Chris Gueffroy (21 juni 1968 i Pasewalk - 5/6 februari 1989 i Berlin) var den sista personen som dödades av gränstrupper när han försökte fly över Berlinmuren. Han var 20 år gammal när han dödades, och hans fall blev en symbol för de många människors lidande vid den delade staden.

Flyktförsöket natten 5–6 februari 1989

Gueffroy och hans vän Christian Gaudian försökte fly från Östberlin till Västberlin natten mellan den 5 och 6 februari 1989. De försökte ta sig över i närheten av kanalen i stadsdelen Britz. De trodde att Schießbefehl, ordern att skjuta alla som försökte ta sig över muren, hade upphört eller åtminstone mildrats. När de klättrade uppför det sista metallstängslet blev de upptäckta och beskjutna av gränstrupperna från Nationella folkarméns armé (NVA). Gueffroy träffades i bröstet av flera skott — enligt senare utredningar träffades han upprepade gånger — och dog i gränsremsan. Gaudian skadades svårt, greps på plats och fördes i förvar.

Rättegång och straff

Gaudian åtalades av den östtyska regimen och dömdes den 24 maj 1989 av distriktsdomstolen i Pankow för att ha försökt att olagligt passera gränsen ("versuchten ungesetzlichen Grenzübertritts im schweren Fall"). Domen blev tre års fängelse. I september 1989 släpptes han dock mot borgen av den östtyska regeringen och den 17 oktober 1989 överfördes han till Västberlin.

De fyra gränsvakterna som deltog i ingripandet belönades först internt: de fick ett hedersmärke (Leistungsabzeichen der Grenztruppen) av chefen för de lokala gränsvakterna, Erich Wöllner, och ett penningpris på 150 östtyska mark vardera. Efter återföreningen av Öst- och Västtyskland väcktes åtal mot flera av dem inför Berlins regionala domstol. Två av de fyra släpptes i januari 1992. Ingo Heinrich, som enligt rättegången avlossade det skott som dödade Gueffroy, dömdes initialt till tre och ett halvt års fängelse. Bundesgerichtshof sänkte senare straffet till ett villkorligt straff på två år (1994).

Utöver straffrättsliga åtgärder mot gränsvakterna fördes även processer mot högt uppsatta politiker. År 2000 ställdes två tidigare SED‑tjänstemän, Siegfried Lorenz och Hans‑Joachim Böhme, inför rätta för Gueffroys och ytterligare två unga mäns död, men frikändes i första instans eftersom domaren inte fann bevis för att de skulle ha kunnat upphäva eller ändra den dödande ordern. Fallet prövades emellertid på nytt och den 7 augusti 2004 befanns de båda männen skyldiga och dömdes vardera till 15 månaders villkorlig dom. Domaren motiverade de förhållandevis korta straffen bland annat med att mycket tid förflutit sedan händelserna. Detta blev det sista rättsfallet som rörde dödsfall vid den inre tyska gränsen.

Betydelse och minnesmärke

Chris Gueffroy har kommit att symbolisera de människor som riskerade allt för frihet och de tragiska konsekvenserna av den hårda gränspolitiken i DDR. Hans död inträffade bara månader före de avgörande händelserna under hösten 1989 som ledde till Berlinmurens fall den 9 november samma år.

Den 21 juni 2003, vad som skulle ha varit hans 35‑årsdag, restes ett minnesmärke över Gueffroy vid stranden av Britz‑kanalen. Monumentet ritades av konstnären Karl Biedermann från Berlin och är ett fysiskt minne över både den personliga tragedin och de politiska omständigheter som gjorde flyktförsöken så farliga.

Gueffroys fall ses fortfarande som en påminnelse om den mänskliga kostnaden för politisk separation och om vikten av att upprätthålla mänskliga rättigheter i gräns- och säkerhetspolitik.