Det turkiska alfabetet skiljer mellan två bokstäver som visuellt liknar varandra men representerar olika vokaler: det prickade I och det pricklösa I. På svenska kallas dessa ofta för "dotted I" och "dotless I". Båda uppträder i versal och gemen form: versalerna är olika (en stor bokstav kan ha eller sakna prick) och gemenerna motsvarar varsin versal. Läs mer om bokstavsformen i samband med det turkiska alfabetet och om bokstavsdefinitioner här.

Former och uttal

Det prickade I skrivs som İ (versalt) och i (gemen). Det uttalas som en främre sluten vokal, ungefär /i/. Ett vanligt exempel är Istanbul, som inleds med ett klart i-ljud. Det pricklösa I skrivs som I (versalt) och ı (gemen) och betecknar en bakre sluten, oavrundad vokal, oftast transkriberad /ɯ/ i IPA. Ett exempel där detta framträder är Diyarbakır, där den sista vokalen är av den pricklösa typen. För en introduktion till fonetiken, se även ljudexempel.

Praktiska konsekvenser och skrivregler

Den visuella prickens närvaro eller frånvaro följer bokstavens identitet i både stor och liten form — det innebär att stor bokstavsförvandling inte bara handlar om form utan också om själva teckenkoden. I typografi och databehandling måste man respektera turkiska regler för versalisering och gemenisering; annars uppstår felaktiga stavningar i t.ex. personnamn eller sökfunktioner. Det finns särskilda tekniska utmaningar kopplade till hur datorer hanterar teckenmappning för dessa bokstäver, och för mer teknisk läsning om prickens roll i teckenuppsättningar, se teknisk diskussion.

Historia och spridning

Den distinktionen blev särskilt framträdande när turkiskan övergick till latinsk skrift under 1900-talets alfabetreform. Latiniseringsprocessen ledde till att man valde separata tecken för de två olika vokalerna för att spegla turkiskans fonologi på ett konsekvent sätt. Liknande lösningar återfinns i flera andra turkiska språk som använder latinsk skrift, till exempel i azerbajdzjanska och i vissa varianter av tatariska; mer om spridningen bland språkfamiljer finns här och om skriftvalet här.

Jämförelser och intressanta fakta

  • I många västerländska språk finns punkt endast i den gemena formen av bokstaven "j"; detta skiljer sig från turkiskans behov av två separata I-tecken. En översikt över punkter i latinska alfabetet finns här.
  • Inom datorsammanhang förekommer ett välkänt problem där enklare programmeringsbibliotek gör felaktiga stora/ små-bokstavsändringar för turkiska textsträngar om språkmiljön inte är korrekt inställd.
  • I praktiken påverkar skillnaden allt från alfabetiska ordningar till hur initialer skrivs i pass och hur text söks och sorteras i databaser.

Sammanfattningsvis är prickat och prickfritt I inte bara en visuell detalj utan en fonologisk och praktisk distinktion med betydelse för korrekt stavning, uttal och teknisk hantering i turkiska och närliggande språk. För fortsatt läsning om fonologi, skriftreformer och tekniska implikationer finns fler referenser via de länkade resurserna ovan.