Vad är en damokloid? Utdöda kometer från Oortmolnet

En damokloid är en asteroid som tar lång tid på sig att kretsa runt solen. De är mycket lika de periodiska kometerna, som Halleys komet, men en damokloid har inte en svans som en komet. Man tror att de är kometer som har förlorat sitt flyktiga material och är vilande. Forskarna tror att de kommer från Oortmolnet. Detta beror på att vissa damokloider, t.ex. C/2001 OG₁₀₈ (LONEOS), senare utvecklade svansar och blev kometer. Vissa damokloider kretsar också i samma riktning som kometer, vilket är motsatt riktning mot asteroider. I januari 2010 hade forskarna hittat 41 damokloider.

Egenskaper

Damokloider har flera karakteristiska drag som skiljer dem från vanliga asteroider i huvudbältet:

• Oregelbundna och mycket excentriska banor: de rör sig ofta i långsträckta ellipser som kan sträcka sig långt ut i solsystemet och ofta korsa banor för de yttre planeterna.
• Hög inklination och retrograda banor: många damokloider har branta banvinklar mot ekliptikan, och en del rör sig i motsatt riktning jämfört med majoriteten av asteroiderna.
• Låg albedo och dunkel yta: observationer visar ofta att de är mörka och har spektrala egenskaper liknande kometkärnor (till exempel D‑ eller P‑typ), vilket tyder på kolrika och organiska material.
• Ingen synlig koma eller svans: till skillnad från aktiva kometer saknar de vanligtvis gas- och dammslöjor, vilket är anledningen till att de klassificeras som asteroider trots sina kometlika banor.
• Tisserand‑parameter mot Jupiter: många definitioner av damokloider använder Tisserand‑parametern (T_J) med avseende på Jupiter, där damokloider ofta har T_J < 2, ett värde som ligger närmare kometer än vanliga asteroider.

Ursprung och utveckling

Den rådande teorin är att damokloider är vilande eller uttorkade kometkärnor som härstammar från det yttre solsystemet, främst från Oortmolnet eller det transneptunska området. När sådana kroppar fångas in i inre delar av solsystemet av gravitationella störningar (till exempel från passerande stjärnor eller jätteplaneternas påverkan) kan deras ytliga volatiler gradvis sublimeras bort efter upprepade perihelpassager. När det flyktiga materialet försvunnit uppträder de som mörka, inaktiva objekt — damokloider.

Exempel och upptäckt

Namnet "damokloid" kommer från asteroidnamnet 5335 Damocles, som har en kometlik bana. Observationer från olika sökprogram (LINEAR, LONEOS med flera) har identifierat ett växande antal sådana objekt. Ett känt fall är att objektet C/2001 OG₁₀₈ (LONEOS) först noterades i sammanhang med damokloider men senare visade kometisk aktivitet och fick kometbeteckning.

I januari 2010 fanns 41 kända damokloider; antalet har ökat sedan dess i takt med förbättrade observationsprogram och större surveys. Exakt antal beror delvis på hur strikt man definierar gruppen (t.ex. vilka gränser för Tisserand‑parametern som används).

Varför är de intressanta för forskare?

• Damokloider kan ge ledtrådar om sammansättningen hos de ursprungliga kometkärnorna och därmed om solsystemets tidiga kemiska förhållanden.
• Studier av övergången mellan aktiv komet och vilande damokloid hjälper oss förstå termisk utveckling och förlust av volatiler hos små kroppar.
• Deras ofta dynamiskt instabila banor gör dem relevanta för studier av gravitationella interaktioner och hur material transporteras i solsystemet.

Sammanfattning

En damokloid är i praktiken en asteroid med kometlika, ofta långperiodiska och excentriska banor, men utan synlig svans. De betraktas i många fall som uttorkade kometkärnor från det yttre solsystemet, troligtvis från Oortmolnet. Forskningen pågår fortfarande, och antalet kända objekt ökar i takt med förbättrade observationsmetoder.