Claude Bernard (12 juli 1813 – 10 februari 1878) var en fransk fysiolog som räknas som en av de mest inflytelserika inom modern experimentell medicin. Han var en av de första som förespråkade blindexperiment för att göra vetenskapliga observationer friare från fördomar. Bernard var också den förste som formulerade begreppet milieu interieur, den inre kroppsmiljöns stabilitet — ett begrepp som senare benämns homeostas, en term myntad av Walter Cannon. Hans idé om att organismer aktivt upprätthåller en relativt konstant inre miljö blev grundläggande för fysiologin och medicinen.

Vetenskapliga upptäckter och metoder

Bernards experimentella arbete omfattade flera viktiga upptäckter. Mest känt är hans forskning om leverns roll i kolhydratomsättningen: han visade att levern lagrar en form av socker (glycogen) som kan omvandlas och frisättas till blodet. Han studerade också matsmältningen och de nervösa mekanismer som styr blodkärlens tonus (vasomotoriska funktioner), samt andra fysiologiska processer som bidrog till förståelsen av hur kroppen reglerar sin inre miljö.

För Bernard var den kontrollerade experimentella metoden central. Han gjorde djurförsök till en del av den vanliga vetenskapliga metoden och betonade att endast genom noggrant kontrollerade experiment kan man utvinna säkra slutsatser om biologiska mekanismer. Hans mest kända metodologiska skrift är Introduction à l'étude de la médecine expérimentale (1865), där han bland annat skrev att "livets vetenskap är en fantastisk och bländande upplyst sal som man bara kan nå genom ett långt och hemskt kök" — med andra ord: viktiga vetenskapliga resultat kräver ofta mödosamma och ibland kontroversiella experimentella insatser.

Biografi och privatliv

Claude Bernard föddes 1813 i Saint-Julien nära Villefranche-sur-Saône. I ungdomen skrev han komedier och andra pjäser; vid 21 års ålder reste han till Paris för att söka framgång som dramatiker. En kritiker rådde honom i stället att studera medicin, vilket ledde honom in på den vetenskapliga banan.

År 1845 gifte sig Bernard med Françoise Marie (Fanny) Martin. Hennes förmögenhet möjliggjorde för Bernard att bedriva kostsamma experiment, men hon var samtidigt starkt kritisk till hans metoder och engagerade sig i djurskyddsfrågor — hon var med och grundade det första franska sällskapet för anti-vivisectionister.

Avslutning och arv

När Bernard avled 1878 hedrades han med en offentlig begravning, en ceremonityp som fram till dess sällan eller aldrig hade använts för en vetenskapsman i Frankrike. Hans arbete lade grunden för experimentell fysiologi och medicinsk vetenskap och hans begrepp om ett stabilt inre miljö har fortsatt att prägla biologisk och medicinsk forskning. Flera institutioner och minnesmärken bär hans namn, och hans inflytande märks fortfarande inom undervisning och forskning i fysiologi och klinisk vetenskap.