Nederländskt motstånd under andra världskriget
En översikt av det nederländska motståndet mot den tyska ockupationen under andra världskriget: organisation, metoder, viktiga händelser och dess konsekvenser för civila och judar.
Översikt
Det nederländska motståndet var en spridd och mångfacetterad rörelse av nederländska medborgare som deltog i motståndet mot den tyska ockupationen av Nederländerna under andra världskriget. Motståndet bestod av allt från icke-våldsamma aktioner som illegal press och gömställen till underrättelseverksamhet, sabotage och väpnade attentat. Aktiviteten varierade över tid och plats, och många insatser skedde i små, hemliga celler för att minska risken för upptäckt.
Bildgalleri
4 Bilder
Metoder och aktiviteter
Motståndsrörelsen använde flera huvudmetoder för att störa den tyska ockupationsmakten och hjälpa utsatta grupper. Vanliga insatser inkluderade:
- Att gömma förföljda personer, särskilt judar, genom nätverk av hem och institutioner.
- Falska identitetshandlingar och förfalskning av dokument för att möjliggöra flykt eller överlevnad.
- Illegal press och informationsspridning för att upprätthålla moral och sprida nyheter utanför nazisternas kontroll.
- Sabotage av transport- och kommunikationslinjer samt insamling av underrättelser till de allierade.
- Stridsaktioner och väpnade insatser utförda av mindre militära celler, ibland i samarbete med flyktinggrupper eller gömda militära enheter.
Dessa aktiviteter var ytterst riskfyllda: upptäckt ledde ofta till arrestering, deportation eller avrättning. Trots farorna organiserade sig civila, religiösa grupper, politiska partier och tidigare militärer i varierande grad.
Organisation och utveckling
Motståndet utvecklades gradvis. En tidig och viktig massaktion var februaristrejken 1941, en arbetsmarknadsstrejk som protesterade mot nazisternas beslagstagande och deportationer. Strejken inspirerade fler till motstånd men mötte också hårt förtryck. Kommunistiska aktivister byggde upp ett cellsystem för att organisera hemlig verksamhet, vilket beskrivits av historiska studier som en cellstruktur där små grupper fungerade separat för att öka säkerheten.
Andra grupper uppstod med olika inriktningar: några fokuserade på räddningsaktioner för barn och familjer, andra formade militära nätverk för att förbereda sabotage eller samla underrättelser inför de allierades framryckningar. Vissa av dessa grupper, till exempel De Geuzen och Ordedienst, var lokalt kända och kopplades till tidigare politiska rörelser.
Räddningsinsatser och judisk överlevnad
En av motståndsrörelsens mest erkända roller var dess arbete med att rädda judar och andra förföljda personer. Genom ett omfattande nätverk av gömställen, falska handlingar och understöd kunde många undvika arrestation och deportation. Uppskattningar varierar, men motståndsrörelser och civila hjälpnät bidrog aktivt till att dölja ett betydande antal människor, särskilt under krigets senare skeden.
Trots dessa insatser drabbades Nederländerna hårt: omkring tre fjärdedelar av landets judiska befolkning mördades under Förintelsen — många fördes till nazistiska dödsläger. Deportationerna av judar och andra offer var en central orsak till att motståndet prioriterade gömställen och falska identiteter; nazisternas system för deportation och tvångstransport var effektivt och brutal.
Betydelse och efterverkningar
Motståndets insatser underlättade också de allierades operationer genom underrättelser och störningar av tyska försörjningslinjer, särskilt i samband med de allierades framryckningar från 1944 och framåt, då lokal motståndsinformation ofta delgavs utländska styrkor (se samband). Efter kriget följde en komplicerad period av uppgörelser, minnesarbete och erkännande av de som riskerade livet för att hjälpa andra.
Utöver de judiska offren nämns i forskning även andra grupper och individer som drabbades; exempelvis redovisas uppgifter om personer med anknytning till Rumänien i vissa arkivuppgifter (ytterligare offer). Sammanfattningsvis var det nederländska motståndet splittrat men avgörande för många människors överlevnad och för Sveriges och Europas förståelse av civilt mod under ockupationstiden.
För mer fördjupning om enskilda händelser, grupper eller personliga öden se vidare källor och arkivsamlingar som dokumenterar både den militära och civila aspekten av motståndet samt vittnesmål från tiden om de drabbade och om förlusterna.
