Riksdagen i Worms 1521 var en av de mest avgörande händelserna i den tidiga reformationen. Den hölls i staden Worms i det heliga romerska riket och sammankallades av kejsaren Karl V för att behandla bland annat Martin Luthers skrifter och läror. Riksdagen ägde rum under våren 1521 och blev ett dramatiskt möte mellan kyrklig auktoritet, kejsarmakt och de nya idéer som kom att förändra Europa.
Luther hade redan väckt stark uppmärksamhet genom sina teser och sina angrepp på avlatshandeln och flera andra missbruk inom kyrkan. Vid riksdagen krävdes han att ta tillbaka sina skrifter och förneka sina ståndpunkter. Efter att ha fått tid att överväga sitt svar vägrade han att återkalla sina ord, såvida han inte kunde överbevisas med hjälp av Skriften eller tydliga skäl. Hans hållning gjorde honom till en symbol för samvetsfrihet och personlig övertygelse.
Riksdagen i Worms fick stora följder för protestantiska reformationen. Kort efter mötet utfärdades ediktet i Worms, som förklarade Luther fredlös och förbjöd hans skrifter. Trots detta spreds hans idéer snabbt, bland annat tack vare att han fick skydd av flera furstar och att nya tryckta skrifter nådde många läsare. Mötet i Worms blev därför inte slutet på konflikten, utan snarare en vändpunkt som gjorde reformationen ännu svårare att stoppa.
Under åren hade Worms även varit plats för andra viktiga kejsardagar, bland annat 829, 926, 1076, 1122, 1495 och 1545, men riksdagen 1521 är den som fått störst historisk betydelse. Den markerar den tidpunkt då motsättningarna mellan den katolska kyrkan och reformrörelsen blev öppet politiska och religiösa på högsta nivå.
