David Hume: Skotsk filosof och historiker (1711–1776)
Upptäck David Hume (1711–1776) — Skottlands inflytelserika filosof och historiker. Läs om hans idéer, verk (The History of England) och arv inom empirism och moralfilosofi.
David Hume (7 maj 1711–25 augusti 1776) var en filosof och historiker från Skottland. När han fortfarande levde ansåg folk att han var historiker. Han skrev en serie stora böcker som kallades The History of England. Men idag tänker folk på Hume som en viktig filosof.
Kort biografi
Hume föddes i Edinburgh och växte upp i en familj med god samhällsställning även om familjen var relativt fattig efter några generationers nedgång. Han började tidigt studera vid University of Edinburgh, men valde så småningom att inte fullfölja en traditionell juristkarriär. Istället ägnade han sig åt filosofiskt och litterärt arbete, och skrev en rad inflytelserika böcker och uppsatser. Han tjänstgjorde också som bibliotekarie vid Advocates Library i Edinburgh under 1750‑talet.
Filosofiska idéer
- Empirism: Hume betonade att all mänsklig kunskap i grunden bygger på erfarenhet. Han skiljde mellan "impressions" (omedelbara sinnesintryck) och "ideas" (svagare avbilder av intrycken).
- Tvivlets metod och skepticism: Han var känd för sin kritiska hållning till vad vi kan veta med säkerhet, särskilt när det gäller orsaksförhållanden och metafysiska påståenden.
- Orsakssamband och induktion: Hume hävdade att vår tro på orsak och verkan inte grundar sig i rationell insikt utan i vana — vi förväntar oss framtida likheter eftersom vi tidigare sett dem upprepas. Detta kallas ofta Humes problem med induktion.
- Jag‑problemet (bundle‑teorin): Han föreslog att det vi kallar "jaget" inte är en enkel odelbar substans utan snarare ett system av sammanbundna perceptioner.
- Moralfilosofi och sentimentalism: Hume menade att moraliska omdömen grundas i känslor och moralisk benägenhet snarare än ren förnuftsresonemang. Han formulerade också det berömda is–ought-problemet, att man inte logiskt kan dra ett "bör" (värdering) direkt ur ett "är" (faktum).
- Religion och naturlig teologi: Han var kritisk till argument för Guds existens som hävdade nödvändiga slutsatser från begränsade erfarenheter; hans Dialogues Concerning Natural Religion är ett exempel på detta och publicerades postumt.
Viktiga verk
Av Humes filosofiska arbeten är A Treatise of Human Nature (1739–40) central: verket försökte ge en heltäckande teori om människans natur, men mottogs inte väl direkt vid utgivandet. Hume omarbetade och förklarade många av sina idéer i två kortare och mer lästa verk, An Enquiry Concerning Human Understanding (1748) och An Enquiry Concerning the Principles of Morals (1751). Han skrev också uppsatser och samlingar som Essays, Moral, Political, and Literary, och hans The History of England (utgiven i flera volymer under 1750‑ och 1760‑talen) gjorde honom vida känd som historiker under hans egen livstid.
Inflytande och eftermäle
Hume räknas som en av upplysningstidens mest betydelsefulla tänkare och är en central figur i brittisk empirism och moralfilosofi. Hans skeptiska frågor om kausalitet och induktion väckte stort intresse — Immanuel Kant själv beskrev Humes kritik som det som väckte honom ur hans "dogmatiska sömn". Humes betoning på känslor i moralfilosofin har påverkat senare etiska teorier, och hans arbete är fortfarande centralt i samtida diskussioner om kunskapsteori, filosofi om sinnet och religionskritik.
Personligt liv
Hume levde större delen av sitt liv i Skottland, men han reste även i Europa och umgicks med flera samtida intellektuella, däribland Adam Smith. Han förblev ogift och var känd för sin lättsamma stil, ironiska ton och klara prosa. Han avled i Edinburgh 1776 och är idag ihågkommen både som en vass filosofisk tänkare och som en produktiv historiker.
