Alexandre Dumas fils (27 juli 1824–27 november 1895) var son till Alexandre Dumas père. Liksom sin far var Alexandre Dumas, fils en framstående författare och dramatiker, känd för sina moraliserande teman och skarpa skildringar av kvinnors villkor i 1800-talets Frankrike.

Liv och bakgrund

Fils föddes i Paris som utomäktenskapligt barn till Marie‑Catherine Labay, en sömmerska, och författaren Alexandre Dumas. År 1831 erkände hans far honom juridiskt och såg till att den unge Dumas fick en god utbildning vid institutionen Goubaux och college Bourbon. På den tiden gav lagen den äldre Dumas rätt att skilja barnet från modern, och Marie‑Catherines svåra öde kom att prägla sonens liv och författarskap. Den sociala stigmatiseringen och det faktum att Dumas hade afrikanskt ursprung i släkten — hans farfars farföräldrar var en vit fransk adelsman och en ung svart haitisk kvinna — gjorde att han ofta blev utsatt för hån i internatskolorna. Dessa erfarenheter formade djupt hans syn på social rättvisa, klass och könsroller.

Verk och litterär inriktning

Dumas fils betonade i sina skrifter ofta litteraturens moraliska uppgift. Ett centralt tema i hans dramatik är ansvaret hos män gentemot kvinnorna de utnyttjar. I pjäsen Le Fils naturel (1858) framhåller han tanken att en man som är far till ett utomäktenskapligt barn har en moralisk skyldighet att erkänna barnet och ta ansvar för moderns ställning i samhället.

År 1844 flyttade Dumas fils till Saint‑Germain‑en‑Laye för att bo hos sin far. Där mötte han Marie Duplessis, en ung kurtisan vars liv blev förebild för hans mest kända verk, den halvbiografiska romansen La Dame aux camélias (publicerad 1848). Romanen adapterades till en pjäs (uppförd 1852) och gick i engelskspråkiga länder ofta under titeln Camille. Pjäsen låg senare till grund för Giuseppe Verdis opera La Traviata (premiär 1853). Dumas själv uppgav att han gjort pjäsen delvis för att försörja sig, men den blev en stor succé och inledde hans dramatiska karriär.

Med framgången på scenen lämnade Dumas i praktiken romanen för dramatiken, och under större delen av senare hälften av 1800‑talet dominerade han den seriösa franska scenen. Han skrev flera pjäser som behandlade sedlighet, klass och kvinnors sociala ställning — verk som ofta väckte både beundran och kontrovers. Trots detta försökte han emellanåt återvända till prosan; hans halvt självbiografiska roman L'Affaire Clemenceau (1867) nådde viss uppmärksamhet.

Privatliv, utmärkelser och senare år

År 1864 gifte sig Dumas med Nadeja Naryschkine (ofta stavad Nadezhda Naryshkina), och paret fick en dotter. Efter Naryschkines död ingick han senare äktenskap med Henriette Régnier.

Hans betydelse för fransk litteratur och teater erkändes formellt då han 1874 blev invald i Académie française. År 1894 tilldelades han också honnörslegionen (Légion d'honneur) för sina insatser inom litteratur och scenkonst.

Död och eftermäle

Alexandre Dumas fils avled i Marly‑le‑Roi, Yvelines, den 27 november 1895. Han begravdes på Cimetière de Montmartre i Paris, endast drygt 100 meter från Marie Duplessis — en symbolisk närhet till den kvinna som inspirerat hans största internationella succé. Dumas fils lämnar efter sig ett arv som dramatiker och moralist; hans verk fortsätter att diskuteras och sätts upp över hela världen, inte minst för sina frågor om ansvar, sexualitet och social rättvisa.

Noterbara verk i urval: La Dame aux camélias (roman 1848; pjäs 1852), Le Fils naturel (1858), Le Demi‑Monde (teaterstycke), och L'Affaire Clemenceau (1867).