Alexandre Dumas fils — författaren bakom Kameliadamen (1824–1895)
Alexandre Dumas fils (1824–1895) – författaren bakom Kameliadamen (La dame aux camélias), som gav upphov till Camille och Verdis La Traviata; dramatik, moral och tragisk kärlek.
Alexandre Dumas fils (27 juli 1824–27 november 1895) var son till Alexandre Dumas père. Liksom sin far var Alexandre Dumas, fils en framstående författare och dramatiker, känd för sina moraliserande teman och skarpa skildringar av kvinnors villkor i 1800-talets Frankrike.
Liv och bakgrund
Fils föddes i Paris som utomäktenskapligt barn till Marie‑Catherine Labay, en sömmerska, och författaren Alexandre Dumas. År 1831 erkände hans far honom juridiskt och såg till att den unge Dumas fick en god utbildning vid institutionen Goubaux och college Bourbon. På den tiden gav lagen den äldre Dumas rätt att skilja barnet från modern, och Marie‑Catherines svåra öde kom att prägla sonens liv och författarskap. Den sociala stigmatiseringen och det faktum att Dumas hade afrikanskt ursprung i släkten — hans farfars farföräldrar var en vit fransk adelsman och en ung svart haitisk kvinna — gjorde att han ofta blev utsatt för hån i internatskolorna. Dessa erfarenheter formade djupt hans syn på social rättvisa, klass och könsroller.
Verk och litterär inriktning
Dumas fils betonade i sina skrifter ofta litteraturens moraliska uppgift. Ett centralt tema i hans dramatik är ansvaret hos män gentemot kvinnorna de utnyttjar. I pjäsen Le Fils naturel (1858) framhåller han tanken att en man som är far till ett utomäktenskapligt barn har en moralisk skyldighet att erkänna barnet och ta ansvar för moderns ställning i samhället.
År 1844 flyttade Dumas fils till Saint‑Germain‑en‑Laye för att bo hos sin far. Där mötte han Marie Duplessis, en ung kurtisan vars liv blev förebild för hans mest kända verk, den halvbiografiska romansen La Dame aux camélias (publicerad 1848). Romanen adapterades till en pjäs (uppförd 1852) och gick i engelskspråkiga länder ofta under titeln Camille. Pjäsen låg senare till grund för Giuseppe Verdis opera La Traviata (premiär 1853). Dumas själv uppgav att han gjort pjäsen delvis för att försörja sig, men den blev en stor succé och inledde hans dramatiska karriär.
Med framgången på scenen lämnade Dumas i praktiken romanen för dramatiken, och under större delen av senare hälften av 1800‑talet dominerade han den seriösa franska scenen. Han skrev flera pjäser som behandlade sedlighet, klass och kvinnors sociala ställning — verk som ofta väckte både beundran och kontrovers. Trots detta försökte han emellanåt återvända till prosan; hans halvt självbiografiska roman L'Affaire Clemenceau (1867) nådde viss uppmärksamhet.
Privatliv, utmärkelser och senare år
År 1864 gifte sig Dumas med Nadeja Naryschkine (ofta stavad Nadezhda Naryshkina), och paret fick en dotter. Efter Naryschkines död ingick han senare äktenskap med Henriette Régnier.
Hans betydelse för fransk litteratur och teater erkändes formellt då han 1874 blev invald i Académie française. År 1894 tilldelades han också honnörslegionen (Légion d'honneur) för sina insatser inom litteratur och scenkonst.
Död och eftermäle
Alexandre Dumas fils avled i Marly‑le‑Roi, Yvelines, den 27 november 1895. Han begravdes på Cimetière de Montmartre i Paris, endast drygt 100 meter från Marie Duplessis — en symbolisk närhet till den kvinna som inspirerat hans största internationella succé. Dumas fils lämnar efter sig ett arv som dramatiker och moralist; hans verk fortsätter att diskuteras och sätts upp över hela världen, inte minst för sina frågor om ansvar, sexualitet och social rättvisa.
Noterbara verk i urval: La Dame aux camélias (roman 1848; pjäs 1852), Le Fils naturel (1858), Le Demi‑Monde (teaterstycke), och L'Affaire Clemenceau (1867).

Alexandre Dumas, fils.
Böcker
- La dame aux camélias (Camille eller Kameliadamen, 1848)
- L'affaire Clemenceau (Clemenceau-fallet, 1867)
Opera
- Verdis La Traviata bygger på romanen Kameliadamen.
Spelar
- Atala (1848)
- La Dame aux camélias (1852)
- Diane de Lys (1853)
- Le Bijou de la reine (1855)
- Le Demi-monde (1855)
- La Question d'argent (1857)
- Le Fils naturel (Den oäkta sonen eller den naturliga sonen, 1858)
- Un Père prodigue (1859)
- Un Marriage dans un chapeau (1859) coll. Vivier
- L'Ami des femmes (1864)
- Le Supplice d'une femme (1865) coll. Emile de Girardin
- Heloise Paranquet (1866) coll. Durentin
- Les Idees de Madame Aubray (1867)
- Le Filleul de Pompignac (1869) coll. Francois
- Une Visite de noces (1871)
- La Princesse Georges (1871)
- La Femme de Claude (1873)
- Monsieur Alphonse (1873)
- L'étrangère (1876)
- Les Danicheff (1876) coll. de Corvin
- La Comtesse Romani (1876) coll. Gustave Fould
- La Princesse de Bagdad (1881)
- Denise (1885)
- Francillon (1887)
Frågor och svar
F: Vem var Alexandre Dumas fils?
S: Alexandre Dumas fils var son till Alexandre Dumas père och en berömd författare och dramatiker. Han föddes i Paris i Frankrike som son till Marie-Catherine Labay, en sömmerska, och romanförfattaren Alexandre Dumas.
Fråga: Vilken utbildning fick han?
Svar: Hans far erkände honom juridiskt (han adopterade honom) och såg till att den unge Dumas fick bästa möjliga utbildning vid institutionen Goubaux och college Bourbon.
Fråga: Hur inspirerade hans mors plågor hans författarskap?
Svar: Lagen tillät hans far att ta honom från sin mor, vilket orsakade henne stor ångest. Denna erfarenhet inspirerade Dumas fils till att skriva om tragiska kvinnliga karaktärer i nästan alla sina skrifter.
F: Vad är La dame aux camélias?
S: La dame aux camélias är en romantisk roman skriven av Alexandre Dumas fils som på engelska (särskilt i USA) har anpassats till en pjäs med titeln Camille. Den ligger också till grund för Verdis opera La Traviata från 1853.
Fråga: Vilka var hans farfars farföräldrar?
Svar: Hans farfars farföräldrar var en vit fransk adelsman och en ung svart haitisk kvinna.
Fråga: Vad påverkade hans tankar, beteende och skrivande?
Svar: Den hån som han fick uppleva från klasskamrater när han gick på internatskola påverkade hans tankar, beteende och skrivande i hög grad.
F: Vilka utmärkelser fick han under sin livstid?
Svar: År 1874 blev han upptagen i Académie française och 1894 tilldelades han Légion d'Honneur.
Sök