Sammanfattning: Även om Hume under sin livstid ofta sågs främst som historiker tack vare sin stora The History of England, är det i dag hans filosofiska bidrag — inom empirism, skepticism, moralfilosofi och teorier om sinnet — som gjort honom till en av de mest inflytelserika filosoferna i västerländsk tradition.
Målning av David Hume av Allan Ramsey. Bilden finns i Scottish National Portrait Gallery
Arbetar
I sina böcker om filosofi säger Hume att många av våra övertygelser inte kommer från förnuftet. I stället kommer de från våra instinkter eller känslor. Förnuftet säger oss till exempel inte att en sak orsakar en annan sak. I stället ser vi en sak och sedan en annan, och vi känner en koppling mellan de två. På samma sätt berättar inte förnuftet för oss att någon är en god människa. I stället ser vi att personen är snäll och vänlig, och vi känner en särskild moralisk känsla. Eftersom Hume ansåg att dessa övertygelser inte kommer från förnuftet kallar man honom för en "skeptisk" eller "antirationalistisk" filosof.
Hume är känd för sin "induktionsfel". Detta uppmärksammar ett vanligt misstag som människor gör. Människor ser något och hävdar att det de ser alltid kommer att vara som de ser det. Till exempel ser människor bara vita svanar och hävdar att alla svanar är vita. Detta är "falskt" eller felaktigt, eftersom det alltid är möjligt att de sedan ser en svart svan.
Hume var också skeptisk till religion. Han var ingen religiös person och religiösa personer gillade inte hans åsikter. Han trodde inte på mirakel. Han sa att självmord inte alltid var fel, men sa aldrig om han trodde på Gud eller inte. År 1776, när han var döende, tyckte hans vänner att han var mycket lugn inför döden, trots att han inte trodde på ett liv efter döden. Idag är Humes böcker mycket viktiga för filosofer som är intresserade av religion.
Påverkan
Dagens filosofer använder ibland uttrycket "Humes gaffel" för att hänvisa till att Hume anser att allt vi kan tänka på antingen är en relation mellan idéer (saker som matematik, som måste vara sanna) eller ett faktum (som vetenskap, där vi måste titta på saker och ting för att avgöra om de är sanna eller inte).
En annan filosof, Immanuel Kant, läste några av Humes böcker och ändrade sin uppfattning om vissa viktiga saker. Kant sade att Hume hade fått honom att vakna upp från en sovande dogmatism, den traditionella metafysiken.
Staty av David Hume i Edinburgh, Skottland.
Böcker
Här är Humes viktigaste böcker:
- En traktat om människans natur: Ett försök att införa den experimentella metoden för resonemang i moraliska ämnen. (1739-40)
I denna stora bok talar Hume om det mänskliga sinnet och försöker ta reda på hur det fungerar. Han talar om kunskap, orsak och verkan, känslor, rätt och fel och många andra saker.
- En undersökning om mänsklig förståelse (1748)
I denna lilla bok talar Hume om många av samma saker som i Treatise, som kunskap och orsak och verkan. Han försökte göra boken lättläst.
- En undersökning om moralens principer (1751)
Detta är ännu en liten bok, och även här försökte Hume göra den lättläst. Boken handlar om rätt och fel.
- Dialogues Concerning Natural Religion (efter Humes död)
I den här boken har Hume tre karaktärer som argumenterar med varandra om Gud.
Frågor och svar
F: Vem var David Hume?
S: David Hume var en filosof och historiker från Skottland som levde från den 7 maj 1711 till den 25 augusti 1776.
Fråga: Vad tyckte folk om honom när han levde?
S: När han levde såg folk honom som historiker.
F: Vad skrev Hume?
S: Han skrev en serie stora böcker som kallades The History of England.
F: Hur ser man på Hume i dag?
S: I dag anser människor att Hume är en viktig filosof.
Sök