Dhyan Chand (29 augusti 1905 - 3 december 1979) var en indisk landhockeyspelare. Han räknas allmänt som den bästa landhockeyspelaren genom tiderna och hans tekniska skicklighet och målskytte jämförs ofta med andra idrottslegender, till exempel fotbollsspelaren Pelé.

Hans födelsedag, den 29 augusti, firas varje år som Indiens nationella idrottsdag. Han fick Padma Bhushan av Indiens regering 1956.

Chand vann tre olympiska guldmedaljer i landhockey. Dessa var vid spelen 1928, 1932 och 1936.

Tidigt liv och militär bakgrund

Dhyan Chand föddes 1905 och växte upp i en tid då landhockey höll på att etablera sig som en av Indiens främsta idrotter. Han gjorde tidigt militär karriär och tjänstgjorde i den brittiska indiska armén. Det var i arméns lag han utvecklade sin teknik, kondition och spelförståelse — grunder som senare gjorde honom till en världsstjärna inom sporten.

Karriär och OS-framgångar

Under 1920- och 1930-talen var Dhyan Chand en central figur i Indiens landslag. Hans insatser bidrog starkt till Indiens dominans i internationell landhockey under den perioden. De tre olympiska gulden (1928, 1932, 1936) befäste hans rykte och gjorde honom till en nationell hjälte. Hans spel bidrog också till att höja intresset för hockey i Indien och internationellt.

Spelstil och rykte

Chand var känd för en exceptionell bollkontroll, snabb skärning, dribblingar och förmåga att placera avslut. Han beskrevs ofta som nästan ofattbart skicklig med klubban — därför kallades han i folkmun för en slags "magiker" på hockeyplanen. Hans spelförståelse och timing gjorde att han kunde skapa målchanser ur till synes omöjliga situationer.

Utmärkelser och arv

  • Padma Bhushan (1956) — en av Indiens högsta civila utmärkelser.
  • Hans födelsedag, 29 augusti, markeras som Indiens National Sports Day till hans minne.
  • Major Dhyan Chand National Stadium i New Delhi är uppkallad efter honom.
  • Den indiska staten instiftade senare Dhyan Chand Award som hedrar livstida insatser inom idrott.

Dhyan Chand avled 1979. Hans betydelse för landhockeyn — både i Indien och i världen — lever vidare genom minnet av hans tekniska skicklighet, de olympiska framgångarna och de institutioner och utmärkelser som bär hans namn. Han är fortfarande en förebild för unga hockeyspelare och en symbol för indisk idrottshistoria.