de frankiska sjörövarna.
F: Från vilka floder kom frankerna in i det sena romerska riket?
S: Frankerna kom in i det sena romarriket från norra och östra stranden av floden Rhen till dagens norra Belgien och södra Nederländerna.
