Blodkoagulation: Hur blodproppar (koagel/tromb) bildas och stoppar blödning
Lär dig hur blodkoagulation (koagel/tromb) bildas, hur kroppen stoppar blödning, vanliga orsaker, symptom, risker och när vård/behandling behövs.
En koagel (det som vanligtvis kallas en blodpropp) är en halvfast massa som blodet kan bilda, särskilt när det kommer i kontakt med luft eller med skadad vävnad. Processen att bilda en koagel kallas koagulation. En blodpropp kan också kallas tromb.
Hur koagulation fungerar
När ett sår uppstår i kroppen startar flera skyddsmekanismer som tillsammans minskar blodförlusten:
- Vasokonstriktion: Blodkärlen i området drar ihop sig, vilket minskar blodflödet till skadan.
- Platelettackumulering (trombocytplugg): Blodplättar (trombocyter) klibbar ihop och bildar en första, mjuk plugg över skadan.
- Koagulationskaskaden: En serie kemiska reaktioner aktiverar koagulationsfaktorer i blodet. Ett viktigt steg är att enzymet trombin omvandlar lösligt fibrinogen till olösligt fibrin, som bildar ett nätverk som stabiliserar pluggens struktur.
- Koagelkontraktion och läkning: Efter att fibrinnätverket bildats drar koaglet ihop sig (kontraherar), vilket minskar sårets storlek och underlättar läkningsprocessen.
- Fibrinolys: När skadan läkt luckras koaglet upp av ett enzym som heter plasmin så att blodcirkulationen återställs.
Levern och andra faktorer
Levern tillverkar många av de proteiner (koagulationsfaktorer) som behövs för att kaskaden ska fungera. För att dessa faktorer ska fungera korrekt behövs ibland vitamin K. Brister i leverfunktion, vitamin K eller i enskilda koagulationsfaktorer (t.ex. vid ärftliga sjukdomar som hemofili) kan ge ökad blödningsrisk.
När koagulation inte räcker eller blir farlig
Det finns en gräns för hur snabbt och effektivt en koagel kan bildas. Vid mycket djupa eller stora skador kan blodförlust bli så stor att kroppen inte hinner bilda ett stabilt koagel — därför är första hjälpen med tryckförband, högläge och vid behov professionell vård viktigt. I vissa sjukdomstillstånd eller vid behandling med blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia) är koagulationen avsiktligt nedsatt för att förebygga farliga proppar, vilket också ökar blödningsrisken.
Samtidigt kan överdriven koagulation vara farlig: en tromb som bildas inne i ett blodkärl kan hindra blodflödet och orsaka till exempel djup ventrombos, lungemboli, stroke eller hjärtinfarkt. Därför balanserar kroppen noggrant bildandet och nedbrytningen av koagler, och medicinsk behandling kan behövas både för att stoppa farlig blödning och för att förhindra skadliga proppar.
Praktiska råd vid blödning
- Lägg tryck direkt på såret med en ren kompress.
- Håll den skadade kroppsdelen i högläge om möjligt.
- Sök akut vård vid stora blödningar, om blödningen inte slutar efter 10–15 minuter tryck, eller om personen får yrsel eller svimmar.
- Meddela vården om personen tar blodförtunnande läkemedel eller har en känd blödningsrubbning.
Sammanfattningsvis är koagulation en nödvändig och mycket reglerad process som snabbt stoppar blödning vid mindre skador, men som också kan orsaka sjukdom om den är för svag eller för stark.
Detaljerna
Koagulationen börjar nästan omedelbart efter att en skada på blodkärlet har skadat endotelet som kantar kärlet. När blodet utsätts för proteiner som vävnadsfaktor börjar det förändras till blodplättar och plasmaproteinet fibrinogen, som är en koagulationsfaktor. Trombocyterna bildar omedelbart en propp på skadeplatsen. Proteiner i blodplasman, som kallas koagulationsfaktorer eller koagulationsfaktorer, reagerar i en komplex kaskad för att bilda fibrinsträngar. Dessa förstärker trombocytproppen.
Koagulationen är mycket bevarad i biologin, vilket innebär att dess genetik är nästan densamma hos alla däggdjursarter. Hos alla däggdjur omfattar koagulationen både en cellulär (trombocyter) och en proteinkomponent (koagulationsfaktor). Systemet hos människor har varit föremål för den mest omfattande forskningen och är det som förstås bäst.
Blodkoagulationsvägar in vivo som visar den centrala roll som trombin spelar.
Fibrin
Fibrin är ett vitt olösligt fiberprotein som bildas av trombinets verkan på fibrinogen när blodet koagulerar och bildar ett nätverk som fångar upp röda blodkroppar och trombocyter.
K-vitamin
K-vitamin är en viktig faktor för blodkoagulationen. [when?] K-vitamin oxideras sedan. Ett annat enzym, vitamin K epoxidreduktas (VKORC), reducerar vitamin K tillbaka till sin aktiva form. Denna reaktivering är viktig som måltavla för det antikoagulerande läkemedlet warfarin. K-vitamin finns i gröna grönsaker som spenat, sallad, broccoli och kål.
Frågor och svar
F: Vad är en koagulation?
S: En koagulation, även kallad koagel, är en halvfast substans som blodet bildar när det befinner sig i luften.
F: Hur går koagulationsprocessen till?
S: Koagulationsprocessen innebär att levern producerar kemikalier för att hjälpa koaglet att bildas, och att koaglet börjar bildas när kemikalierna når skadan.
F: Vad händer när en person skär sig?
S: När en person får ett sår beordrar hjärnan levern att producera kemikalier för att bilda en koagel vid skadan.
F: Vad är en annan term för en blodpropp?
S: En annan term för en blodpropp är en tromb.
F: Hur hjälper hjärnan till att stoppa en blödning?
S: Hjärnan minskar blodflödet i närheten av skadan genom att dra åt venerna och artärerna i det området, så att inte lika mycket blod förloras.
F: Vad är gränsen för hur snabbt en blodpropp kan bildas?
S: Gränsen för hur snabbt en blodpropp kan bildas beror på hur djupt såret är och hur mycket blod som förloras.
F: Vad händer om en propp inte kan bildas?
S: Om en koagel inte kan bildas kan mycket blod förloras.
Sök