Definition
Förutom väpnat motstånd utförde nederländarna andra former av motstånd mot den nazityska ockupationen. Dessa var viktiga alternativ för dem som motsatte sig nazisterna men valde att inte använda vapen. Icke-våldsamt motstånd innefattade spionage, att gömma sig och hjälpa flyktingar, att inte följa nazisternas regler, att delta i offentliga protester, att publicera olagliga tidningar och att sabotera (förstöra) företag som hjälpte till med krigsarbetet. Tusentals personer greps av nazisterna och sattes i fängelse i månader, torterades, skickades till koncentrationsläger eller dödades.
Den nederländska februaristrejken 1941, som protesterade mot deportationen av judar från Nederländerna, var den enda strejken av detta slag i det naziockuperade Europa.
Efter kriget skapade och delade Nederländerna ut en medalj för tapperhet som kallas motståndskorset. Av de 95 personer som fick den hade 93 dödats.
Förspel
Innan tyskarna invaderade var Nederländerna neutralt. Nederländerna hade inte deltagit i något krig med någon europeisk nation sedan 1830. Under första världskriget invaderades inte Nederländerna av Tyskland. Den tyska före detta kejsaren flydde till och med till Nederländerna 1918. På grund av detta var den tyska invasionen under andra världskriget en stor chock. Nederländerna beordrade sin armé att göra sig redo i september 1939.
Även om Nederländerna fortfarande var neutralt och inte hade engagerat sig i någon sida under andra världskriget, attackerades landets stora handelsflotta av tyskarna efter andra världskrigets början. Nazisterna sänkte det nederländska passagerarfartyget SS Simon Bolivar i november 1939 och dödade 84 personer. Detta chockade Nederländerna. Detta var inte det enda nederländska fartyget som förstördes.
Tysk invasion
Den 10 maj 1940 började tyska trupper anfalla Nederländerna. Tyskarna invaderade med cirka 750 000 man. Detta var tre gånger större än den nederländska armén. Tyskarna invaderade med 1 100 flygplan (den nederländska armén hade 125) och sex pansartåg. De förstörde 80 % av de nederländska militärflygplanen genom bombningar, även om tyskarna förlorade över 500 flygplan i attacken.
Nazisterna försökte sig på historiens första storskaliga fallskärmsattack, som misslyckades. Holländarna återtog kontrollen över de tre flygfält som tyskarna hade erövrat. Den nederländska armén ägde bara en stridsvagn (en Renault ft-17 men vi använde den inte eftersom den var skräp och den sjönk bokstavligen bort var den än kom med sin toppfart på 8 km/h ) (vi hade 145 andra stridsvagnar på väg men de kom inte i tid (servicen var 1 av 10 (skulle inte rekommendera)).
De viktigaste områdena för militärt motstånd fanns i:
- Grebbelinie nära Amsterdam
- Kornwerderzand, som hade befästa bunkrar
- Rotterdam, broarna försvarade av nederländska marinsoldater
Efter fyra dagar hade tyskarna invaderat 70 procent av landet. Adolf Hitler beordrade att Rotterdam skulle förstöras. Nazisternas bombningar gjorde omkring 85 000 nederländska civila hemlösa. Holländarna kapitulerade.
Omkring 2 000 nederländska soldater dog i kampen mot den nazistiska invasionen. Det gjorde också minst 800 civila som dog i Rotterdam.
Den ursprungliga tyska politiken
Nazisternas mål var att göra holländarna till nazister. Landets vidsträckta områden gjorde det svårt att dölja olaglig verksamhet - till skillnad från till exempel maquiserna i Frankrike, som hade många gömställen.
Den första tyska arresteringen av judar i februari 1941 ledde till den första generalstrejken mot tyskarna.
Nederländska socialdemokrater, katoliker och kommunister startade motståndsrörelsen. Om tyskarna upptäckte att människor var inblandade i motståndsrörelsen satte de dem först i fängelse. Men om en person var medlem i en väpnad eller militär grupp kunde nazisterna skicka dem till koncentrationsläger. Efter mitten av 1944 beordrade Hitler sina soldater att skjuta alla motståndsmän. Nazisterna utförde också hämndattacker mot civila, där de dödade oskyldiga civila efter att motståndsaktiviteter hade ägt rum.
Nazisterna deporterade de nederländska judarna till koncentrations- och utrotningsläger. De började bygga befästningar längs kusten och anlade 30 flygfält. De tvingade vuxna män mellan 18 och 45 år att arbeta i tyska fabriker eller på offentliga arbetsprojekt. År 1944 skickades de flesta tåg till Tyskland och 550 000 nederländare skickades till Tyskland som arbetare. Motståndet blev bättre organiserat och mer kraftfullt. Motståndet dödade högt uppsatta nederländska tjänstemän, till exempel general Seyffardt.
