Hertigdömet Parma – historia, Farnese och Bourbon (1545–1859)

Hertigdömet Parma 1545–1859: historia om Pier Luigi Farnese, Farnese- och Bourbondynastierna, statens roll i Heliga romerska riket och Italiens enande.

Hertigdömet Parma bildades 1545 av den del av hertigdömet Milano söder om floden Po som hade erövrats av kyrkostaten 1512. Dessa territorier, med staden Parma i centrum, gavs som en fideikommiss till påven Paulus III:s oäkta son, Pier Luigi Farnese. Staten styrdes ursprungligen av familjen Farnese innan den så småningom föll till huset Bourbon genom arv. Efter bildandet av staten Italien 1859 avskaffades hertigdömet. Det var också en stat i det Heliga romerska riket fram till 1806 och hade olika förbindelser med sin granne storhertigdömet Toscana.

Ursprung och tidig etablering

Hertigdömet uppstod som ett resultat av påvlig politik och stormakternas maktspel i Italien under 1500‑talet. Pier Luigi Farnese utropades till hertig över Parma och Piacenza 1545 med påvligt stöd, men hans styre blev kort — han mördades 1547 under en revolt i Piacenza. Efter en period av förhandlingar, press från Habsburgiska Spanien och lokala maktspel konsoliderades Farnese‑makten i området under hans efterträdare.

Farnese‑dynastin (1545–1731)

Familjen Farnese byggde under 1500‑ och 1600‑talen upp en liten men kulturellt betydelsefull stat. Några kännetecken:

• Politik och diplomati: Hertigdömet hölls i balans mellan Påvestaten, Habsburgarna och andra italienska makter. Farnesehertigarna agerade också som medlare och hovmän i europeiska förhandlingar.
• Kultur och konst: Familjen var stora mecenater. I Parma uppfördes palats och teatrar, samlingar av konst och bibliotek förstärktes och hovet blev ett centrum för renässans- och barockkonst. Ett av de mer kända byggnadsverken förknippade med Farnese är Teatro Farnese i Palazzo della Pilotta.
• Administration och rättsväsen: Hertigen införde administrativa reformer för att effektivisera skatteuppbörd, rättskipning och landets försvar, vilket stärkte centralmakten gentemot lokala feodala intressen.
• Ekonomi: Regionens ekonomi vilade på jordbruk (bland annat grisar och ostproduktion i området kring Parma), hantverk, textilindustri och handel längs Po‑dalen.

Övergången till Bourbon‑styre

När den manliga linjen i huset Farnese dog ut 1731 ledde arv och europeiska dynastiska förhandlingar till att riket övergick till grenar av huset Bourbon. Under 1700‑talets dynastiska krig och fredsavtal förändrades herraväldet i regionen flera gånger, men slutligen etablerades en bourbonisk gren som kom att kallas Bourbon‑Parma och som styrde delar av hertigdömets historia framöver.

Franska revolutionen, Napoleon och Wienkongressen

Slutet av 1700‑talet och början av 1800‑talet var en period av omvälvning:

• Franska revolutionära krigen: 1796 erövrade franska trupper under Napoleon stora delar av norra Italien. Parma annekterades och dess administrativa status ändrades i samband med bildandet av olika cisalpina/statslika enheter.
• Heliga romerska rikets upplösning: År 1806 upphörde formellt Hertigdömets medlemskap i det Heliga romerska riket då detta rike upplöstes av kejsaren Ferdinand II (Francis II som blev Francis I av Österrike) under press av Napoleons omorganisation av Europa.
• Efter Napoleon och Wienkongressen: Vid Wienkongressen (1814–1815) fördelades europeiska territorier på nytt. Hertigdömet Parma gavs till Marie‑Louise av Österrike (Napoleons änka) som regerade i Parma 1814/15–1847 och genomförde flera administrativa och kulturella reformer under sin tid som hertiginna.

Återgång till Bourbon‑Parma och slutet för hertigdömet

När Marie‑Louise avled 1847 återgick hertigdömet till Bourbon‑Parma‑linjen. 1800‑talets mitt präglades dock av liberala och nationalstatenes framväxt i Italien: 1848–49 års upproren skakade också Parma. Under den andra italienska självständighetskriget 1859 föll de små italienska staterna samman i ett rörelsemönster som ledde till sammanslutning med Kungariket Sardinien. Efter folkomröstningar och politiska beslut införlivades Parma 1859 i det som kort därefter blev det enade Italien, och hertigdömet upphörde formellt som suverän stat.

Arv och betydelse

Hertigdömet Parma kan ses som en typisk exempelstat för små italienska hertigdömen: strategiskt belägen, starkt präglad av dynastiskt spel och kulturellt inflytande utöver sin politiska betydelse. Trots sin begränsade storlek lämnade Farnese‑ och Bourbon‑hertigarna ett synligt kulturarv i konst, arkitektur och administration. Regionen bibehöll även ekonomiska traditioner — bland annat i jordbruket och hantverksindustrin — som lever kvar i Parmas identitet än idag (kända produkter är exempelvis prosciutto di Parma och Parmigiano‑Reggiano).

Källor till vidare läsning

• Litteratur om Farnese‑familjen och deras mecenatskap.
• Studier av Napoleontidens omorganisation av de italienska staterna och Wienkongressens beslut.
• Regionala studier om Parmas ekonomi och kulturhistoria under 1500–1800‑talen.

Frågor och svar

F: När skapades hertigdömet Parma och vad var dess ursprung?

F: Vem fick hertigdömet Parma som förläning och när?

F: Vem styrde hertigdömet Parma från början och vem gjorde så småningom anspråk på styret?

F: När avskaffades hertigdömet och varför?

F: Vilken status hade hertigdömet Parma i det tysk-romerska riket?

F: Hade hertigdömet Parma någon koppling till storhertigdömet Toscana?

F: Vilken var den största staden i hertigdömet Parma?

Sök med bokstav