Dopplereffekten är en förändring av en vågs frekvens och våglängd. Den uppstår när avståndet mellan det som skapar vågen (avsändaren eller "orsakaren") och den som mäter vågen (observatören) förändras med tiden — alltså när det finns en relativ hastighet mellan dem.

Enkelt uttryckt: om avsändaren och observatören rör sig mot varandra blir den uppmätta frekvensen högre (höjd ton för ljud, kortare våglängd för ljus). Om de rör sig från varandra blir frekvensen lägre (lägre ton, längre våglängd).

Hur det fungerar (ljudexempel)

Ett vardagligt exempel är att sitta i en bil när en utryckningsbil med siren kör förbi. Observatören hör tonen stiga när bilen närmar sig och sjunka när den avlägsnar sig. Avasändaren (i sirenen) upplever ingen förändring i frekvens i sin egen referensram.

För ljud i en stillastående luftmassa ges den klassiska dopplerformeln (för en stationär observatör och en rörlig källa) i förekommande form som:

f' = f · v / (v − v_s)

där f är sändarfrekvensen, f' är den uppmätta frekvensen, v är vågens hastighet i mediet (t.ex. ljudets hastighet ≈ 343 m/s i luft vid 20 °C) och v_s är källans hastighet mot observatören (positiv om källan rör sig mot observatören).

Om istället observatören rör sig och källan är stilla används:

f' = f · (v + v_o) / v

där v_o är observatörens hastighet (positiv när observatören rör sig mot källan). För allmänhetlig användning med både rörlig källa och observatör kan man skriva:

f' = f · (v + v_o) / (v − v_s)

Räkneexempel

Antag en siren med frekvens 700 Hz och en bil som närmar sig i hastigheten 30 m/s (≈108 km/h). Med ljudhastigheten v = 343 m/s blir den uppmätta frekvensen när bilen kommer mot oss:

f' ≈ 700 · 343 / (343 − 30) ≈ 700 · 1,0958 ≈ 767 Hz.

När samma bil åker bort blir frekvensen:

f' ≈ 700 · 343 / (343 + 30) ≈ 700 · 0,919 ≈ 643 Hz.

Dopplereffekten för ljus (elektromagnetiska vågor)

För ljus och andra elektromagnetiska vågor krävs relativistiska formler eftersom vågens hastighet c är konstant i alla inertialsystem. Den speciella relativistiska dopplereffekten för frekvensen kan skrivas som:

f' = f · sqrt((1 + β) / (1 − β))

där β = v / c och v är relativ hastighet mellan källa och observatör (positiv när de närmar sig). För små hastigheter (v << c) reduceras detta till en ungefärlig skiftning proportional mot v/c.

I astronomi används ofta rödförskjutning (redshift) z, definierad som z = (λ_obs − λ_emit) / λ_emit. För små hastigheter är z ≈ v / c.

Tillämpningar

  • Radarsystem och hastighetsmätare: mäter hastighet genom dopplerskift i reflekterade mikrovågor (reflektion ger ofta en dubblerad effekt eftersom vågen både träffar och återvänder från ett rörligt föremål).
  • Medicin: Doppler-ultraljud används för att mäta blodflöden och hjärtfunktion genom att analysera frekvensskift i reflekterade ultraljudspulser.
  • Astronomi: stjärnors och galaxers rörelser bestäms via rödförskjutning/blåförskjutning. Kosmologisk rödförskjutning är centralt för Hubbles lag och universums expansion.
  • Sjö- och havsbruk: akustisk doppler (ADCP) mäter havsströmmar och flöden.
  • Industri och forskning: flödesmätare, vibrationsanalys och studier av ytrörelser använder dopplerskift.

Reflektion och radar

När en våg reflekteras från ett rörligt objekt fungerar objektet som en rörlig spegel, och det effektiva frekvensskiftet blir i många fall ungefär dubbelt så stort som för en enkel sändare/observatör-situation. Detta utnyttjas i radar- och laserhastighetsmätare för att exakt bestämma hastigheter.

Sammanfattning

Dopplereffekten är ett grundläggande fenomen för alla typer av vågor som visar hur relativ rörelse mellan källa och observatör förändrar upplevd frekvens och våglängd. Konceptet är lätt att observera i vardagen (passerande sirener) men har också viktiga tekniska och vetenskapliga tillämpningar, från trafikövervakning och medicinsk diagnostik till mätningar av universums utvidgning.