Warfarin – antikoagulant och råttgift: användning, risker, övervakning
Warfarin — från livräddande antikoagulant till potent råttgift. Lär dig om användning, risker, dosering och hur blodprov övervakar säker behandling.
Warfarin (eller varumärket Coumadin) är ett oralt antikoagulerande läkemedel som hämmar kroppens beroende av vitamin K för att bilda flera koagulationsfaktorer. Till skillnad från vad som ibland sägs är warfarin fettlösligt och verkar i levern genom att hämma enzymet vitamin K-epoxidreduktas, vilket minskar leverns (leverns) produktion av de vitamin K–beroende koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X samt proteinerna C och S. Resultatet blir att blodet inte lika lätt kan koagulera. I höga koncentrationer används liknande substanser även som råttgift; då kan de orsaka svåra inre blödningar och död.
Warfarin används i låga, kontrollerade doser för att förebygga och behandla blodproppar (trombos) i cirkulationssystemet, vilket minskar risken för bland annat hjärtinfarkt, stroke och lungemboli. Eftersom effekt och risk varierar mycket mellan personer behöver behandlingen följas med blodprov och noggrann individuell dosjustering.
Hur det fungerar
Warfarin är en vitamin K-antagonist. Genom att hämma återbildningen av aktivt vitamin K påverkas den gamma-karboxylering som krävs för att koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X ska bli funktionella. Effekten kommer inte omedelbart utan utvecklas under flera dagar eftersom redan bildade faktorer måste brytas ner.
Användningsområden och övervakning
- Vanliga indikationer: förmaksflimmer, venös tromboembolism (djup ventrombos och lungemboli), vissa trombofilier och mekaniska hjärtklaffar.
- Blodprov: behandlingens styrka följs med protrombintid/INR. Målnivåer är vanligen INR 2,0–3,0 för de flesta indikationer och 2,5–3,5 för vissa högriskfall (t.ex. mekaniska klaffar).
- Uppföljning: initialt ofta dagliga till veckovisa mätningar, senare med längre intervall (var 1–4 vecka beroende på stabilitet).
- Start och övergång: vid insättning kan heparin göras som överlappning tills warfarin har full effekt. Dosbehov påverkas av ålder, vikt, njurfunktion, samtidig medicinering och genetik.
Biverkningar och risker
- Huvudrisken är blödning: lättare blåmärken, näsblod, blödningar i mag-tarmkanalen eller allvarliga inre blödningar.
- Andra komplikationer: hudnekros och "purple toe syndrome" (sällsynta), samt interaktioner som förändrar effekten av warfarin.
- Läkemedels- och kostinteraktioner: många läkemedel (till exempel vissa antibiotika, antifungaler, vissa smärtstillande och antidepressiva medel) kan öka eller minska warfarineffekten genom leverenzympåverkan. Stora eller förändrade intag av vitamin K‑rika livsmedel (t.ex. gröna bladgrönsaker) kan minska effekten. Alkohol och NSAID-preparat ökar blödningsrisken.
- Genetiska skillnader: varianter i generna VKORC1 och CYP2C9 påverkar hur snabbt warfarin bryts ner och kan kräva lägre eller högre dos.
- Graviditet: warfarin passerar moderkakan och är teratogent, särskilt under första trimester; det är därför ofta kontraindicerat vid graviditet. Vid behov av antikoagulantiabehandling under graviditet används vanligen lågmolekylärt heparin.
Tecken på överantikoagulation / blödning
Blekhet, yrsel, snabb puls, svaghet, ihållande eller kraftig blödning (t.ex. från sår, tandkött eller urinen), mörk avföring eller blodkräkning, kraftiga blåmärken eller plötslig svår huvudvärk är tecken som kräver snabb medicinsk bedömning.
Åtgärder vid för hög INR eller blödning
- Vid måttligt förhöjt INR utan blödning kan behandlande läkare minska eller avbryta dosen tillfälligt och ge råd om vitamin K-justering.
- Vid allvarlig blödning ges ofta vitamin K (fenylkinon/phytonadion) oralt eller intravenöst och snabba resurser för att återskapa koagulationen — exempelvis prothrombinkoncentrat (PCC) eller färskt fryst plasma beroende på situationen och lokal rutin.
- Vid misstänkt överdos eller oavsiktlig förtäring av råttgift ska giftinformationscentralen och akutmottagning kontaktas omedelbart.
Praktiska råd till dig som använder warfarin
- Gå på regelbundna INR-kontroller och notera förändringar i dosering.
- Ha en stabil kost vad gäller vitamin K‑rika livsmedel. Informera vården om större kostförändringar.
- Meddela alltid läkare och apotek att du tar warfarin innan nya läkemedel (inklusive receptfria) skrivs ut eller köps.
- Avoid NSAIDs och andra läkemedel som ökar blödningsbenägenhet om inte läkaren bedömer att fördelarna överväger riskerna.
- Bär informationskort eller ID som talar om att du är antikoagulerad.
Sammanfattningsvis är warfarin ett effektivt och välbeprövat medel för att förebygga och behandla blodproppar, men det kräver noggrann övervakning, kännedom om interaktioner och snabb åtgärd vid tecken på blödning. Vid frågor om individuell risk eller hantering av behandling, kontakta din vårdgivare.
Sök