I Nederländerna lyckades tyskarna döda många judar.
Aktiviteter
Den 25 februari 1941 uppmanade Nederländernas kommunistparti till en generalstrejk, "februaristrejken". Tyska trupper reagerade genom att skjuta på obeväpnade folkmassor och ta många fångar. Strejken var dock viktig eftersom motståndet mot den nazistiska ockupationen blev starkare efteråt.
Det nederländska motståndet var oftast hemligt. Motståndet i Nederländerna omfattade sabotage (som att klippa telefonlinjer, dela ut anti-tyska flygblad eller riva ner affischer). Vissa små grupper samlade in underrättelser och publicerade underjordiska tidningar som De Waarheid, Trouw, Vrij Nederland och Het Parool. De saboterade också telefonlinjer.
En annan viktig motståndsaktivitet var att gömma judiska familjer som Anne Franks, motståndsmän, män och allierade flygbesättningar. Motståndsrörelsen gömde över 300 000 personer från nazisterna.
Relaterade sidor
- Corrie ten Boom, kristen motståndsorganisatör
- Antifascism
Mer läsning
- Bentley, Stewart. Den nederländska motståndsrörelsen och OSS (2012)
- Bentley, Stewart. Orange Blood, Silver Wings: Den osagda historien om det nederländska motståndet under Market-Garden (2007).
- Fiske, Mel och Christina Radich. Vår mors krig: En biografi om ett barn från det nederländska motståndsrörelsen (2007)
- van der Horst, Liesbeth. Det nederländska motståndsrörelsemuseet (2000)
- Schaepman, Antoinette. Moln: Episod av nederländsk krigsvägran 1940-45 (1982).
- Sellin, Thorsten, red. "The Netherlands during German Occupation", Annals of the American Academy of Political and Social Science Vol. 245, May, 1946 s. i-180 i JSTOR
- Warmbrunn, Werner. Holländarna under tysk ockupation 1940-1945 (Stanford University Press, 1963).
- Dewulf, Jeroen. Motståndets anda: Dutch Clandestine Literature under the Nazi Occuaption (Rocher NY: Camden House, 2010).
Frågor och svar
F: Vad var det holländska motståndet?
S: Det nederländska motståndet var en rörelse av nederländare som kämpade mot den tyska ockupationen av Nederländerna under andra världskriget.
F: Använde motståndsrörelsen våld?
S: För det mesta inte. De bekämpade nazisterna på många olika sätt, oftast utan att använda våld.
F: Vad gjorde motståndsrörelsen för att hjälpa människor?
S: Motståndsrörelsen hjälpte till att gömma 300 000 människor hösten 1944.
F: När utvecklades det nederländska motståndet?
S: Det nederländska motståndet utvecklades långsamt. År 1941 organiserade nederländare en strejk, kallad februaristrejken, för att protestera mot att nazisterna deporterade över 400 judar. Detta uppmuntrade motståndet.
F: Vilka var några av de grupper som bildades inom det nederländska motståndet?
S: De nederländska kommunisterna inrättade ett system med celler (små grupper av motståndsmän). Det bildades också några andra mycket amatörmässiga grupper, som De Geuzen, som bildades av Bernard IJzerdraat. Några militära grupper startades, som Ordedienst ("ordertjänst").
Fråga: Vad gjorde motståndsrörelsen för att hjälpa de allierade styrkorna?
S: Nederländska motståndsgrupper samlade in kontraspionage (information om nazisterna), utförde sabotage och bildade kommunikationsnätverk. Detta hjälpte de allierade styrkorna, med början 1944 och fram till dess att Nederländerna befriades.
F: Hur många nederländska judar dödades under förintelsen?
Svar: Omkring 75 % (105 000 av 140 000) av de nederländska judarna dödades under Förintelsen, de flesta av dem mördades i nazisternas dödsläger.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Nederländskt motstånd under andra världskriget Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/29358
Källor
- books.google.com : Histories of the Holocaust
- hearthasreasons.com : The Heart Has Reasons
- www-lib.usc.edu : "A Forgotten Chapter"
- members.iinet.net.au : "Maritime Disasters of World War II"
- marketgarden.com : The Netherlands and the beginning of World War II
- cia.gov : The Dutch Resistance and the OSS — Central Intelligence Agency
- hw.com : Resistance from Holocaust and Resistance in World War II Netherlands
- hw.com : Genocide from Holocaust and Resistance in World War II Netherlands