Claudio Monteverdi

Tidigt liv i Cremona

Monteverdi var son till en apotekare och en läkare. Han var mycket begåvad som ung pojke och var bara 15 år när han publicerade sina första musikstycken. I inledningen till denna musik berättar han att hans musiklärare var Marc' Antonio Ingegneri, maestro di cappella vid katedralen i Cremona. Vi kan inte hitta något som visar att han sjöng i katedralens kör. Han hade troligen privata musiklektioner. Han lärde sig komposition, sång och hur man spelar stränginstrument, såsom viola och viola da braccio. Han fick flera kompositioner publicerade i Venedig. När han fick sitt första arbete hade han redan publicerat två böcker med madrigaler.

Mantua

Hans första jobb var vid hertigen av Mantuas hov. I Mantua fanns ett litet band med utmärkta musiker. Den musikaliska ledaren var den berömde Giaches de Wert. Monteverdi lärde känna många berömda poeter, och det fanns berömda sångare i Ferrara som inte låg långt bort.

Till en början hade Monteverdi ett dåligt betalt arbete. Han gifte sig med dottern till en av hovmusikerna i stråkorkestern. Monteverdi blev snart välkänd. Han skickade flera av sina kompositioner för att de skulle framföras i Ferrara, och han följde med hertigen till när dennes armé stred mot turkarna.

Den unge Monteverdi höll på att utveckla en ny musikstil. Den gamla stilen kallades prima pratica ("första praktiken") och den nya stilen kallades seconda pratica ("andra praktiken"). Prima pratica fortsatte att användas för kyrkomusik. I denna stil ansågs musiken vara viktigare än orden. Detta innebar att musiken kunde vara mycket kontrapunktisk, med flera saker som pågår samtidigt så att orden inte kunde höras tydligt. I seconda pratica däremot var orden viktigare än musiken, dvs. det var viktigt att kunna höra alla ord tydligt, och musiken måste vara tillräckligt enkel för att detta skulle kunna ske. Detta var särskilt viktigt i opera och madrigaler.

Det fanns många diskussioner bland musikerna om dessa två kompositionsstilar, och detta är kanske anledningen till att det gick 11 år mellan Monteverdis tredje och fjärde madrigalbok. Hans opera Orfeo (1608) framfördes minst två gånger vid hovet och flera gånger i Salzburg. Monteverdi höll på att bli berömd i hela Europa.

Monteverdi återvände till Cremona. Hans fru dog och lämnade honom med sina tre små barn. Det var en fruktansvärd tragedi för Monteverdi, och han ville inte återvända till Mantua, men hertigen skrev till honom och sa att han måste komma tillbaka för att ge musik till prins Francesco Gonzagas och Margharitas av Savoyens bröllop.

Monteverdi återvände till Mantua där han komponerade sin opera Arianna. Föreställningen blev en stor succé och publiken rördes till tårar av musiken Ariannas klagan. Denna sång är den enda delen av operan som inte har gått förlorad.

Även om Monteverdis berömmelse ökade, förekom det många diskussioner med hans arbetsgivare. Så småningom hittade han ett nytt jobb, den här gången som kyrkomusiker, i Venedigs största kyrka. Monteverdi hade en svår resa från Mantua till Venedig. Passagerarna blev rånade av vägtransportörer på vägen. Han anlände till Venedig i oktober 1613.

Venedig

Jobbet som maestro (musikdirektör) vid San Marco (Markuskyrkan) i Venedig var kanske det viktigaste jobbet för en kyrkomusiker i hela Europa. Musiken var dock i dåligt skick eftersom tidigare musikdirektörer inte hade varit särskilt duktiga. Monteverdi började omorganisera musiken där: han köpte ny musik till biblioteket och skaffade nya musiker. Han var tvungen att komponera musik för många speciella högtidsdagar under året. Han gjorde ett bra jobb, och 1616 höjdes hans lön till 400 dukater (cirka 44,28 uns guld, värt cirka 73 500 dollar i dag). Hertigen av Mantua var förmodligen tvärsäker på att han hade förlorat en så bra musiker. Han bad ändå Monteverdi att skriva musik åt honom. Monteverdi var förmodligen tvungen att lyda, eftersom han fortfarande var Mantuansk medborgare (Italien blev inte ett land förrän mer än två århundraden senare). Han skrev musik till viktiga händelser som bröllop och karnevaler i Mantua.

År 1619 hade Monteverdi publicerat sin sjunde madrigalbok. Därefter började han dock ge ut mindre musik. Kanske berodde det på att han var så upptagen, eller kanske på att han inte längre behövde söka efter berömmelse. Han skrev förmodligen mycket kyrkomusik som nu är försvunnen.

Under 1620-talet fortsatte han sitt arbete i Venedig, även om han kanske försökte få andra jobb. Bland hans hobbies finns alkemi. Han välkomnade kompositören Heinrich Schütz som besökte Venedig för andra gången. Efter att hertigen av Mantua dog 1626 skrev Monteverdi mindre musik för Mantua. Han skulle få en årlig lön från dem, men han fick ofta inte den. Det var krig i Mantua, många byggnader förstördes och de invaderande arméerna förde med sig pesten. Monteverdi blev präst 1632. Det är oklart om han gjorde det för att han verkligen var religiös eller om han trodde att det skulle hjälpa hans karriär.

År 1637 startades offentlig opera i Venedig. Monteverdi, som nu var i 70-årsåldern, skrev operor för Venedig. Il ritorno d'Ulisse in patria (1640) och L'incoronazione di Poppea (1642) utgör ett lysande slut på hans karriär. Efter uppförandet av denna opera gjorde han en sex månader lång resa till Lombardiet och Mantua, där han återigen var tvungen att argumentera vid hovet för att han inte fick sin pension utbetalad. Efter att ha återvänt till Venedig var han sjuk i nio dagar och dog sedan.