Krito är en kort dialog som skrevs av den grekiske författaren och filosofen Platon omkring 360 f.Kr.. Handlingen äger rum i fångcellen dagen före domen ska verkställas. De enda personerna som förekommer i dialogen är Sokrates och Krito.
Dialogen behandlar de moraliska och politiska konsekvenserna av att hjälpa Sokrates att rymma från fängelset. Krito erbjuder sig att finansiera och organisera flykten, eftersom han anser att domen är orättvis och vill rädda sin vän. Sokrates svarar emellertid att han inte kan trotsa stadens lagar även om domen varit felaktig. Han menar att det skulle vara fel att begå orätt mot staten och att man inte får svara orätt med orätt. Till sist övertygar Sokrates Krito om att han moraliskt sett måste stanna kvar i fängelset och acceptera konsekvenserna av domen — vilket leder fram till Sokrates död; han blev avrättad genom att dricka skock.
Handling och uppbyggnad
Dialogen är koncentrerad och består främst av ett resonemang där Sokrates använder sin vanliga fråge- och prövometod för att få Krito att pröva sina antaganden. Istället för en dramatisk flyktsscén får vi en etisk och juridisk diskussion om vad rätt handling är när man blivit orättvist behandlad av sin stat.
Centrala teman
- Lydnad inför lagen: Sokrates argumenterar för att medborgarens skyldighet gentemot lagen och stadsstaten har stor betydelse för samhällsordningen.
- Rättvisa och orätt: Han hävdar att man aldrig bör göra orätt även om man blivit utsatt för orätt.
- Tyst samtycke och socialt kontrakt: En del av argumentet grundar sig i tanken att genom att välja att leva i Aten och dra nytta av dess lagar har man som medborgare i viss mån accepterat ett kontrakt med staden.
- Individens moral kontra politisk handling: Diskussionen tar upp när (eller om) en individ får rätt att bryta mot lagen av moraliska skäl — ett ämne som är relevant i frågor om civil olydnad.
Sokrates viktigaste argument
- Att undvika orätt genom att aldrig betala tillbaka orätt med orätt: även om domen var felaktig skulle ett flyktförsök innebära att Sokrates själv gör orätt.
- Respekt för stadens institutioner: Sokrates föreställer sig att stadens lagar själva talar till honom och visar hur mycket han har nytta av stadens skydd och uppfostran — att rymma skulle därför vara att skada den stat som gjort honom möjlig.
- Tyst samtycke: genom att ha valt att stanna i Aten hela livet, ha bildat familj och underkastat sig stadens rätter, saknar han enligt sig själv rätt att nu välja att bryta mot dem när det passar honom.
Historisk och filosofisk betydelse
Platon skrev Krito som en del av sin skildring av slutet på livet för sin lärare Sokrates, tillsammans med verk som Apologin och Phaedo. Krito är särskilt viktig för studiet av politisk filosofi eftersom den tar upp frågor om rättvisa, lagens auktoritet och medborgarskap i ett tidigt västerländskt tänkande. Sokrates’ resonemang om lagar och skyldigheter är en tidig form av argument för vad som senare ofta kallas socialt kontrakt.
Kritik och tolkningar
Dialogens ställningstaganden har tolkats på olika sätt. Vissa ser Sokrates som en förespråkare för absolut lydnad inför lagen; andra menar att hans argument är mer nyanserat och inriktat på att visa vikten av rättvisa institutioner snarare än att förhärliga alla domar blint. Kritiker har också påpekat att Sokrates hållning kan te sig konservativ eller att han i praktiken visar ett personligt och filosofiskt val att lida orätt för en högre principiell integritet.
Relevans i dag
Dagens debatter om civil olydnad, medborgerliga skyldigheter och förhållandet mellan individ och rättsstat rör samma teman som Krito. Dialogen används ofta i undervisning för att diskutera när det är berättigat att bryta mot lagen, vad rättvisa innebär och hur man väger personlig moral mot samhälleliga normer.
Sammanfattning: Krito är en kort men innehållsrik dialog där Platon via Sokrates tar upp bestående frågor om rättvisa, lydnad mot lagen och medborgarens etiska ansvar — frågor som fortfarande är mycket relevanta i moderna diskussioner om rätt och samhälle.