Clara Petacci (28 februari 1912–28 april 1945) var den sista älskarinnan till den 28 år äldre Benito Mussolini. Hon föddes i Rom och kom från en borgerlig familj. Petacci började tidigt röra sig i kretsar som stod nära det fascistiska maktcentrat och utvecklade en intim relation med Mussolini som varade under flera år.

Tidigare liv och relationen med Mussolini

Petacci var känd för sin lojalitet mot Mussolini och för den starka personliga kopplingen mellan dem. De brev och vittnesmål som finns visar att hon ofta försökte finnas vid hans sida, både offentligt och privat. Relationen var föremål för både beundran och kritik i samtiden och har efteråt diskuterats av historiker som en del av berättelsen om det fascistiska ledarskapet och dess fall.

Flykten och tillfångatagandet

Under de sista dagarna av andra världskriget försökte Mussolini och några av hans närmaste medhjälpare fly norrut i ett försök att nå Schweiz eller få tyska skyddsstyrkor att ta dem vidare. De greps av italienska partisaner vid Dongo vid Comosjön. Enligt flera samtida uppgifter erbjöds Petacci möjlighet att fly eller lämna gruppen, men hon avböjde och valde att stanna kvar hos Mussolini. Hennes bror, Marcello Petacci, följde också med och stupade senare i samma händelser.

Avrättning och efterspel

Den 28 april 1945 sköts Mussolini och flera av hans närmaste medarbetare; Clara Petacci var bland dem som dödades. Kropparna fördes till Milano och hängdes upp i Piazzale Loreto — en symbolisk handling för många italienare, eftersom torget tidigare varit platsen för en massavrättning som genomförts av fascistiska styrkor. De döda utsattes för offentlig förnedring och övergrepp av folkmassor som samlats på platsen.

Kontroverser och historisk debatt

Det har länge förekommit kontroversiella uppgifter om vad som hände med Petacci före hennes död. Vissa samtida vittnesmål och senare uppgifter hävdar att hon kan ha blivit våldtagen eller utsatt för andra övergrepp före eller efter avrättningen, men källorna är delvis motsägelsefulla och historiker är inte ense om detaljerna. Diskussionen om hur mycket som utgör vedertagen sanning och hur mycket som är rykten eller politiskt laddad propaganda fortsätter därför att vara aktuell.

Arvet efter händelserna

Clara Petaccis liv och död har blivit en symbol för den tragiska, våldsamma slutakten i det italienska fascistiska projektet. Hennes berättelse används ofta för att belysa personlig lojalitet, maktens förgänglighet och de moraliska och rättsliga gråzoner som uppstår i krigets och befrielsens slutskeden. Många frågor kring de exakta omständigheterna kring hennes död förblir omtvistade, och händelserna granskades och tolkades i decennier efter kriget.